Min kärlek till BeeGees börjar närma sig ett halvt sekel.
De var mina stora idoler när jag var ung. När alla lyssnade på ABBA, lyssnade jag på BeeGees.
Det är en kärlek som aldrig har rostat. 
Jag lyssnar fortfarande ofta på dem. Nu mer än någonsin. Jag har liksom åtuerupptäckt min kärlek till dem.
Deras musik har inte åldrats det minsta. Jag blir ännu lika lycklig när jag hör vissa sånger.
Jag skulle tro att jag fick upp ögonen, eller jag ska säga öronen, för dem när filmen och framförallt musiken från filmen Saturday Night Fever slog igenom. 
Filmen såg jag långt efter men systeryster hade skivan och jag lyssnade på Stayin' Alive, Night Fever och allt var de hette igen och igen.
Jag ville höra mer av dem och började köpa deras skivor så fort jag kunde.
Jag upptäckte både deras gamla skivor och nya.
På musiken i nian, tror jag det var, höll jag och två till i klassen föredrag om BeeGees. 
Det var när Tradgedy hade slagit igenom och jag minns hur vi spelade upp den men hade inte tålamod till att låta den spela färdigt utan stängde av den mitt i. En i klassen hade sjungit med utan att det först hörts men när vi stängde av musiken hördes hon väl. Det var fler än jag som gillade BeeGees.
Jag älskar deras stämsång och det faktum att de låter lika bra live som på skiva. De KAN verkligen sjunga!
Deras sånger, som de alla skrivit själva, är alltid varierande då de ofta spränger in en brygga mellan någon vers och refräng. Något som sticker ut i sången. Flera av dessa bryggor älskar jag och kan lyssna till igen och igen. Love You Inside Outs brygga blir jag helt galet lycklig av att lyssna till.
För många år sedan var det meningen att de skulle komma till Globen i Stockholm. Jag hade köpt biljett och var överlycklig att jag skulle få se mina idoler live.
Det var bara det att när jag kom upp till Globen på kvällen för konserten så visade det sig att den var intsälld. Besvikelsen var total.
Ska sägas att jag var inte den ende som missat att det hela var inställt.
Tänk om jag fått se dem live!!!!
Numera är Barry Gibb helt ensam kvar då tvillingarn Maurice och Robin har gått bort.
Men han turnerar fortfarande lite då och då och ger fortfarande ut skivor.
Hans senaste är riktigt bra.
Men jag saknar de tre brödernas röster tillsammans. De hade verkligen något speciellt. Deras underbara stämsång. Deras fantastiska harmonier.
Att, likt ABBA som jag egentligen inte började lyssna till förrän i vuuxen ålder, skriva musik som aldrig blir gammal är få förunnat.
Vissa av mina idoler från 80-talet, ja, jag menar dig Dollar, går inte att lyssna till idag. Men BeeGees sånger känns inte det minsta gammaldags eller plågsamt daterade. Även de som är skrivna på 60-70-talet.
Jag blir bara så lycklig när jag hör Spicks and Specks start med endast en pianoton eller när de börjar sjunga i I.O.I.O.
För att inte tala om när de börjar räkna ner i början på Sprits(Having Flown).
Det sägs att gammal kärlek aldrig rostar och när det kommer till min kärlek till BeeGees så är det verkligen så.
Det kommer inte komma ut någon ny musik men det finns så mycket att lyssna till att det inget gör. 
Jag lyssnar till dem i timmar utan att bli uttråkad. 
Variationen på deras musik är stor och jag vill hela tiden höra mer och mer.
BeeGees ni har min eviga kärlek!