Det lär dröja innan jag ger mig iväg in till Jönköping på egen hand igen.
Tänkte det kunde vara lite kul att åka in och gå på bio på årets sista dag.
Ingen dålig idé, men måste trots allt inse mina begränsningar.
Innan jag en kommit fram till biografen var jag jätteyr.
Hade inte kört själv på över två månader så jag gav mig iväg tidigt för att inte behöva stressa.
Men det hjälpte inte. När jag kom ner till Jönköping kändes det som om jag körde runt i en bubbla.
Inte koll på läget någonstans.
Shoppade på Rusta och ett överfullt ICA Maxi innan filmen. Förbättrade inte yrseln.
Så när jag kom till Filmstaden var jag nästan helt slut.
Rust and Bone var väl inte den muntraste av filmer, två timmar kändes som tio, men den var inte svår att hänga med i. Men när den var slut var jag helt darrig.
Men eftersom jag var i Jönköping själv så tänkte jag att jag skulle hälsa på på jobbet, förlåt mitt före detta jobb.
Det är nu två och ett halv år sedan jag gick hem för gott. Så det är lite nervöst att traska in på kontoret.
Det är många nya ansikten. Men ikväll hade jag tur. Många av mina favoriter var där med Tarik och Göran som grädden på moset. Det är bra för självförtroendet att gå dit. Alla blir jättglada att se mig.
Men det är också totalt utmattande. Då det konstant kommer och går folk får jag ta allt om flera gånger.
Jag får också svårt att koncentrera mig med så mycket rörelse.
Så när jag efter en timmas prat och skratt åkte hemmåt var jag bortom trött.
Darrig och skakig lyckades jag till slut hasa mig upp till lägenheten och hungrig Nikkie.
Katterna i ladugården glömde jag först.
Men eftersom jag fick gå och hälsa på galningarna Eddie och Tuffe hos grannen fick Smirre, Elvis och Malin mat också. Väl hemma igen tittade jag utmattad på SVT Play och Resan till Baku. Försökte att sy men händerna skakade för mycket. Att sitta uppe till tolvslaget finns inte på kartan.
Nu går jag och lägger mig.
Vi hörs nästa år.
Nu har jag inte mycket kvar innan arbete är färdigt!
Syr, syr och syr lite till.
Har bara hållt på ilite över en månad.
I den här takten kommer den vara färdig om en vecka.
Har aldrig sytt något så här pilligt så snabbt.
Men det är så vansinnigt roligt.
Pekfingret och tummen värker men det får det vara värt!
Saktar inte ens ner trots att jag har nästa projekt klart i huvuet.
Så brukar jag annars göra, av någon konstig anldening.
Men nu syr jag och syr som en galning!
Jippi!
 
Vad jag är trött på att vara trött!
Den förlamande tröttheten gör mig knasig. Jag orkar ingenting. Hasar ofta runt som en zombie.
Hösten och vintern i år har varit den värsta i mitt liv hitills.
Detta gör att jag inte orkar motionera så mycket som jag borde.
De få dagar som är bra är det ofta så dåligt väder på att jag inte vill gå ut i.
Det är ingen njutning att gå ut och gå i ösregn, blåst och snö som vräker ger.
Viktökning.
Min medicin är också en bov i dramat när det gäller viktökning.
Sidoeffekt öka eller förlora vikt. Jag har aldrig förlorat någon vikt när det är bieffekt.
Suck!
När jag är så förlamande trött blir matlagningen lidande.
Orkar inte laga mat alternativ den trötta hjärnan orkar inte komma på något bra att laga.
Inte hjälper det heller att min avsaknad av gallblåsa gör att magen konstant krånglar när jag äter för mycket hårdsmälta saker, typ råa grönsaker. Kokta går an men får väldigt mycket gaser i magen av dem.
Har suttit ovanligt mycket det senaste halvåret med huvudet ner i toastolen.
Ok, senast var det för mycket Russbyglass men det har också varit apelsiner, champinjoner och tomater.
Suck!
Har väl ingen önskan att vara trådsmal men att väga för mycket är inte roligt.
Suck!