Att gå hemma och dra är bara härligt om man har ett jobb att gå tillbaka till.
Att veta att man aldrig kommer att kunna arbeta mer i sitt liv är ingen rolig tanke. Att ha en ändlös räcka med dagar att orka göra någonting på. Att orka göra saker trots att jag mår dåligt. Att en kronisk sjukdom har ställt till det så att jag måste ändra om hela mitt liv är jobbigt värre att tänka på. 
Detta dövar jag med mängder med biobesök och resor. Då lättar trycket ett tag. Jag får något annat att tänka på.
Under några dagar eller veckor, beroende om det är bio eller resor, fylls med huvud med något annat än total hopplöshet. Sedan byggs melankolin upp igen och minst ett biobesök är ett måste efter ett tag. Allt för att få in hjärnan på nya spår.
Det är inte länge sedan jag kom hem från en resa, men suget efter en ny har redan infunnit sig. Behöver verkligen inte vara en lång resa till tex USA igen. Det orkar jag inte. Men en dag i Stockholm med lite musiebesök, biobesök, givetvis, och bara vara i den stora staden, skulle nog vara läge för. 
 
Jag har aldrig varit på Gotland.
Jag har varit i USAs alla stater, men jag har inte varit i Sveriges alla landskap. Det är väldigt skämmigt måste jag erkänna. Jag måste verkligen sätta upp Gotland på min reselista. Jag får väl ta buss eller tåg för att ta mig till Oskarshamn och färja över till Visby. På något sätt ska jag väl kunna ta mig dit.
När jag i tjugoårsålder reste runt i Sverige med bil, packade jag den med mat och gjorde plats att sova i bagaget/baksätet. Jag hade aldrig råd att ta färjan över till Gotland. Så därför blev det aldrig av att jag kom dit. För när jag väl började ha råd att resa, hamnade jag i USA istället och sedan har det bara blivit så.
Men nu måste jag rätta till detta "fel". Något annat finns inte med på kartan. Jag bara måste åka till Gotland.
 
 
 
Idag har jag varit hemma i två veckor från senaste resan och jag saknar känslan av frihet som jag alltid känner när jag är ute och reser. All stress och press bara rinner av mig och jag mår underbart.
Det är inte så att jag går runt och har ångest och mår dåligt konstant hemma. Men den frihetskänslan som infinner sig när jag är ute och reser finns inte hemma. Jag mår så bra och den känslan är helt klart beroendeframkallande.
Jag älskar nyfikenheten jag känner. Vad döljer sig bakom nästa krök? Vad för roliga saker kommer jag att få upptäcka idag? Bästa känslan av frihet får jag när jag är ute på bilresa, men vara i en stad tex London går också bra. Där finns mycket att upptäcka.
Den inneboende känslan av frid som infinner sig när jag lägger kartboken i knäet och blickar framåt. Den här oslagbar. Jag vill bara ut och resa, om och om igen. Men jag trivs bra hemma också. Så roligt att komma hem med väskan och huvudet fullt med upplevelser. Men efter ett tag vaknar reslusten igen och jag vill åka bort, om så bara över dagen, till Stockholm kanske.
Jag älskar att vara ute och resa!!!!!