Det är ju som sagt roligt att gå ner i vikt men det finns ju nackdelar.
Problem med att mina dyra fina bhar sitter illa. Nu är det ringarna som jag börjar få problem mina ringar.
Mina älskade ringar som alla betyder otroligt mycket.
Några stycken börjar sitta ganska så löst. Vill verkligen inte tappa någon av dem.
För varje ring har en betydelse, ett minne förknippat med dem.
Höger hand sitter min Twilightring som jag köpte i Forks, Washington State, Kretaringen och ringen som jag köpte på Orlandos flygplats på vägen hem från en otroligt rolig semester.
På vänster hand sitter en ring köpt i Seattle, en från Malta, Texasresan 2007 och den absolut viktigaste ringen av dem alla. Ringen jag köpte i Sedona, Arizona, 2001. Vars affektionsvärde är omätbart. I den sitter varenda litet minne från den mest fantastiska resa jag någonsin gjort.
En gång har jag tappat den. Var och bowlade i Jönköping när jag helt plötsligt saknade den. Kunde inte hitta den någonstans. Sa till personalen att om de hittade en ring så är den min.
Och det gjorde de! De ringde dan efter. De hade hittat den i rännan tillhörande banan bredvid den jag bowlade på.
Helt överlycklig hämtade jag den dagen därpå. De undrade hur den kunde ha hamnad där.
Hade tvättat händerna efter ett toabesök och det fanns inget papper. Så händerna var lite blöta när jag och ringen är lite för stor för lillfingret. Troligen trillade den av när jag ramlade vid ett försök att kasta iväg klotet. Bowling är väldigt roligt men inte min starka sida. Tappade klot bakåt hör till min vardag.
De kloten jag skulle behöva ta med lägre vikt har för små hål så jag tvingas konstant ta för tunga klot.
Men det viktigaste var att de hittat min ring.
Min ring, min älskade ring!

Folk, mest karlar skulle jag tro, verkar leta fel och missar i filmer. Finns hemsidor som bara behandlar detta ämne. På underbara hemsidan www.imbd.com finns också noteringar om fel. När jag letade information inspelningsplats för Big Business eller Två systrar för mycket som den heter i Sverige från 1988 med Bette Midler och Lily Tomlin. När jag läste om en karl vars skor i en scen byter färg från svarta till vita, var jag bara tvungen att kolla upp detta.
Hittade scenen där Lily och Bette underhåller ute på en liten utomhusscen omgående och mycket riktigt skorna på en i publiken byter färg vid varje scenbyte. 
Vid närmare titt kom jag fram till att det måste varit en karl som hittat denna lilla miss. För när jag tittar lite längre upp upptäckte jag att det inte bara var skorna som byttes ut utan även hela karl´n! Han med de svarta skorna är en riktig pingla. Han med de vita ser mer vanlig ut. Visst de är båda mörkhåriga och har båda blårutiga skjortor men där slutar likheterna. Svarta skorna har mörkare hår och den blårutiga skjortan är lite blekare i färgen och har smalare ränder än vita skorna. Små skillnader men lyckas man hitta de olika skorna borde men också hittat att inte bara karlarna är olika utan publiken i övrigt skiftar vid de olika publikbilderna. Fniss!

Ibland så jag till det om jag så säger.
Min kära kusin visste inte riktigt vad hon önskade sig. En kista full med guldpengar och ett skulle inte sitta fel, tyckte hon. Grublade i flera dagar över vad jag skulle ge henne när jag fick syn på en liten, ca 10 cm bred, omålad träkista. Då började en tanke slå rot. Om jag skulle ta och ge henne vad hon önskar! Jag fyller kistan med diverse guldpengar och så ritar jag ett slott. Sagt och gjort, jag målade kistan brun och slipade sedan lite på den för att den skulle se gammal och sliten ut. Fyllde den med tior, chokladtior, euro, pund, danska mynt och jag vet inte allt. Bara det var guldfärgat dög det. Sedan satt jag mig och ritade ett slott eller vad det nu blev. Det blev så fult att jag bara inte kunde ge bort det ens på skoj. Men när jag körde ner till Jönköping för att gå på bio två dagar innan julafton slog det mig helt plötsligt vad jag skulle göra. Vad är det jag gör bättre än ritar? Jo, broderar! Så när jag kom hem på torsdagskvällen letade jag lite på nätet efter lämpligt slott. Det blev Strömsholms Slott. Inte allt för detaljerat och så har de jag hästar, som Ann-Catrin gillar.
Satte mig direkt och började sy på kvällen. Hann med de gula och vita detaljerna innan jag gick och la mig. Nästa dag satte jag mig och sydde direkt efter frukost. Sedan sydde jag fram till klockan tre, med avbrott för fika och lunch. Strök den och la ner den i den lilla kistan. Utan att jag mätt eller planerat den så passade den precis in utan att jag behövde vika den! GOD JUL ANN-CATRIN!