Nu har jag äntligen fått tummen ur och dammat alla mina minnes prylar i sovrummet/museet.
Det tar timmar att noga damma varenda liten pryl. Jag har verkligen plockat med ofantligt med prylar genom åren.
Jag har mängder, många, många mer än på bilden, med muggar. Jag kan nästan säga att jag har en fixering när det gäller att plocka med mig muggar från alla möjliga ställen. Det är en skock från diverse kasinon i Las Vegas, från lite restauranger, men flest kommer från mackar längs med resans väg.
Älskar varje liten pryl. Alla har ett minne fastsatt till dem. Det lilla shotsglaset är köpt på en mack precis mot gräsen till Georgia. 
2001 hade jag mängder med sand med mig hem. En tulltjänsteman på flygplatsen i Orlando undrade om allt var sand, när jag skulle checka in väskan. Ja, sa jag lyckligt.Hade plockat med mig lite varstans, inte bara på stränder.
Den fina, fina vagnen är köpt på Frontier Village i Jamestown, North Dakota. Den var så fin och detaljerad, hjulen rullar och den är ledad, att jag inte kunde låta bli den. 
För att inte tala om alla snäckor jag släpat hem från Florida! Ett år skulle jag fått sanslös övervikt, kostnad $450, om inte incheckningskarln varit så trevlig och skippat det. Det myllrade med snäckor på stränderna 2005 på grund av två orkaner som gått in över land i Florida. Började nästan hyperventilera när jag såg alla stora snäckor. Men oj vad de vägde!
Det tar tid att damma allt men samtidigt är det roligt. Eftersom minnena flödar över mig. Men det tar sin lilla tid, över två timmar och huvudet har mycket att ta in. Nu är det gjort och det känns väldigt bra. Har behövts länge, länge. Prylarna vid sängen var sanslöst dammiga. Svartbjörnen var mer grå än svart.
Platsbrist har gjort att jag numera inte kan köpa med mig så mycket prylar och plocka på mig så mycket snäckor, sten, grenar, kottar och jag vet inte vad. Lite tråkigt med också bra för ekonomin och storleken på resväskan.
Det är underbart att resa!
 
Det finns verkligen inte mycket plats kvar på mina väggar för någonting.
Jag har flera färdiga arbeten som blivit liggande pga platsbrist.
Men idag har jag satt upp dem på alla möjliga ställen. Cowboyen får husera ovanför tavlan om mitt liv. De båda damerna hittade jag plats till vid fönstret i balsalen.
Skogsstigen kom upp över tavlan som hänger i trappen. Blev en stor krock med den fruktansvärt fula tapeten. Men där ser jag i alla fall den. Sitter inte undangömd i något mörkt hörn. Ävven om den nu är lite svår att urskilja i bland alla mönstren.
Båten åkte upp på Serieserieväggen. Den har liknande stuk, annars har den inte den minsta med någon tecknad serie att göra. Där ser jag också den väl. Gillar att titta på mina arbeten. De flesta gillar jag starkt.
 
 
Jag håller på att gå upp i atomer i oro över framtiden.
Det kommer bli det längsta året i mitt liv. Bara gå och vänta på vad Försäkringskassan kommer göra för utlåtande nästa höst. Om jag får fortsatt sjukersättning eller om jag kommer skickas iväg till Arbetsförmedlingen.
Jag må skämta om att jag redan har fixat ett jobb. Där ligger inte oron. Kommer jag klara jobba? Det är den stora frågan. Jag må ha fått en mildare diagnos, men det gör mig inte bättre. Jag är fortfarande utmattad och har stora svårigheter med att koncentrera mig.
Just koncentrationen är ett jätteproblem. Jag kan hålla igång ett tag i omgivning med mycket folk och intryck, men efter ett tag tappar jag koncentrationen och kan bli jättevirrig. Helt plötsligt vet jag inte tex var diverse restauranger ligger som jag nyligen besökt eller gått förbi. Jag kan villa runt en stund innan hjärnan börjar fokusera igen. Jag kommer inte ihåg hur man gör saker och har jättesvårt för att lära nytt. Det känns nästan som om jag fått ett nyp i hjärnan eller att en slät yta blivit skrynklig. Det är en mycket jobbig känsla.
Efter sådana händelser blir jag ofta väldigt trött. Det kan sitta kvar i kroppen till nästa dag om det vill sig illa. Skulle det hända ofta kan jag efter ett tag inte fungera normalt. Jag kan hålla igång ett par tre veckor, sedan blir jag bara tröttare och tröttare och all energi gå till att försöka hålla hjärnan igång.
Att jag nu mår ganska så bra beror till stor del på att jag tar det så hysteriskt lugnt. Har fasta rutiner och bara lite lagom med nya intryck. 
Vaknade som vanligt inatt och behövde gå på toa, sedan kunde jag inte somna om. Jag var nästan helt förlamad av skräck inför framtiden. Vad kommer hända? Klarar jag att jobba? Hur kommer ekonomin bli om jag inte hittar ett jobb jag klarar av?
Jag kommer vara helt förstörd när nästa höst äntligen kommer och jag får besked.