1. Charlotte Perrelli - The Girl *** Den är inte dålig, men den är inte bra heller. Den är liksom ingenting. Tycker den är OK så länge den varar men så fort den är slut har jag glömt den. Den dyra skärmen tillförde absolut ingenting. Såg mest bara konstigt ut och användes alldeles för lite.

2. OPA - Allting Blir Bra Igen - Så fort den är slut blir allt bra igen.

3. Dynazty - Land Of Broken Hearts ** Trots alla bomber och granater väldigt anonym. Lät som en väldigt utvattnad Bon Jovi. Hade behövt vara betydligt skitigare. Trots skinn, nitar och kedjor så såg och lät det väldigt helylle. De hade behövt festa till det ordentligt i några år först. Så den otroligt feminine sångaren hade fått lite rasp i rösten och linjer i det babysläta ansiktet.

4. Lotta Engberg och Christer Sjögren – Don’t Let Me Down * Varför sjunger de på engelska? Eller rättare sagt svengelska. Pinsamt. Jag vill bara bort när jag hör detta. OPA kom tillbaka, allt är förlåtet! Christer är sliskigare än sliskig och Lotta börjar bli "gummslemmig". Usch! Låt dem inte gå vidare från Andra Chansen. TA BORT!!!

5. Hanna Lindblad – Goosebumps **** Bästa låten i kväll och så går den inte vidare!!!! Fartig, jag kommer ihåg den när den slutar, Hanna sjunger och dansar bra. Inte ens Andra Chansen. Vilken besvikelse på så bra låt!

6. Axel Algmark – Kyss mig * Det här verkligen inte min typ av musik. Ska vara charmigt falskt antar jag. Men jag vill bara byta kanal. Bläääää!

7. Lisa Miskovsky – Why Start A Fire *** En otrolit snygg låt. Men det hade gärna fått vara "lite till". Framträdandet är också snyggt. Är kanske en låt jag kommer gilla när jag hört den några gånger. Men nu får den bara godkänt.

8. Danny Saucedo – Amazing *** Framträdandet är otroligt läckert och låten härligt svängig. Tror jag, blir lite distraherad av alla effekter. Tyvärr sjunger han väldigt surt ibland och sluttonen verkar han inte våga ta i alls. Dålig medhörning? Men som sagt otroligt snyggt nummer!

Säger inget om att Danny och Lisa gick direkt till final. De var bra. Men att Hanna inte ens var uttagen till en av de fem. Det svider. Hon var ju bäst!
Har fortfarande Loreen och Dead By April som favoriter i finalen men nu med Danny på tredje plats.
Nu är det bara att vänta på Andra Chansen. Där vll jag bara ha Andreas Johnson till final. Resten kan ta och åka hem.

Kände för att hitta på något på min födelsedag så jag tog tåget upp till Stockholm.
Fick åka med min kära syster till stationen i Nässjö för avgång 7.04. X2000-tåg som snabbt for iväg mot den stora staden. Men i Stockholm Södra blev det stopp pga av signalfel. Vi fick sitta i tågkö men blev inte speciellt försenade till trots. Jag handarbetade hel vägen upp. Njöt av medhavd kola. Det var ju trots allt min födelsedag ;D
Soluppgång över Ralången.

Väl i Stockholm åkte jag tunnelbana till Slussen för att därifrån gå bort till Fotografiska Museet vid Sdöderkajen.
De visade tre olika fotografers verk.
Den föste var Anton Corbijn fotoar kändisar på lite annorlunda vis. Snyggste fotot var på George Clooney, givetvis, eller om det bara för att det var det enda färgfotot i alla tre utställningarna.
På andra våningen visade de först verk av Aitor Ortiz. Han har specialicerat sig på att fota byggnader men inte hus i största allmänhet utan en betongvägg där, stålkonstruktioner där. En det var mycket läckra men jag blev lite yr då belysningen var nästan bara koncetrerad på fotografierna. Svartvita tavlor mot gråa väggar och svart golv. Det blev lite för mycket gråskala för huvudet att sortera.
Längst in på övervåningen visade de norska Margaret M. de Lange.
Hennes foton gillade jag inte alls. Visst de var tagna för att beröra men jag blev mest bara äcklad. Bilder på nakna kroppar, misshandlade kroppar, människor i total missär. Jag har inget emot fotografier på nakna människor men de här fotografierna var så fula. Närbilder på underliv där man såg märkena på kroppen efter kläder, ensamma människor som haft, skulle ha eller hade sex. Nej, här gick jag snabbt ifrån.

Hela besöket kändes lite jaha. De skryter med att de har en av världens största samling fotografier. Men det var inget man fick någon känsla av. De tre utställarna hade inte speciellt många bilder att visa. Tyvärr.
110 kr kändes förmycket.

Nej, tacka då Dansmuseet strax intill UD. Här fanns massor av vackra gamla dräkter från olika dansföreställningar och från olika delar av världen. Allt inrett i en gammal banklokal och det bästa av allt. Det var gratis!
De har tillfälliga utställninga nere i bankvalven men dem får man betala för så det skippade jag.


