Kompisen från grannbyn tyckte det var dags att vi tog en liten tur igen när jag fyllde år. Men då satte influensan stopp. Men så fort jag var frisk kontaktade jag honom.
Vi bestämde att vi skulle åka till James Bond-museet i Nybro men när lördagen närmade sig så visade det sig att Gunnar James Bond Shäfer inte var hemma, han är och tittar på inspelningsplatser i Italien och Turkiet just nu, och då stänger han museet.
Så vi fick tänka om. Vi satt häromkvällen med högtalarna på, på våra mobiler och surfade efter lämpliga ställen att besöka.
Till slut kom vi fram till Norrahammars Industrimuseum. Ingen av oss hade varit där och det varf lite lagom nära hemma.
Vänlig som han är så stannade vi först på Biltema för att köpa flyttkartonger till ett kommande projekt, ej flytt. De är för stora skrymmande för att jag ska kunna köpa dem och ta med när jag åker till stan för att gå på bio.
Vi anlände till ett öde museum. Det är inte så många som kommer så här års, tyckte de små tanterna i entrén. Bra att de håller öppet trots allt. Det är inte lätt att hitta saker att besöka under vintermånaderna.
Museet finns påtre våningar, mittenvåningen är störst och fylld med saker och information om det gamla gjuteriet som en gång låg här.
Det var rum fyllda med allt från saker från gjuteriet till skolmuseum och annat från dåtiden.
Det kändes till viss del lite amatörmässigt, då de tryckt in väldigt mycket och det satt lappar att läsa överallt. Hade behövt modernisera lite. Men det var trots de klagomålen intressant att besöka.
Jag imponerades av hur de byggt upp Norrahammar i miniatyr. 
Det visade hur samhället såg ut när bruket var i full gång. Hade även en fungerande linbana, där hade de fraktat malmen över till järnvägen.
Hoppade högt ibland då jag trodde att dockorna var riktiga människor.
Skolmuseet var intressant. Här fanns flera saker som vi båda mindes från när vi gick i småskolan i Äng, vi är nästan lika gamla och gick i 1-2, 3-4 och 5an ihop. Blev lite minnesprat om fröken Stenholm och Karl Hansson.
Vi skrattade gott åt gamla reklamaffischer. De var lite omoderna i sitt utförande mot hur det är idag.
På flera ställen fanns det knappar att trycka på och så startade lite saker. Jag kunde inte låta bli att trycka, de röda knapparna var som magneter på mig.
Lyckigast blev jag där vattnet började rinna i ett fall och de visade hur en stånghammare frungerade. Blev lite lagom nipprig när vattenhjulet började snurra och hammaren började dunka.
Det var otroligt intressant att se alla fina gjutjärnskaminer de hade tillverkat genom åren. Den ena finare än den andre.
Det var inte bara en kamin, de var rena konstverk med massor av fina detaljer.
Vilket arbete de la ner på det hela förr i tiden.
Det blev mycket fotograferande överallt. Stackars kompisen hade fullt upp med att ta kort på mig.
Jag ville vara med överallt. Så roligt med kort där jag försöker se ut som om jag tillhör diverse utställningar.
Då är det skönt att vi var helt ensamma. Ingen som vandrar in i bilderna.
På övervåningen fanns en hel skock kaminer och lite annat smått och gått. Bland annat leksaksbilar och så har de här plats för möten och olika sorters träffar.
Radiomuseets alla radioapparater fanns lite överallt också. Museet fanns förut på Tändsticksområdet i Jönköping men stängdes och då tog Norrahammars Industrimuseum hand om alla apparater.
Nere på fösta våningen fanns en jättefin gammal brandbil intryckt i en liten lokal.
En av damerna låste upp så vi kunde komma in och titta närmare på den, då det stod massor av kartonger med turistinformation för kommande sommar, ivägen för fönstren som man vanligtvis brukade få titta in i för att se brandbilen.
Vi var på museet ungefär en timma innan vi tackade för oss.
Ett roligt besök, trots mina mindre klagomål, det fanns massor av kul att se. Som inredningen från den gamal biografen i Norrahammar.
En gammal fin orgel, leksaker och jag vet inte allt. Museet var verkligen välfyllt.
Vi åkte in till Taberg för att se om man kunna komma upp till toppen så här års och jag det kunde man.
Här blåste det halv storm och jag hade roligt en stund när jag tog en massa kort på hur mitt hår yrde runt i vinden.
Utsikten var fin men eftersom det var mulet och lite regnigt så kunde vi inte se så långt. Men otroligt roligt att vara här uppe. Har inte varit här sedan 1997, då vi firade mors dag. Så det var verkligen dags att åka hit!
Vi hade också tänkt att besöka Leksaksjägarnas Nostalgimuseum i Porteshult men den härligt nördige grabben var inte hemma denna helgen. Man får boka tid för att besöka det. Men vi åkte ändå och tittade var det låg.
Han var så ivrig att vi skulle komma på besök, när jag mailade med honom, att vi bara måste åka hit en annan dag. Ser otroligt roligt ut.
Vi avslutade vår lilla trip med att åka och äta goda soppor på Rudenstams Gårdscafé.
Det var vi inte ensamma om. Det var proppfullt med folk så vi fick dela bord med andra men det gick jättebra det också.
Sedan tog vi små, små vägar hem där min kompis berättade om släkt och vänner som bodde längs med vägen.
Det visade sig att vi var släkt till samme blinde äppelodlare. Betyder det att vi också är släkt?
Väl hemma tackade jag för en roligt tur. Man behöver inte åka så långt för att hitta saker att besöka.
Men jag är inne i en dålig period just nu och orkar knappt ingenting. Så gick och la mig direkt när jag kom hem och sov i ett par timmar.
Men som alltid, det var det värt!