Första delen, av tre eller mer, i min kommande serie, Min Tro. Hittade bilden på Jesus när jag letade efter något att sy. Gillade den direkt och fantasin började flöda. Den är egentligen svart/vit men jag gillar inte den stora kontrasten och att det är svårt att sy med vitt. Det blir så flammigt, då det lätt blir smutsigt. Får sy med extremt korta trådar.
Tavlan är lite lagom liten 16x18 cm. Har kommit på att jag ska göra de tre tavlorna i olika sysätt. Den här är gjord på stor gallerväv och små stygn. Nästa tavla kommer jag att göra i aidaväv och korsstygn. 
Vissas filmer berör mer än andra. Lion var en sådan.
Den bygger på en sann historia och handlar om indienfödde Saroo, som av ett misstag kommer ifrån sin familj och så småningom adopteras bort till ett par i Australien. När han i vuxen ålder börjar studera i Melbourne, träffar han indier som undrar var i Indien han kommer ifrån. Det får honom att börja fundera på sina rötter och identitet. I flera år försöker han sedan komma ihåg var han kan komma ifrån. 
Hade trott att Indienhistorien skulle komma i tillbakablickar när Saroo börjar minnas sin uppväxt. Men man får följa honom från uppväxten och fram till det att han kommer tillbaka till Indien på slutet. Den lille killen som spelar den unge, ca 5 år kanske, Saroo, Sunny Pawar är helt fantastisk. Han säger inte så mycket, men han är otroligt utrycksfull. Dev Patel gör den vuxne Saroo väldigt bra också. Kul att se Nicole Kidman som hans australienska mamma, med utrycksfullt ansikte utan minsta lilla botox. Bästa rollen på länge.
Filmen är mycket gripande och rörande. Mot slutet rann tårarna på mig och många andra i den fullstatta biosalongen. Jag gillar den skarpt och den sitter kvar i mig långt efter att jag lämnat biografen.
En film jag verkligen kan rekomendera. En film att bry sig om.
Så var det dags för årets sista dag.
En dag jag inte brytt mig så mycket om någonsin. Speciellt inte sedan jag fick MS. Jag säger som Johnny Logan, What's Another Year? När jag fortfarande jobbade, brukade jag just jobba den dan. Bästa minnet från en buss, var det överreklamerade Millenieskiftet. Då bad jag om att få jobba. Bodde nere i Göteborg och jobbade på Linjebuss i Partille. Vid själva tolvslaget satt jag, alla bussar stod still precis vid midnatt, på Gamelstads Torg, utanför Bingolottos lokaler. Sedan slutade jag jobba sju minuter senare.
De senaste åren har jag inte ens försökt hålla mig vaken. Går och lägger mig vid vanliga tiden runt tjugotvå. Tyvärr kommer jag vakna vid tolvslaget, då det smälls friskt med fyrverkerier runt om i byarna. Men det ska inte vara några problem att somna om.
Kvällen tillbringar jag med att, som vanligt, att titta på JMV Hockey och att brodera. En bra kväll.