Jag har kommit in i ett stim där inget är roligt och dagarna bara känns som en lång räcka i väntan på den sista dagen. Har svårt för att gå och lägga mig för det betyder en ny dag att ta mig igenom.
Det enda som lättar upp är stunderna i biomörket. Då kan jag försvinna in i filmens värld och glömma allt runt omkring. Om så bara för några timmar.
Något annat som jag kan drömma mig bort med, är att sitta med näsan i Rand-McNallys stora USA-karta. Googla på orter över hela landet och se om jag kan hitta något roligt att se och en dag kanske besöka på en road trip.
Bild ovan är från Utqiagvik, staden i absolut nordligaste Alaska som förr hette Burrows. Det är ingen fantastiskt vacker stad men det vore ändå häftigt att lyckas ta sig hit. Enda sättet att ta sig dit är med flyg. Det finns inte många vägar i Alaska och endast 10% av dem är asfalterade. Så man ger sig inte ut på en road trip bara så där i den enorma staten.
Att i södern besöka ett evenemang där de återskapar ett slag från amerikanska inbördeskriget vore häftigt. Eller någon annan festival av något slag, en rodeo eller likanande vore också roligt.
Jag går igenom kartboken i bokstavsordning och sätter blippar när jag hittar något intressant. I vissa stater blir det fullt med blippar, i andra bara en. De som får flest är de som är i Klippigabergen och de som får minst är östkusten. Det är lite för likt hemma där för att jag ska gå igång. Men det är surt att hitta något extremt häftigt och så ligger det i en stat som inte har något annatoch ej heller inte de som ligger runt omkring.
Men jag vet ju inte om jag kommer att komma iväg alls på någon road trip i framtiden men jag drömmer i massor i alla fall. Det lättar upp en grå och tråkig dag.
 
Pratade med en bekant och han kunde inte förstå min förtjusning i USA alls. 
Han beklagade sig över hur fejk och tråkigt allt var. Det visade sig att han hade varit i två städer på ostkusten. Då förstår jag att han inte tyckte det var något märkvärdigt. Östkusten ser mångt och mycket ur som här hemma. Det finns häftiga städer, New York, och otroligt mysiga, Berlin, MD men mycket är grått och tråkigt. Det är inte den delen som jag är så förtjust i, i USA. Även om jag nu har saker jag vill besöka där också. Det är väster ut som det häftiga finns!
När majsfälten tar slut och Klippiga Bergen tar över. Då känns det som om jag har kommit till en annan planet. Här ser inget ut som hemma. Naturen har skapat fantastiska formationer i alla möjliga färger. Det är knappt att jag tror mina ögon ibland. Det är bergigt och det är platt. Det är stenformationer och enorma grässlätter. Det är så annorlunda från hemma att jag aldrig får nog.
Här liggernationalparkerna på rad med mer fantastiska naturfenomen än den andre. Det är allt från gula, oreanga till röda bergsformationer. Men naturen utanför parkerna är också helt osannolika många gånger. Till den här delen av USA kan jag åka hur många gånger som helst.
Här finns så otroligt mycket att se att det är helt otroligt. Sedan är det ju roligt att forsa fram på vägar som antingen är spikraka i flera mil eller så krokiga att man ser sig själv i kurvorna.
Men det är inte bara naturen som drar. Det finns så mycket udda och roligt att skåda längs med vägarna. Speciellt när man är ute i ödemarken. Där är de extra kreativa. Jag älskar att hitta dessa fynd längs med vägen. Leta motell för natten kan också vara ett äventyr. Vad blir det inatt? Ett lagom fint ställe eller världens loppmotell? Man vet aldrig men hittar någonstans att sova, det gör man alltid.
Sedan har det numera med att göra att här känner jag mig trygg. Jag vet hur saker och ting fungerar i USA. Jag behöver inte oroa mig över okända miljöer. Sådant som kan göra mig illamående utmattad och förstöra resor.
Jag längtar ständigt tillbaka för att hitta mer fantastiska platser och roliga saker. Jag må ha varit i alla de femtio staterna men än finns mycket att upptäcka och somt går ju också att besöka igen och igen.
Att åka på en road trip är bland det roligaste jag vet!
 
