(null)
Jag var tidig till stationen med färdtjänst. Vilket gjorde att jag satt på stationen i två timmar innan tåget kom. 
Han inte sitta länge förrän de meddelade att de tre nästkommande tågen skulle vara försenade från Malmö. Först var det en halvtimma sedan en timma och till slut blev det en och en halv. 
Mitt tåg, Snälltåget, skulle vara nummet två i raden men det kom först. Det visare sig att SJ-tåget före mig hade varit med i en olycka och hade tagits ur trafik. De sa det på ett sätt som lät som om någon hade hoppat framför tåget. Usch vad hemskt om fallet var så. Dexter tågen hade fått backa för att tåg nummer ett skulle kunna köra in på sidospår. 
Jag satt med tre trevliga och pratsamma skåningar. Jag trodde först att se hörde ihop. De var i samma ålder och pratade på som bara den. Men de var också främlingar för varandra. Vi fick en trevlig stund med prat och passade också på att brodera. 
Jag hade tänkt gå på bio innan Shania Twain-konserten men det skulle  jag inte hinna med. Trodde jag. Men väl framme i Stockholm gick allt som smort. Ingen kö när jag skulle köpa tunnelbanekort och rätt tåg kom precis när jag kom ner till plattformen. 
Väl på biografen blev det lite strul men när jag köpt biljett och popcorn så började filmen precis när jag satte mig i salongen. Snacka om flyt!
Så underbara Juliet, naked med Ethan Hawke. 
Nu laddar jag för konserten!!!!
(null)
Dagen för Stockholmsresan har kommit. Den började med en hickning. 
Fick ett sms från Snälltåget, bolaget jag ska åka med, som började med att de beklagade över problemen. Hjälp! Tåg inställt, for igenom mitt huvud! Vad gör jag måste ju upp till storstan eftersom jag ska på Shania Twain på Globen ikväll. 
Men smset fortsatte, högtalarna fungerar inte i den vagnen du ska sitta i. Puh!!!!!
Jag uppmanades att hålla reda på vilken station jag skulle av på. Inget jag behöver bry mig om. Jag ska ju till ändhållplatsen. 
Så jag kunde lugna ner mig direkt. Men det var lättare panik i någon sekund eller två...
Jag har varit på tjugofem nationalparker i USA och ett knippe nationalmonument. 
Skillnaden emellan dem är att i en nationalpark inräknas allt, djur, natur och allt där emellan. Kostar också alltid att besöka. Nationalmonument kan vara växtligheten, en plats eller ett hus. För det mesta är de gratis. Nationalparkerna är i stort sett alla fantastiska medan nationalmonument är lite hit and miss. 
Mojave National Monument är ett sådant. Där är det växtligheten som är huvudsaken. Den är viktig att att bevara men när det inte är vårblomning,  så är det hysteriskt, sanslöst tråkig att passera igenom. Sövande tråkig. Jag som aldrig somnar i en bil hade svårt att hålla mig vaken. Det fanns inget att titta på om man inte extremt kunnig på växterna. Bara massor av olika grå och grågröna färgskalor.
Tack o lov finns det nationalmonument som är helt fantastiska. White Sands är en av dem. Aldrig har jag skådat sådan sand. Inte vit, mer grå, men i det starka solskenet ser den absolut kritvit ut. Går inte att titta på utan solglasögon. Det känns som om ögonen exploderar om man försöker titta utan. Sanden som inte är sand utan gips är lite udda att gå på. Lite lös i uppförsbackarna men väl uppe på dynen är den hård. Blir heller inte brännande het. Det ligger väldigt avigt till i södra New Mexico, men väl där är det värt alla många, långa mil.
Ytterligare ett nationalmonument som ligger tre eviheter plus lite till, ifrån precis allting, Mount Rushmore. Ok, det ligger två nationalparker, Wind Cave och Badlands, ett till monument och några statsparker tätt inpå. Men för att komma till denna klick med diverse parker får man köra hysteriskt många mil för att ta sig till sydvästra South Dakota.
Men det är verkligen värt besväret. Att stå där och blicka upp på de enorma huvuden som danske Boglum sprängde fram ur berget är helt overkligt. Att kunna skapa något så fantastikt med dynamit och borrspett är helt oroligt. Att han kunde få de fyra presidenterna så lika förlagorna är inget annat än ett mirakel.
Och har man tagit sig till denna aviga plats i USA, så passar man också på att köra över gränsen in till Wyoming och besöka Devil´s Tower. Resten av en sedan länge slocknad vulkan är häftig att skåda, där den sticker upp högt över allt annat runt omking. Så häftig!
 
Något som verkar vara gemensamt med monumentensom jag gillar, är att de ligger alla riktigt avigt till. För enda sättet att ta sig till ögruppen San Juan Island i Salishhavet mellan Kanada och USA, nordväst om Seattle, är med båt. De granbeväxta klippörna är vackra och vattnen runt omkring fulla med späckhuggare. Ett stopp i den lilla staden Friday Habor är ett måste. Den mysiga staden klättrar uppför klippkanten med branta gator. Klimatet här är städigt milt och här kommer inte mycket regn. 
Ett monument man kan hoppa över är, Natural Bridges i Utah. Det finns fem otroligt, fantastiska nationalparker i staten som alla överglänser Natural Bridges å det grövsta. Hade den legat för sig själv hade de av naturen skapade broarna varit häftiga. Men med Arches, Canyonlands, Capitol Reef, Bryce Canyon och Zion inom räckhåll, så kan man med lätthet hoppa över denna lilla minipark, där man bara ser två broar, av fem tror jag det var, lättåtkomligt.
Så nationalmonument är ingen garanti för fantastisk upplevelse. Men det vet man oftast inte förrän man besökt dem. Bilder på nätet kan visa den lilla, lilla del som är något att ha men inte resten som är totalt ointressant för en vanlig resenär. Det också finns monument som inte inte är för bilister utan du måste ut på vandring för att komma till det unika, Grand Staircase-Escalante i Utah bla, så de är inget för mig.