Varför är det så att kan du inte sova en natt så börjar alltid dåliga tankar röra runt i huvudet?
Det är aldrig några glada, vad bra jag är, tankar. Ju mörkare desto bättre liksom.
Huvudet fylls av tankar som maler och maler. Allt är dåligt, ingenting är bra.
Saker som kan ha hänt för tjugo år sedan kan helt plötsligt bli en jättesak mitt i natten. Varför gjorde då så? Varför sa du så?
Minsta liten sak blir helt plötsligt en jättesak. Eländes elände desto värre desto bättre verkar det när timman är sen. Inget dåligt är för litet för att glömmas när natten är mörk.
Hjärtat dunkar på i all hast och man blir en sämre och sämre människa.
Är du verkligen värd att leva?
Varför är det så?
Varför blir ens tankar en kolsvart mara när midnatt har passerats?
Tankar du aldrig skulle ens komma på att tänka på dagtid blir nu en jättegrej.
Borde du ens få vara ute bland folk?
Så konstigt!
Jag försöker skriva böcker i huvudet för att jag inte ska fastna i dåliga tankar nattetid. Men ibland går inte de dåliga tankarna att hejda. De bara rusar på.
Så irriterande.
Det enda man vill är att sova men huvudet låter en verkligen inte göra det. Den tar en med på en faslig resa in i de mörkaste av tankar.
Förbannade hjärna!
LÅT MIG SOVA!!!!