Jag har varit på tjugofem nationalparker i USA och ett knippe nationalmonument. 
Skillnaden emellan dem är att i en nationalpark inräknas allt, djur, natur och allt där emellan. Kostar också alltid att besöka. Nationalmonument kan vara växtligheten, en plats eller ett hus. För det mesta är de gratis. Nationalparkerna är i stort sett alla fantastiska medan nationalmonument är lite hit and miss. 
Mojave National Monument är ett sådant. Där är det växtligheten som är huvudsaken. Den är viktig att att bevara men när det inte är vårblomning,  så är det hysteriskt, sanslöst tråkig att passera igenom. Sövande tråkig. Jag som aldrig somnar i en bil hade svårt att hålla mig vaken. Det fanns inget att titta på om man inte extremt kunnig på växterna. Bara massor av olika grå och grågröna färgskalor.
Tack o lov finns det nationalmonument som är helt fantastiska. White Sands är en av dem. Aldrig har jag skådat sådan sand. Inte vit, mer grå, men i det starka solskenet ser den absolut kritvit ut. Går inte att titta på utan solglasögon. Det känns som om ögonen exploderar om man försöker titta utan. Sanden som inte är sand utan gips är lite udda att gå på. Lite lös i uppförsbackarna men väl uppe på dynen är den hård. Blir heller inte brännande het. Det ligger väldigt avigt till i södra New Mexico, men väl där är det värt alla många, långa mil.
Ytterligare ett nationalmonument som ligger tre eviheter plus lite till, ifrån precis allting, Mount Rushmore. Ok, det ligger två nationalparker, Wind Cave och Badlands, ett till monument och några statsparker tätt inpå. Men för att komma till denna klick med diverse parker får man köra hysteriskt många mil för att ta sig till sydvästra South Dakota.
Men det är verkligen värt besväret. Att stå där och blicka upp på de enorma huvuden som danske Boglum sprängde fram ur berget är helt overkligt. Att kunna skapa något så fantastikt med dynamit och borrspett är helt oroligt. Att han kunde få de fyra presidenterna så lika förlagorna är inget annat än ett mirakel.
Och har man tagit sig till denna aviga plats i USA, så passar man också på att köra över gränsen in till Wyoming och besöka Devil´s Tower. Resten av en sedan länge slocknad vulkan är häftig att skåda, där den sticker upp högt över allt annat runt omking. Så häftig!
 
Något som verkar vara gemensamt med monumentensom jag gillar, är att de ligger alla riktigt avigt till. För enda sättet att ta sig till ögruppen San Juan Island i Salishhavet mellan Kanada och USA, nordväst om Seattle, är med båt. De granbeväxta klippörna är vackra och vattnen runt omkring fulla med späckhuggare. Ett stopp i den lilla staden Friday Habor är ett måste. Den mysiga staden klättrar uppför klippkanten med branta gator. Klimatet här är städigt milt och här kommer inte mycket regn. 
Ett monument man kan hoppa över är, Natural Bridges i Utah. Det finns fem otroligt, fantastiska nationalparker i staten som alla överglänser Natural Bridges å det grövsta. Hade den legat för sig själv hade de av naturen skapade broarna varit häftiga. Men med Arches, Canyonlands, Capitol Reef, Bryce Canyon och Zion inom räckhåll, så kan man med lätthet hoppa över denna lilla minipark, där man bara ser två broar, av fem tror jag det var, lättåtkomligt.
Så nationalmonument är ingen garanti för fantastisk upplevelse. Men det vet man oftast inte förrän man besökt dem. Bilder på nätet kan visa den lilla, lilla del som är något att ha men inte resten som är totalt ointressant för en vanlig resenär. Det också finns monument som inte inte är för bilister utan du måste ut på vandring för att komma till det unika, Grand Staircase-Escalante i Utah bla, så de är inget för mig.