JAG HAR SETT UTTERN!!!!!!!!
Stor lycka!!!
Har sett spår efter honom hela vintern men aldrig lyckats se honom. När jag hämtat Eddie hos grannen och gick över dammbron rusade han fram till kanten och markerade att han såg något. Det fanns ett hål i isen och det skvalpade rejält, som om någon nyss hoppat i.
Där fanns också nya blodspår. Jag gick bort en bit och väntade lite. Då fick jag syn på att det rörde sig vid hålet. Hade inte helt lätta att se mellan grenarna i alen jag stod vid. Tyckte det så ut som ett litet djur. iller? När jag lämnat av hunden och traskade tillbaka över dammbron tittade jag en stund men inget djur dök upp.
När jag kom tillbaka efter att ha rastat ytterligare en hund i byn fick jag syn på att det rörde sig nere vid brofästet. Gick försiktigt fram för att inte skrämma vad du var som var där.
Den var mycket större än en iller. Det var uttern!!!!!!!!!!! Jag höll mig på avstånd, ville verkligen inte skrämma bort honom nu när jag äntligen fick se honom i levande livet igen. Satte mig på huk och tog massor av kort. Han tittade åt mitt håll flera gånger men verkade inte bry sig. Jag bara satt och mös. Till slut hade han ätit färdigt och hoppade i för ny fiskjakt. Då tackade jag för mig och gick lyckligt tillbaka in i värmen igen.
JAG HAR SETT UTTER!!!!!!!!!!!!
Tänk att man kan bli så lycklig av att se detta lilla djur. Han skulle bara veta hur lyckliga vi alla blir när vi ser honom ute på isen.
Jag tittade ut flera gånger från mitt sovrumsfönster och han höll till vid hålet och smaskade fisk i flera timmar. Underbart!
Jag älskar honom!!
 
 
I nästan en månad har hallen varit stängd från båda håll, så stöket i badrummet har varit på lite avstånd och framförallt, katten har hållt sig i lägenheten.
Nu är badrummet nästan färdigt, lite elgrejer som ska fixas och dörrarna kan vara öppna igen. Vi ska plocka bort dem  helt då de är väldigt ivägen.
Jag har vant mig vid att dörren hela tiden varit stängd in till köket att det nu känns konstigt när det har återgått till det vanliga igen. Hoppar nästan högt när jag kan se hela vägen igenom. Lite att jag känner, oj, dörren är inte stängd!
Katten är också helhispig. Han vågar knappt inte gå ut i badrummet. Smiter tillbaka som ett skållat troll om jag kommer ut när han är där. Tror att han är på förbjuden mark. Han sitter och ylar i badrummet. Kanske talar han om vad han tycker om det eller så kollar han akustiken. Det ekar lite i badrummet. Har inte ställt in allt än. Det ska städas ordentligt först.
Är också helt underbart att jag inte längre behöver gå på toa på nedervåningen. Ska bli så skönt att inte behöva stappla ner för trappen på nätterna.
Rote 1 kämpar tappert vidare med husförhören. Den flera hundraåriga traditionen kan vi inte släppa bara så där. Även om det bara kommer två stycken.
Hos bästa bästisen var vi hela åtta personer plus präst. Rekord på flera år.
Mötet inleddes med sång och tack o lov för att en av oss kunde spela piano. Det var ingen psalm vi kände igen och det är synd att säga att det är lätt att höra vad prästen håller för ton.
Temat för kvällen var nattvarden och han berättade om vad allt betyder och hur den införlivats i det kristna livet.
Han pratade på i snabb takt och till slut kom han till slutet. Lite väl fort tyckte han. Han trodde vi skulle fråga mer. Jag försökte komma på något men han berättade det mesta och gjorde heller inte några längre uppehåll i pratet. Jag har också svårt att koncentrera mig något längre när en och samma person pratar. Jag tappar tråden och fokus hamnade lite för ofta på den ganska högljudda värmepumpen
När prästen var färdig började vi prata om husförhören vi varit på genom åren och hur länge de funnits till och sedan gled samtalet över på syföreningar och hur mycket de gjort för kyrkan
Sedan kom kvällens huvudnummer. Fikat eller ska jag häda lite och kalla det nattvarden, kvällsmåltiden. Det är trevligt med samtalen men maten och pratet runt bordet när vi inmundigar allt det goda och samtalar om ditt och datt är trots allt det bästa. Det är trevligt att träffa lite folk som man inte normalt umgås med.
Kvällen avslutades med en av min favoritpsalmer, När Vi Delar Det Bröd Som Han Oss Ger och en kortare andakt.
En trevlig tradition som vi fortsätter med nästa år hos syster.