När jag var på Torpa och promenerade häromdagen, så kunde jag inte låta bli att gå förbi Sjögatan 11,
Hit flyttade jag för 38 år sedan. Det var min första lägenhet.
En etta på trettiosju kvadrat, har jag för mig att storleken var.
Som första lägenhet på 80-talet var den jättebra. Idag hade jag nog tyckt att den var för gammalmodig och att köket var alldeles för litet, om man nu ens kunde kalla det för kök.
Jag bodde på tredje våningen i mitten på A. Men precis som för så många år sedan så finns det fortfarande inga bokstäver vid dörrarna eller siffror på huset för den delen.
Här bodde jag mellan 1986-1993. Om jag inte missminner mig så är det samma ägare nu som då.
På den tiden var det en etta med sovalkov, litet badrum och mer köksvrå än riktigt kök.
Köket var en smal gång med vask, liten diskbänk, liten spis med två plattor, skåp och liten bänk. Skåpsdörren var lite skamfilad, så jag målade en bild med en båt i vassen och ett träd. Tyvärr tog jag inga kort på det. Längst fram under fönstret stod ett litet kylskåp. Det gjorde att man inte kunde skafferidörren mer än ca trettio centimeter. Så det gick inte att ha mycket därinne och bara mindre saker.
Sovalkoven var däremot ganska stor. Jag hade en enmeters bred säng och det fanns ändå lite utrymme både vid sidan och under fönstret.
Jag möblerade ständigt om och ett tag hade jag mitt skrivbord, dvs ett par sektioner av IKEA:s Ivarhylla. Den hade en lutande skrivbordsskiva.
Badrummet var bara en omgjord garderob, kändes det som. För i hörnet mellan toastolen och handfatet hade jag duschen. Det var en handdusch som satt fast i kranen i handfatet. Inga långa duschar här inte. Blev för jobbigt att stå med armen upp så länge.
När jag började jobba på Blomsterlandet fyllde jag lägenheten med blommor.
I början jobbade jag bara i kassan men kom till slut ut på golvet och då var det inte lika roligt att behöva jobba med blommor även när jag kom hem.
Så under det sista året hade jag bara tygblommor i fönstren.
Lägenheten var ganska så lyhörd. I alla fall när grannen spelade hög musik på morgonen.
Hon som hade lägenheten jobbade på båt och var ute i ett par månader och då fick vänner låna lägenheten. En grabb, tror jag, hade väl ingen koll på att man inte skulle spela hög musik.
En annan granne, alla i uppgång B, hade motorcykel som han startade klockan sju på morgonen och sedan lät den gå varm i ca tio minuter. Inte roligt att bli väckt så tidigt när jag själv inte behövde gå upp före nio.
Komikern Karl-Einar Häckners farmor bodde förövrigt på B också. En bitsk och lagom otrevlig dam.
När jag flyttade in så hade jag pussel jag gjort när jag bodde hemma på väggarna.
När jag började jobba på Blomsterlandet, som i ena ändan av Eurostop, det somnu är M2 Center eller om det nu har bytt namn igen, så fanns det en BP-mack i samma byggnad och de hyrde ut filmer. Det gjorde att de fick massor av filmposters som reklam. De fick jag många av och klädde väggarna med.
Ett tag hade jag också mina LP-skivor på väggarna. Satte upp gamla gardinstänger, de med ett spår i på undersidan. Det gjorde att jag kunde sätta upp LP-skivorna utan att sätta nålar i omslagen.
Under de sista åren i lägenheten så blev jag galen i att göra kollage och klädde väggar, dörrar, ja, överallt där det fanns en tom yta. Även på utsidan av ytterdörren satte jag upp tre stycken kollage som var formade som blommor.
Enda bild där lite av kollagen finns med är det på köket. Av någon anledning slutade jag fotografera under de sista åren i lägenheten.
Kan vara för att jag inte längre hade någon katt att fotografera.
När jag jobbade på Arriva hade jag en kollega som jobbat hos husets ägare och han berättade att de renoverat huset, för kanske tjugo år sedan.
När jag tittade på huset häromdagen kunde jag se att de troligen gjort om sovalkoven till kök. För nu såg det ut som om det var samma tak i fönstren och att det fanns en vägg till vänster.
Skönt för dem att ha ett större kök men själva rummet måste kännas så mycket mindre nu.
Utanpå såg huset likadant ut som för nästan fyrtio år sedan men där det då var en häck var det nu återvinningsställe.
I närområdet finns fortfarande Pressbyrån kvar på samma ställe.
Leksaksbutiken Hikmet, som lång på hörnet sedan länge borta. De byggde stort på Solåsen men sonen ville inte ta över och la ner det hela.
Huset med den lilla kiosken är för länge sedan rivet och ersatt av ett nytt.
Almträden är de samma på gatan. De utsöndrar någon klibbig saft som gjorde att mitt biltak blev alldels kletigt och det fastnade pollen och annat skräp som gjorde att taket på min Volvo 142 årsmodell 1969 såg brunt ut.
Det hade varit roligt att få gå in i min gamla lägenhet men jag kom inte ens in i trappuppgången då de numera har kodlås på dörren.
Så jag fick nöja mig med att stå utanför och minnas den tid som en gång var.
Där var här jag bodde när jag drog iväg till Florida.
Jag sa upp lägenheten och tömde den strax innan jag skulle åka iväg till over there. Allt gick i en rasande fart när jag bestämde mig för att fara mot okända marker.
Kusinvitamin och jag åkte iväg till Danmark precis efter att jag flyttat ut och när vi kom till vandrarhemmet i närheten av Kronoborgs slott i Danmark hittade vi en rullgardin i baksätet.
Stort jubel och gapskratt.
Sedan dess har jag bott i Orlando, Florida, på Mellangatan i Jönköping, det huset finns för övrigt inte kvar längre, bott i Göteborgo och i två olika lägenheter i Forserum.
Ingenstans har jag bott så länge som jag bott i Bruket, snart 17 år, och ingenstans har jag trivts så bra som jag gör här.
Men var jag än bott så finns det massor av minnen att plocka fram. Denna gången blev det om den lilla ettan på Sjögatan 11A i Jönköping.
