Har jag haft ett skov?
När jag fick mitt första skov i februari, mars 2007 så var jag helt utmattad i fyra dagar och sedan började jag må konstigt.
Händerna ville inte göra som jag ville, fick svårt att skriva för hand och jag fick svårt att sätta nålen i rätt hål.
Jag kände att något var fel men kunde inte peka på vad och gick till doktorn. Efter att han testat olika saker skickade han mig som sista utväg till neurologen.
De gjorde ett ryggmärgsvätskeprov och det visade sig att jag hade MS, multiple skleros.
Så småningom började jag få svåra besvär med koncentrationsbesvär och utmattning.
Det gjorde att jag till slut tvingades sluta köra buss augusti 2010.
Sedan dess har jag haft perioder då jag varit sämre och dagar då jag varit totalt borta men jag har kunnat leva någonlunda normalt, reser och går på bio.
Som givetvis gör mig utmattad och det blir ofta vila dagen efter jag gjort något.
Men jag har inte blivit sämre.
Det skulle jag inte bli enligt neurologen jag var hos 2018.
Hon konstaterade att jag hade den godartade varianten och den skulle hålla sig på samma nivå resten av livet.
Men på det senaste året har jag börjat känna av fler symptomer jag inte haft förut.
Jag har ofta värk i benen på kvällarna,även om jag inte varit ute och gått.
Jag har fått domningar på utsidan på låren, från knäna och en bit upp.
Idag hände en ny sak.
Mina fingrar domnade bort när jag satt och skar upp kakor för gräddning.
Helt plötsligt började jag tappa känslen i tummen, pekfingret och långfingret.
Så otroligt obehagligt och det blev svårt att skära.
Är det bara en nerv som kommit i klänn någonstans längre upp?
Vad det än är så har det fortfarande inte släppt, trots att det nu är en stund sedan jag var färdig med kakorna.
Jag vill verkligen inte bli sämre än vad jag varit under åren sedan 2007.
Det är nog jobbigt som det är att bli så utmattad att jag inte kan fungera normalt.
När jag blev så dålig i Stockholm för ett par veckor sedan att jag höll på att svimma så gjorde det mig mycket orolig.
Jag vill kunna göra saker, inte bara sitta hemma och glo och vänta på att dö. Det är inget liv att leva.
Men det är bara att anpassa sig och se var livet tar vägen...
