Sitter och lyssnar på musiken till Justice League av Danny Elfman. 
Att kompositörer blir stämda när de stjäler från andra kompositörer det förstår man ju. Men när de stjäler rakt av från sig själva. Hur fungerar?
I Justice League finns en ganska lång slinga med som kommer från Dannys musik till Hulk, från 2003. Kommer Hulken också vara med bland alla DCs superhjältar också?
När jag lyssnade på Drop Zones musik, som Hans Zimmer har skrivit, får man reda på var Pirates of the Caribbeans superkända tema kommer ifrån. Det är ett helt stycke rakt av. Det intressanta med det är att det är inte Zimmer som skrivit musiken till den första Pirates-filmen. Det är Klaus Badelt, men Zimmer står som överproducent. Vad innebär det? Att istället för att stämma Badelt, så finns han med som producent eller godkände inte filmens regissör musiken och Zimmer la till sin slinga från Drop Zone? För det rycktas att det är han som skrivit musiken. Vilket man förstår när man hör Drop Zone. Om det inte vore för att ett långt stycke är mer elektroniskt, så skulle det kunna komma rakt av från Pirates första film. Hmm...
 
Jag älskar verkligen bakgrundsmusiken i filmer. Ibland kan jag gå på en film just för kompositörerns skull. Det var meningen att Tom Holkenberg aka Junkie XL, skulle komponerat musiken till Justice League. Han som skrev den fantastiska musiken till Mad Max: Fury Road, bland annat. Men han fick sparken när Joss Whedon tog över regissörpinnen efter att Zack Snyder tvingats hoppa av pga familjetragedi.
Nu blev det Danny Elfman istället och jag är väl sådär glad över det bytet. Hans musik är ok, men jag har aldrig tyckt att den är fantastisk. Finns spår här och där som är bra, men aldrig sådana där som jag blir toklycklig över.
 
Jag älskar Hans Zimmers musik!
Det som gör att han sticker ut från andra filmmusikskompositörer är, i mitt tycke, den fulla ljudmattan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela. Men det känns aldrig som hans musik skramlar tomt. Harmonierna passar ihop, alla intrument fyller ut ljudet. Något som jag tycker märks väl när man hör Pirates of the Caribbeans senaste musik. Han har lämnat över dirigentpinnen till Geoff Zanelli och hans egenkomponerade partier skramlar väldigt tomt.
Hans har också en otrolig bredd när det gäller musiken han skriver. Det kan vara allt från mäktiga körer, pianobasserad, gitarrslingor och rytmisk storslagenhet. Jag kan gå på filmer bara för han har skrivit musiken. Det är bara ett fåtalgånger som jag inte gillat hans musik. Han har också ofta tydliga teman, dvs att du känner igen från vilken film den är när du hör den. Det gillar jag.
Hans musik gör mig upprymd, lycklig, sorgsen och galet tokig. Hans musik lämnar mig aldrig oberörd. Favoriterna är från Thelma & Louise, Gladiator, Inception, Pirates of the Caribbean 2-4, Interstaller och många fler.
 
Hans konsert var helt fantastisk! Jag önkar att han verkligen kommer tillbaka till Sverige igen. Den blev bara bättre och bättre, jag var i exstas! Men det roliga är att minnet som starkast stannat kvar i mitt minne, är inte från någon av mina favoritfilmer, även om jag nästan rördes till tårar av gitarrsolot i Thelma & Louise och blev galet lycklig när Lebo M drog igång Lejonkungen. Nej, det är det lilla xzylofonsolot som inledde efter pausen och var från True Romance. Just då kände jag inte igen det. Har inte hört det sedan jag såg filmen, som jag inte gillade. Men nu rullar musikstycket ständigt i mitt huvud. Underbart!
Nu ser jag fram emot Chris Nolans film Dunkirk, både för filmens skull och speciellt då, för att Hans skrivit musiken.
Hans Zimmer Forever!
 
Vilken fantastisk konsert!!!!!
Hans Zimmer är min absolute favoritkompositör när det gäller filmmusik. Han skriver allt från bombastiska körstycken till finstämda gitarrsolon. Han har musiken till Gladiator, det var då jag fick upp öronen för honom, Pirates of the Carribeanfilmerna, Lejonkungen, som han fick en Oscar för. Fantastiska Thelma & Louise, häftiga Inception, Sherlock Holmes och många, många fler. 
Så när han spelade live i Globen, sa Sara och jag att vi måste bara gå och det ångrar jag inte en sekund. Det var två superhäftiga timmar.
Första timmen var bland det mest häftiga jag hört live i musikväg. Det började med Driving Miss Daisy, Sherlock Holmes och Madagaskar och sedan ökade han bara tämpot. Jag tänkte att nu kan det omöjligt bli bättre, men det blev det. Crimson Tide - Rött Hav, Gladiator, Änglar & Demoner, Lejonkungen och Pirates. Jag var i exstas.
Största jublet fick Lejonkungen. När Lebo M, han som också sjunger på skivan, började med introt till Cicle of Life kokade Globen. Nu sjöngs inte hela Circle of Life, då det är Elton John som skrivit den. Utan de fled vidare till musiken som Hans skrivit. Det var så häftigt att få höra det hela med orginalsångaren.
Mellan flertalet av sångerna berättade Hans anektoder antingen om hur han kommit att skriva musiken till vissa filmer eller om flera av musikanterna. De kom för övrigt från varje hörn av världen. Det var inte alltid lätt att förstå Hans charmigt, lite virriga tyskengelska prat. Men det gick inte att ta fel på glädjen han hela tiden utstrålade. Han älskade verkligen att vara där och spela.
I paus började delar av publiken att leka med sina lampor på mobilen. Det började med några stycken till att tändas överallt.
Efter paus blev det lite svårare musik och jag kände inte igen alla. Det var mycket ljuseffekter och disharmonier. Men ändå så otroligt häftigt. Det enda jag önskat var att det hade stått någonstans ibland vilken film musiken kom ifrån. Men det var inget som störde i det stora hela. 
Jag är så lycklig att vi åkte dit! Hans Zimmer var fantastisk. När en ensam gitarrist spelade den underbara musiken till Thelma & Louise började jag nästan gråta. Så vackert! 
Det var dånande musik, mäktiga körer, solister, cellist, gitarrister, trummare och jag vet inte allt. Hans spelade flertalet av instumenten själv. Han är otroligt begåvad. Jag ser fram emot att höra mer musik av honom.
Innan konserten spenderade Sara och jag några timmar inne i ett sommarvarmt Stockholm. När vi åt lunch knallade SVT Sportens Marie Lehman förbi och jag blev lite tossig. Sara blev alldeles till sig när hon såg en av Sveriges mest kända kocka på Synsam. Jag hade dock ingen susning om vem han var, då jag aldrig tittar på matprogram. Under eftermiddagen gick jag på kusliga Alien: Covenant medan Sara umgicks med några kompisar. 
Vi hade en mycket lyckad dag i stora staden.
Konserten kommer leva länge i mitt minne. En obeskrivligt häftig upplevelse!