Ibland får jag för mig att hitta på något lite extra.
Speciellt om jag bara ska gå på en film. Känns så onödigt att åka in till stan bara för ett par timmar.
Så då kom jag på att jag skulle ut och tågluffa. Inte genom Europa, det är en onödigt lång väg till Jönköping.
Men en dag med tågresor runt Vättern.
Hade jätteroligt när jag fjorde det 2018 men då åkte jag åt andra hållet och hade mitt biobesök i Linköping.
Idag började jag i Nässjö och Krösatåget till Tranås.
Där fick jag nio minuter tills Östgötapendeln gick till Mjölby.
Hann att springa bort till statyn med en lokal konstnär. Tog lite roliga kort innan jag gick tillbaka till stationen och tåg nummer två.
Nästa stopp blev i Mjölby.
Där hade jag en halvtimma innan Östgötatrafikens tåg mot Motala.
Som alltid när jag har tid över i Mjölby så går jag ner till Kapp-Ahls Plats med den ursprungliga statyn med de två kapporna. Har massor av kort med dem.
En liten bit bort ligger den en lekplats med grönsakstema, tillverkad av systers företag Hags.
Tack vare det kylslagna vädret var jag helt ensam och kunde ta massor av roliga kort innan jag gick tillbaka till stationen.
I Motala hade jag 1.30 innan tåget till Örebro.
Traskade in mot centrum och gick via ytterligare en lekplats, bort till cykelstatyn, som jag också fotat vid flera gånger.
När jag var färdig fick jag syn på att kyrkan var öppen. Gick genast dit. Gillar att gå in i kyrkor, den totala stillheten och allt det vackra som finns att titta på.
Nu blev det inte så stilla då jag genast stötte på en pratsam herre vid namn Peter.
Vi blev stående och prata vi blev stående och prata en bra stund.
Han var skild och hade nyligen förlorat sin far, så han kände sig så ensam.
Han fick syn på att stod San Fransisco på min jacka och berättade att han varit där tre gånger. Lika många gånger hade han också varit i New York och han hade varit på Hawaii.
Det är så roligt att prata med folk. Glad i hågen traskade jag sedan tillbaka till stationen för att åka mot Örebro.
Det är roligt att vara ute och åka tåg men jag har helt glömt att ta med mig mitt broderi.
Inga sträckor är så jättelånga men det är så avslappnande att sitta och brodera när världen susar förbi utanför tågfönstret.
Vill inte sitta med näsan i telefonen hela tiden.
Kommentera