Så var alla 2001s resekvitton inskannade. Men för det var jag inte färdig.
Ville sortera in dem i rätt stat också. Det tog sin lilla tid, för det var rätt så många kvitton jag samlat på mig under de tre månaderna jag var i USA den sommaren.
På de flesta står adressen till butiken jag shoppat i och det var lätt att sortera in dem. Men bra drös hade bara datum och tid. Så dem fick jag kolla upp i min resedagbok var de hörde hemma i för stat. Walmart, K-Mart och Target tycker att det är viktigare att skriva vem som är manager i varje butik än i vilken ort den jobbar.
För att hitta rätt stat fick jag ibland läsa igenom lite av texten för att hitta rätt. Han med mer än stat vissa dagar.
 
Det var så otroligt roligt att läsa om resan och minnena bara vällde över mig. Som hotellrummet i Wheeling, West Virginia, som hade plast om madrasserna och alla möbler var av metall. Hyrde de bara ut per timma? Stället var billigt och personalen var trevlig, så det gjorde inget om så var fallet. Det här var över tre veckor in i resan och jag var rejält avslappnad när det gällde kvaliteten på motellrummen. Bara jag fick någonstans att lägga mig ner en stund räckte. Över huvudtaget var det väldigt roligt att leta rum.
Fullt? Gör inget jag letar vidare någon annanstans. Oj det var dyrt! Frågar på nästan motell. 
Det finns gott om motell i USA.
Eller karln som jag inte höll på att bli av med i Amish Acres, Indiana. Kändes som om jag skulle få adoptera honom. Han ville styra upp hela min resa. Fick hans e-mailadress för att hålla kontakten. Jag har den kvar fortfarande, men var glad och lättad när jag lyckades göra mig av med honom.
Hur kul det var att be folk ta ett kort på mig vid någon vacker utsikt. Ett bra sätt att få en liten, med tygnd på liten, pratstund. Alla var så fascinerade över att jag åkte själv.
Att oplanerat stanna till vid en plantage, Boone Hall, South Carolina, för en närmare titt och få veta att de spelade in TV-serien Nord och Syd här. 
 
Det var den absolut bästa resa jag någonsin gjort och jag önskar jag kunde ge mig ut i det blå så igen på egen hand. Men nu gör ju omständigheterna att jag måste ha någon med mig när jag reser och det är inte illa det heller. Så länge jag kan resa är jag lycklig! 
 
 
Jag älskar snö, för då syns det att uttern är besök i Bruket.
Han är säkert här annars också, men då syns inget av honom. Nu ser man hur han gått över bron och sedan åkt på magen ner i fallet, klart och tydligt i snön.
Blir så glad varje gång jag ser tecken på att han är här. Nu är det bara att vänta på att dammen ska frysa till och vi kan börja spana efter honom på isen. Han syns tyvärr bättre från grannens håll, då han ofta springer längs med vasskanten. Men ibland har även jag fått syn på honom. 
Härligt med allt djuliv här.
Något som är väldigt frustrerande med MS, utöver allt annat som kommer med den sjukdomen, är det dåliga minnet. 
Har så otroligt svårt för att komma ihåg saker och ting numera. Ibland kan jag komma ihåg saker när jag funderat en stund. Men för det mesta är allt borta för evigt.
Letar djupt i minnet när jag pratar med folk och de refererar till tidigare samtal eller händelser. Ibland fejkar jag och får så småningom ledtrådar i samtalet som gör att jag minns. Ibland frågar jag, men då känner jag som om de säkert tror att jag inte brytt mig komma ihåg. Det är så otroligt jobbigt!
Jag får läsa om böcker flera gånger innan jag kommer ihåg dem. Ok, kan skämtsamt säga att jag sparar pengar då. Behöver ju inte köpa så många. Men ibland händer det att jag köper samma bok flera gånger, för att jag glömt att jag läst den. En gång kom jag på först när jag läst ut den att jag redan hade den. Mycket irriterande.
Fråga mig inte vad som går på bio just nu eller vilken film jag tycker har varit bäst hittills i år. Hjärnan blir ett svart hål om jag försöker. Sitter jag med ett bioprogram framför mig kan jag tala om hur filmerna var eller om du namnger dem. Men annars inte.
Tittar flera gånger i min almanacka för se så jag inte glömmer olika saker jag ska göra. Men det hjälper inte alltid, missar saker ändå.
Så ha tålamod i samtal med mig, jag glömmer inte saker med vilje. De bara försvinner av sig själva. Tar mycket bilder, för då kan jag komma ihåg saker bättre. 
Minnet är ju så uselt att jag till och med glömmer att kliva på tåg...