Det blev ett litet hus till, 23x13 cm stort. Har gått på en vecka. 
Först tänkte jag att det är inte allt för mycket detaljer på huset, få fönster. Men sedan upptäckte jag lite detaljer här och var. Tror att jag fått med allt.
Lite snett och vint blir det alltid, men det är väl grejen när det är handgjort. Eftersom jag syr sneda stygn drar sig väven och det är svårt att få den vettigt. Drar och sliter när jag stryker men det blir snett ändå.
Husen syr jag alltid på fin gallerväv och bakgrunden på grov. Vill slösa så lite som möjligt med den fina gallerväven, finns inte att få tag i längre. Kommer ha sorg när jag till slut använder mig av den sista biten. Den grova väven kan jag fortfarande hitta här i Sverige, i USA och på amazon.com.
Har helt snöat in på Kong: Skull Island. Har sett den två gånger men skulle lätt kunna se den en gång till. Kan inte svara på vad det exakt är som gör att jag är så galet förtjust i den.
Snygg karl i huvudrollen, hysteriskt läcker Tom Hiddelston, ja, men det är inte allt. Snygga effekter, oh ja, King Kong är otroligt verklighetstrogen och väldigt fin 3D. Häftiga actionscener, ja, och de är precis lagom långa. Inget överdrivet utdraget slängande och slående. Tack o lov. Bra persongalleri och lite lagom skön humor. Det är nog blandningen av allt och att det är lätt att bry sig om den ensamme Kong. Kom på mig själv med att sitta framåtlutad i spänning, trots att jag sett den förut.
Så när postern är precis lagom detaljerad bara måste jag sy den! Snygga färger och lite lagom ödesmättad. Började direkt rita upp den idag. Gör den 1,3 cm större än en A4. Vill ha den i lite lagom storlek, inte för stor men heller inte för liten. Gör den på den grövre gallerväven. Blir lättare att sy då.
Den blir bra att sitta och sy på flyget fram och tillbaka till San Francisco.
 

Skriv inläggstext 

Går jag igång på en film blir jag som hög efteråt. Det är som en beroendeframkallande drog. Vill bara ha mer och mer. Det fullkomligt bubblar i mig. En helt underbar känsla. 

Har fått ge mig ut på en stunds lätt galen körning, på den tiden jag fortfarande kunde det, på motorvägen för att lugna mer mig. Numera pratar jag av mig på Filmstadens personal. Orden fullkomligt väller ur mig. Hittar jag ingen att tjata med, får jag varva ner genom att busa med katten när jag kommer hem. 
Har precis sett Life med Rebecka Ferguson och Jake Gyllenhal bl.a.  Det är en snygg Alien-rip off om en elak livsform som vill ta död på alla på rymdskeppet. Otroligt välgjord och sanslöst spännande, fast att det inte krävs mer än ett par hjärnceller för att förstå hur den slutar. Men jag gick igång till 100% på den. Hade jag kunnat hade jag hjulat ut ur salongen i pur galen glädje. Nu fick jag nöja mig med att le, STORT.