Elfte tecknade serien och det är fortfarande lika roligt att sy dem. 
De går fort att göra, men det som tar tid, är att stryka dem och sätta på fliecelinen. Jag får koncentrera mig väldigt mycket. Vilket gör att jag får gå ifrån ibland för att vila huvudet lite. När jag strykt färdigt får jag måla alla kanter med svart märkpenna. Blev alldeles svart om fingrarna. Sytt på lite extra hårstrå och lite pärlor. Höll på mest hela dagen med strykandet och sedan att sy ihop dem på rad. 
Nu ska jag sy på en annan sorts väv. Prova på lite annan väv, kan vara bra för framtiden då jag kanske inte kommer hitta gallerväv att sy på. Jag har också ritat upp The Simpson's hus och bil grov gallerväv. Allt för att jag ska ha och göra på alla flygresorna till, i och från USA.
 
Så var det dags för höstens första symöte. 
Den lilla tappra skaran träffades hos bästa bästisen. Vi satte oss i guldrummet och började sy. Som inledningar läste Kerstin en fin bön om hösten. Hon hade letat efter böner på nätet. Men det var en annan storts böner som dök upp dvs gröna, bruna och jag inte allt. Men till slut hade hon hittat rätt sorts bön. Efter gemensam sång började jag läst ur en bok om människor som träffat och berörts av Eva Spångberg. Vid tretiden var det dags för fika. Kerstins favoritmåltid. Hon hade fixat otroligt fina och goda mackor och till dessa tre sorters kakor. Sedan blev det prat och lite broderande till innan det blev dags för avslutning. Då läste Kerstin en fin bön av Elsa Beskow. Sedan fick Kerstin läsa den utvalda sången, som alla utom jag kunde utantill och började sjunga, eftersom hon hade Missionskyrkans psalmbok och vi satt med Statskyrkans variant. De stämmer fram till och med psalm 382, sedan skiljer de sig något. Jag föreslog att vi skulle sjunga psalm 210, Jag lyfter ögat, min absoluta favoritpsalm. Gick bra eftersom Kerstin hade den som andraval.
 
Sedan tackade vi för oss. Vi är inte många i våran syjunta, speciellt som två saknades. Men alltid lika roligt att träffas. Nu syns vi inte förrän i oktober igen. 
 
Min kaktus som står ute i trappen blommar för fullt. Det har den inte gjort sedan jag hade den i ljuslyktan inne på kontoret. Då blommade den mest hela tiden. Blev som ett litet växthus där inne antar jag.
Men sedan fick jag flytta ut den på grund av att den blivit för stor. Nu står den i halltrappan och får vatten någon gång varannan månad eller så. 
Blev jätteförvånad när jag fick syn på att den börjat blomma igen, när jag gick förbi den härom dagen. Det är det bästa med kaktusar, du kan nästan misshandla dem hur mycket som helst och de växer som bara den i alla fall. Kaktusen som står bredvid och var förgången till denna kaktus i ljuslyktan. Då var den bara kanske fem centimeter hög. Den har nu vuxit sig så stor att den går i överkanten på det lilla fönstret. Får se vad jag gör med den. Om jag ska flytta den eller se hur den kommer växa när den inte längre kan växa rakt upp.
Så underbart att se att det är inte bara jag som stortrivs i Bruket.