Eftersom jag firade min födelsedag bestämde jag mig för att äta sushi till middag.
Restaurangen som ligger på Drottninggatan serverar lunchbuffé för 95 kr.
De serverar kinesisk, japansk och thaimat.
Jag håller mig till sushibordet. Du får äta hur mycket du vill så det blev nästan 20 stycken bitar :D


Shoppade lite, letade garnaffär bland annat. Vet inte varför jag försöker för inget slår Lerdalaboden i Jönköping.
Hamnade lite fel. Klev av vid Odenplan men affären låg vid St Eriksplan. Så jag fick en lagom lång promenad i det vackra vädret.
Ännu mera fel blev det när jag skulle åka tunnelbana till Medborgarplatsen för biobesök. Klev på åt fel håll och hamnade i Alvik. Men det löste sig för här börjar/slutar Tvärbanan. Så jag sneddade tvärsöver med det som är mer spårvagn än tunnelbana till Gullmarsplan och bytte till Gröna linjen mot Medborgarplatsen.

Hade bestämt mig för att se Spielbergs War Horse som hade premiär på min födelsedag.
Den var nästan 2,5 timme lång men gick otroligt snabbt.
Hästen Joey var helt underbar. Så otroligt utrycksfull. Han behövde inte prata för att jag skulle fatta vad han menade. Filmen är mycket rörande och emellanåt mycket grym. Scenerna från första världskrigets hemska skyttegravar och ingemansland är otroligt välgjorda.
Scenen där en engelsman och en tysk klipper loss stackars Joey som trasslat in sig i taggtråd är både rörande och rolig.
Men hela filmen får mig att känna att som att det ibland inte var tillräckligt mycket känslor och ibland för lite.
Det hade gärna fått vara lite grymmare, lite mer snyftigare och ibland mindre gråtmilt.
Udda känsla. Men skådespelet var bra både från folk och fä.
Så helhetsintrycket var att den var värd varenda krona!


Efter filmen hade jag dryga timmen kvar till hemresa.
Shoppade lite födelsedagspresenter till mig själv.
En sanslöst söt liten stekpanna, endast 10 cm bred och en gräddsprits med sju stycken olika munstycken på Åhléns.
Grattis till mig!
Tåget hem var det Veolia som ansvarade för och jag undrar vilket museum de hade hittat tåget på?
Missförstå mig rätt. Det var gammalt men otroligt välskött.
Träpanel på väggarna, rent, alla, skyltar var blankpolerad metall med lättläst text. Sätena var givetvis nyare men inte så höga utan att du kunde titta på dina medpassagerare utan problem.
Det enda negativa var att det lät förskräckligt i kurvorna.
Men jag kom hem i tid utan minsta problem.
I Nässjö väntade syster för att köra hem mig.
Förutom att höger skulderblad och arm ställde till det lite för mig då hade jag en allmänt trevlig dag.


Ja, jag vet att resan är sex månader bort.
Ja, jag vet att jag inte kan bestämma över precis hela resvägen själv, Kerstin ska ju med också.
Vilket jag är överlycklig över!!!
Tack Kerstin!
Men jag kan ändå inte låta bli att titta på platser som vi kan besöka.
Resan börjar med en dag i New York.
Skulle gärna vilj besöka Guggenheim Museum. Förra året var vi där så tidigt att det inte öppnat än. Central Park är ju ett måste. Lite mer löv än i mars hoppas jag :D
Annars är det ju bara häftigt att promenera runt i den enorma staden.
Finns ju så oroligt mycket att titta på!

Washington DC är alltid trevligt att besöka. På Marlyand kusten ligger Assateague Island. Här finns det en ganska stor stam med vildhästar.

Mycket kan jag ändra på under resans gång. Hur jag mår och väder och vind kan ju sätta käppa i hjulet om man så säger. Men något jag absolut inte tänker stryka är Blue Ridge Parkway!
Har vilat åka på denna väg som går längs Appalachernas bergstoppar hur länge som helst. 110 mil lång börjar den Schennandoahs National Park, Virginia. Där den kallas Skyways. Den slutar inte förrän nere vid Asheville, North Carolina. Behöver verkligen inte åka alla 110 milen. Men en liten bit bara SKA jag köra på!!!!!!

Chattanoga i Tennessee ser ut som om det kunde bli ett intressant stopp med ett högt vattenfall, Ruby Falls, inuti en grotta.

I Lynchburg, TN, ligger Jack Daniels Distillery.
Inte nog med att de gör whiskey här, det ser väldigt mysigt ut också. USAs äldsta om jag kommer ihåg rätt.
Nashville får man ju inte heller missa när man besöker Tennessee. Lite countrymusik är aldrig fel!

Skulle inte va fel om vi lyckades besöka Land between the lakes i Kentucky och fick uppleva en, som på bilden, fantastisk solnedgång.

The Gateway Arch över Mississippifloden i Saint Louis, Missouri, skulle jag också gärna se i verkligheten. Den ser ju så häftig ut!

Det finns mycket roligt och udda att titta på i USA. De är väldigt påhittiga. Varför inte titta på Karl-Alfredstatyn i Chester, Illinois eller väldens största täckta vagnen i Lincoln, Illinois.? Där har de också en telefonkiosk uppe på taket på domstolshuset!

På vägen till Niagarafallen från Saint Louis kanske vi kan göra en 12 mil avstickare till Chicago.

Niagarafalln ligger visserligen väldigt långt bort från Tennessee och Kentucky, men wow vad häftigt det skulle va att få se detta fantastiska vattenfall i verkligheten!

Efter att ha räknat lite hur långt det hela skulle va på www.randmcnally.com så skulle vi få köra ca 35 mil om dan. Dvs som hemifrån till Stockholm ungefär.
Men allt beror ju på väder och vind och hur vi mår.
Men drömma kan jag ju göra i alla fall :D