Var och återbesiktade bilen idag. Gick som en dans.
Men när jag kom dit fick jag hicka. När jag anmälde mig stod det att det var 3 timmars väntetid! What?
De skulle skicka ett sms när det snart var min tur. Ja, då var det väl bara att försöka få tiden att gå i Nässjö. Skulle och handla och så kan jag ju åka och hälsa på Louise.
När jag handlat färdigt på Kvantum tittade jag till på mobilen. Ett sms upplyste mig om att det snart var min tur. What?
Jag hade missat när jag fick det så jag fick väldigt bråttom tillbaka upp till Bilprovningen. Visste ju inte lång tid innan de skickade ut sms:n. Det hade skickats 10 minuter innan jag upptäckte det.
Väl tillbaka till Bilprovningen med andan i halsen. Varenda saktakörande fordon var ute på vägen mellan Kvantum och Bilprovningen. Gick jag in och frågade hur långt i förväg smsen skickas ut. En liten förvirrad gubbe svarar att det hade han ingen aning om men vänta en kvart, 20 minuter så ska jag fixa din bil.
När jag satt där kom fd-svågern som också skulle återbesikta bilen. Men han fick svaret att det inte fanns fler tider idag. Men när han pratat med samme virrige gubbe som jag kunde han komma tillbaka om en halvtimma.
Bilen gick igenom utan problem. Inte för att jag riktigt vet hur man kollar en styrled men bromsrören tittade han aldrig på. Men så länge den gick igenom klagar jag inte. 200 kr fattigare åkte jag därifrån.
Så kan jag köra bilen ytterligare ett år till...
Jag älskar det speciella ljuset som blir över Vättern när solen går ner.
Har fullkomligt dreglat vissar kvällar som jag jobbat och kört längs med Vätterstranden. Om och om har jag tänkt att jag bara måste ta med kameran. Men icke...
Men ikväll bad jag pappa stanna vid stranden när vi besökt Huskvarna Parken. För då hade jag äntligen kamera med mig.
Vi stannade även vid gångbron över Ådalsvägen.
När jag står där på bron hör jag ett ljud bakom mig. När jag vänder mig står en karl alldeles strax bakom mig.  Han håller precis på att ta fram sin mobil för att också fotografera. Men samtidigt som jag glatt pratar om hur jag älskar solnedgångarna så är det nått som inte känns bra. Han tar lite kort i kontiga vinklar och han håller sig lite för nära. Inte jättenära men ändå så pass att jag kände mig lite obekväm. Jag tar snabbt några till innan jag studsar ner för trappen och bort till pappa som stannat kvar i bilen.
Jag vet inte varför det kändes fel. Men bara detta att han var så nära utan att till en början säga något kändes otroligt konstigt.
Men  solnedgången var i alla fall vacker och jag hade äntligen kamera med mig :D
Onsdagskvällar under sommaren träffas bilfantaster i Huskvarna Folkets Park. Olika teman varje kväll. Denna onsdag var temat Gamla Traktorer och Lastbilar. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt för pappa att åka dit och titta. Tyvärr var det väl inte så många av just den varan. Däremot myllrade det av bilar av alla de sorter. Pappa blev klart gladast när han hittade sådana bilar som han än en gång ägt. Gladast blev han över den otroligt fina Viktor-traktorn.
Jag blev gladast när jag träffade på Evert Alfonsson, en kollega från Linjebusstiden. Har inte sett hon på flera år. Så det var jättekul att träffa "Alfons" igen.
Pappa och jag fick en riktigt trevlig stund när vi promenerade runt bland alla bilarna. Här och var träffade pappa på gamla bekanta. Jag fick syn på Ninna som jag jobbade med på Blomsterlandet så vi pratade en stund,
Kvällen avslutades med räkmacka i Rotundan tillsammans med Benny, Marianne, Lex och Göran.