Jag älskar filmmusik! 
Bakgrundsmusiken, score, och alla annan musik i filmerna. Det kan vara allt från en tysk visa till hårdrock till opera och allt där emellan.
Det ger sångerna, musiken en extra dimension när jag får en minnesbild till dem. Något som gör att jag minns musiken bättre. Kommer ihåg filmer bättre också om jag kan komma ihåg en scen här och där när jag hör en sång.
Mest lyssnar jag på bakgrundsmusiken, nutidens klassiska musik kan man säga. Stora bombastiska stycken får min puls att höjas och lyckan kommer sipprande. Speciellt långa stycken, runt 10 minuter, då kan jag verkligen nörda ner i filmen. Men för tillfället är det magert med så långa stycken istället är det korta en till två minuters stycken som favoriseras. Det gillar jag inte alls. Jag vill kunna försvinna in i musikens underbara värld ordentligt innan det byter till nästa melodi. Korta sånger hinner jag knappt uppfatta.
Nej, tacka vet ja när Hans Zimmer dånar igång i Gladiator i över tio minuter eller Tom Holkenborg aka Junkie XL trummar på i 300: Return Of An Empire. Då fylls jag av exstas och dansar runt i lägenheten i pur lycka.
Jag vill ha långa musikstycken! Ge mig dånande musik i tio till femton minuter jag ler som en galning.
Jag älskar filmmusik!