Nu är det konfirmerat, bekräftat, understruket, jag är fullständigt galen!
Jag har köpt Rand McNallys USA-karta för 2001. Någon undrar varför i hela livet har galningen gjort detta? 
Jo, mina vägkartor blir ofta så misshandlade under bilresorna att de knappt överlver själva resan. Ibland har jag klippt sönder dem och satt in dem i mina fotoalbum.
Till vissa delar gjorde jag så även efter den underbara, fantastikt feomenala resan runt USA på egen hand 2001. Men stora delar av den är kastad.
Nu har jag varit så många gånger i USA att jag börjat åka på samma vägar flera gånger. Det gjorde häromåret att jag började fundera på om en del vägar var motorvägar när jag åkte för sjutton år sedan. Hur mycket vägnätet ändrats på flera platser. Det är anledningen till att jag köpte en gammal karta. 
Suttit med näsan i den sedan jag fick hem den. Oh ja, det var motorvägar då också. Men något som slog mig, var hur dåligt nationalparkerna var utmärkta. De lila linjerna försvann ibland all annan information. Numera är hela parkernan helt gröna. Det kanske gjorde att jag missade flera av dem när jag passerade dem. Hade helt enkelt inte sett att de fanns. Det var heller inte jättemycket skyltat för sjutton år sedan. Nu är det mycket mer information överallt om allting.
Google hade inte slagit igenom när jag planerade resan och jag beställde hem resebroschyrer från nästan alla stater. Fanns det ingen information om dem i den, missade jag dem. 
Älskar att sitt och titta och drömma i kartböcker.
 
Det är roligt att blogga. Ibland sprutar inläggen ur mig och andra dagar är det nästan omöjligt att klämma ur sig ett ynka litet.
För att min MS ska hålla sig på en bra nivå, så håller jag mig mycket hemma i lugn och ro. Blogga har blivit mitt sätt att prata med andra kan man säga.
Det också tur att jag tycker det är roligt, för just nu håller jag igång tre stycken samtidigt. Två resor stundar under våren och de är med olika personer, så då vill jag inte ha dem på samma blogg. De går också till helt olika länder, så bara där skiljer dig sig åt.
 
http://busschaufforerpabilresa.blogg.se
Om två månader reser jag med min gamle, förlåt Pelmas men det är över tjugo år sedan vi lärde känna varandra, busschaufförskollega till USA. Den resan har kommit hastigt på men jag längtar i massor.
 
http://paturiuk.blogg.se
Resan till Nordirland en månad senare, med systerdotter och hennes kompis, har varit planerad sedan länge. Och jag längtar efter den i massor också. Den resan blir helt annorlunda mot vad jag är van vid. Här är allt smått och nära till allting. Inte som de enorma avstånden i USA.
 
Enormt roligt att resa och roligt att varje kväll skriva ner vad som hänt under dagen. Händer ofta att jag sitter och läser mina resebloggar, de är fem stycken vid det här laget. Härligt att läsa vad som hände där och då. Det är lätt att glömma saker och annat kan förvanskas.
 
Undrar hur jag bloggat under min ensamresa runt USA 2001? Skrev en bokliknande dagbok när jag kom hem. Läser den lite då och då och minns hur otroligt fantastiskt jag hade det. Bästa resa jag någonsin gjort!
 
 
Ibland läser jag om tips inför resor. Hittade en för ett tag sedan som jag tackade för. Det mesta av tipsen, är för mig, självklarheter. Men något jag aldrig tänkt på förut var att ta med ett grenuttag. Nu för tiden har man ju massa med elektriska prylar som behöver laddas och det är jobbigt att behöva gå upp under natten bara för att byta.
Det är kamera, mobil, laptop och allt möjligt som behöver ström. Då föreslog restipset att man skulle ta med sig ett grenuttag. Att jag aldrig tänkt på det förut? Är ju en absolut toppenbra idé!
Då behöver man heller inte rycka ut diverse kontakter överallt på motellrummen om man är mer än en. När jag var i London och delade rum med tre andra, använde vi grenuttaget till teven. Det satt alltid en rad med sladdar i för grejer som behövde laddas. Så tevetittande var inte att tänka på.
De felsta motell är inte byggda för all dessa elektronik som vi släpar med oss nu för tiden när vi reser. Så ibland får flytta på diverse möbler för att hitta en kontakt och då finns det alltid risk för att man glömmer tex kameran, som då kanske ligger gömd bakom en byrå.
Kan alltid välja ett grenuttag med lite längre sladd, så att den räcker upp till väl synliga ytor.
Det tipset tackar jag verkligen för!