Vad gör man en måndagsförmiddag i Värnamo? Det visste in ens de som bor där.
Det enda receptionisten i Gummifabriken kunde komma på var Hemmahallen dvs en butik. Ouch för stackars Värnamo.
Jag började med en kort stund på Gummifabriken, Värnamo Kulturhus eller vad man nu kallar den gamla fabriken, som inhyser ett museum, restaurang, bibliotek, biograf och en hög saker till. Jag tog en tur på Blickfånget, ett litet, marginellt störren än en av mina garderober, galleri. Där förvisades Stafan Johanssons färgglada tavlor. Det gick fort, de var inte många och motivet var just bara färgglatt. Det som tog längst tid där var att titta på videon hur han målade en tavla. Be mig inte förklara men det var flera penslar på en bräda som drogs över duken eller nåt.
Efter det gick jag en runda i biblioteket som var väldigt fint och välorganiserat.
På torget tog jag en titta på Rutan. Den som gav Ruben Östlund inspiration till att göra konstigt hemska The Square. En plats där gemensamma rättigheter och skyldigheter råder. Inte flummigt alls om jag får säga det! Man ställer sig i den om man behöver hjälp och då har andra människor ansvar till att komma och hjälpa om de kan. Jag stod inte så länge att någon kom. De hade annars fått hjälpa mig med saker att göra i Värnamo.
Är man i Värnamo måste man gå till Apladalen. Så gjorde jag i småregnet. Där bland de gamla husen skulle ett par fina statyer finnas på de kända Värnamoborna Per och Kersti. Men så var fallet inte. De hade gått i vinteride och det fanns bara några stora skruvar att titta på. Stor besvikelse!
 
Då traskade jag vidare bort till rekommenderade Hemmahallen. Här gick det att förslösa tiden lite med att titta på mängder med julprylar, nästan halva butiken, och lite annat smått och gott. Köpte lite godis till katten innan jag gick ut i regnet igen. Hamnade så småningom i Värnamo kyrka. Den fina kyrkan gav ro. Varje dag 12.05 har de en andakt i ett av sidokapellen. Jag har varit på det förut och uppskattade det. Så jag bestämde mig för att göra ett nytt besök. Tur det! För jag var den ende utöver prästen som dök upp. Det var gemensam läsning av texter, en stunds eftertanke och bön, en sång och avslut. Allt avklarat på tio minuter. En fin liten stund.
Sedan blev jag sittande i kyrkan tills bästa bästisens kurs var färdig och det var dags att åka hem igen. Trots att det inte fanns så mycket att göra i staden hade jag trevligt. Jag har för det mesta trevligt i mitt eget sällskap. 
 
(null)
Frukost, dagens viktigaste mål och den enda maten jag gillar. 
Bästa bästisen skulle på kurs i Värnamo och undrade om jag ville hänga med som resesällskap. Nappade nästan direkt. Kul att komma utanför bygränsen lite. Medan hon sitter på kurs får jag några timmar i den stora, nja, staden Värnamo. 
Väl framme började besöket med frukost. En lugn stund i trevlig miljö mitt i byn. 
Det är egentligen konstig att jag gillar frukost så mycket. För morgnar är verkligen inte min tid på dygnet. Jag hatar, sanslöst, fullständigt hatar att gå upp före nio på morgonen. Att sätta klockan på 5.45 var hemskt. Den otroligt morgonpigge Winston tyckte där emot att det var jättetrevligt. Matte är vaken och kan kela med mig!!!
Jag känner mig illamående och halvt medvetslös när jag hasar mig upp. Inget fungerar. Det känns inte som om kroppen sitter ihop med huvudet. 
Men jag får några timmar med lite nya intryck. Jag får försöka se det hela ur den vinkeln. Intala mig med att det är värt att gå upp vid denna okristligt tidiga timma. 
(null)

I år är det trettio år sedan jag började vara ute och fara på vägarna på egen hand. Åtminstone om jag ska tro årtalet pappa skrivit på bilden när han skannade in negativen i vintras.
Jag kommer inte helt säkert ihåg hur gammal jag var när jag började packa bilen och dra i väg i några dagar. Men tjugotvå låter inte helt otroligt.
Jag hade inte så mycket pengar, så jag packade med mig det mesta. Jag sov i bilen och jag lagade all mat på gasolköket. Under denna första resa sov jag i baksätet men senare när jag köpta min Volvo 340 drog jag ner ryggstödet i baksätet och bäddade så jag låg på det och i bagaget.
 
Första resan gick till Dalarna via Simonstorp, Stockholm, Vaxholm och Uppsala. Kommer ihåg hur jag stannade vid Statoilmacken i Kungens Kurva för att skapa ihop lite mod för att för första gången ensam köra igenom Stockholm. På vägen ut mot Vaxholm stannade jag på en parkering där de höll på med en filminspelning. Där stod också en rysk lastbil. Undrade så vad den gjorde där.
 
Första natten tillbringade jag på parkeringen utanför en kyrka på vägen mot Norrköping. Där fanns det allmän toalett tillgänglig dygnet runt. Jag har tyvärr glömt mycket av resan. Men jag vet att jag satt utanför Uppsala och väntade på att rusningstrafiken skulle gå mot sitt slut.
Jag hade inte talat om för någon att jag gav mig iväg och när jag ringde hem från Vansbro i Dalarna blev mamma alldeles chockad. Efter Vansbro, som jag tror att jag tillbringade natten i eller i alla fall närheten. Stannade jag åter igen utanför en kyrka.
Var nog inte borta så många dagar för efter Vansbro vände jag neråt igen. Kommer ihåg hur jag körde på den häftiga vägen som ringlar sig mellan Malingarna. Två sjöar med en smal krokig ås i mitten. Lämnade sällan bilen utan körde och körde. Stannade bara några korta stunder här och var för att titta lite kort på någon kyrka eller vacker vy.
Tänk att denna resa var startskottet för många resor till. Både runt Sverige, övriga Norden och så småningom USA. 2001 bilade jag runt USA på egen hand. Kommer ihåg att jag fick många kommentarer om att kommer du att sova i bilen innan den resan. Då hade jag blivit äldre och bekvämare plus att det är i många stater olagligt att sova i bilen. Skulle hellre aldrig våga sova ensam i bilen i USA. 
Men roligt var det att åka riket runt med bädd i baksäte/bagage och att laga all mat på gasolköket. Nästan alltid utanför en kyrka. Oftast blev det korv och makaroner. Värmde även vatten för att tvätta mig. Minns hur jag satt och baltade med vatten för att tvätta håret. Det känns som en annan tidsålder att det är mycket mer än "bara" trettio år sedan. Som om det vore en annan person det gällde. Kan sakna den oskyldiga tiden.