Idag har jag fått tummen ur och dammat av alla hyllorna inne i sovrummet/museet. Det tar sin lilla tid, flera timmar, det är många prylar som ska dammas av. Köpta saker, stenar, grenar, snäckor, blad och jag vet inte allt. Mycket har det blivit på varje resa. Väskorna har varit fulla. 
När jag dammar minns jag allt roligt jag gjort och sett under resornas gång. Som när vi, Sara och jag, stannade för att tanka på en mack i Oberlin, ute i obygden i norra Kansas 2014. De hade nog sällan främlingar där, för jösses vad de stirrade på oss.
Eller som när Sara och jag hamnade på en Pride-festival i Anchorage, Alaska 2015. Den lilla rosa snodden satt runt vattenflaskorna de delade ut. Ganska så gott om folk och flera mindre vackra herrar i mindre vackra damkläder.
Taggtråden som jag hittade på en liten avtagsväg, när jag stannat ute på sanslösa obygden någonstans i Oklahoma 2007. Jag hade några timmar innan besökt Wakita, där delar av Twister utspelar sig och jag fullkomligt bubblade över av lycke. Stod och skrev ut min glädje vid vägkanten.
När jag tittar på det som jag trodde var en sten men som visade sig vara delar av ett termitbo. Hade helt plötsligt hela resväskan full av temiter. Sten hade jag lyckligt plockat upp vid mitt besök vid Grand Canyon 2001.
När frukosten kostar 35dollar, ja då plockar man med sig vad man kommer över. Men The Roosevelt Hotels frukost i New York 2012, var klart värd sina cent. Som jag stoppade i mig!
Som när jag nästan tvärnitade på en mindre och ödslig landsväg i California 2009, för att jag fick syn på en jättestor kotte i diket. Den är ungefär 10 centimeter lång och når precis om den med händerna. Sådana träd ha vi inte hemma.
Eller det lilla paraplyet som servitrisen satt på min mat när jag firade min födelsedag i Honolulu 2016. Hon såg till att hela restaurangen sjöng Happy Birthday för mig. Vanligt att göra i USA, men det kändes väldigt speciellt för mig. Hela min femtioårsdag var helt magisk. Med helikoptertur runt Oahu och fantastisk solnedgång vid stranden.
Varenda liten pryl på mina hyllor är superviktiga för mig. Varje liten sak bär på ett kärt minne. Blir förtvivlad om något försvinner eller går sönder. Men nu får det mer eller mindre vara slut på pryljakten under mina kommande resor. Finns inga fler hyllor i sovrummet/museet och övriga väggar i lägenheten är fyllda med mina handarbeten och ett par hyllor från några Europaresor. Behöver hålla igen med pengaspenderandet också. Ska ju ha råd med två resor i år. Men känner jag mig rätt, så kommer någon liten pryl/sten/sand/gren smyga ner i resväskan. Hur liten resväskan än kommer att vara.
 
Helt plötsligt har Winston nästan blivit helt fixerad vad att bli borstad. Han har varit lagom intresserad förut. Men nu sätter han sig vid burken där borsten och kammen står och börjar yla.
Sedan är det bara att borsta och borsta och bosta. Han rullar runt och vrider på sig så jag kommer åt överallt. Spinner så det dånar.
Ibland sätter han sig vid burken igen efter en stunds borstande. Då vill han bli kammad också! Jag har en otroligt välfriserad misse. Inte en tova så långt ögat når. Hans päls är så mjuk o len att den nästan inte känns när jag tar på den. 
Hans päls är så len att den knappt fastar på mina kläder. Helt otroligt, det har jag aldrig varit med om. Smulans hår fanns överallt och uniformen var otroligt svår att hålla ren. Håret låg som en matta på golvet. Även när jag borstade henne ofta. Hon älskade också att bli borstad i massor.  Nikkies päls var otroligt tät och något svårskött. Hon hade ofta tovor, speciellt om jag inte kammade henne titt som tätt. Hennes hår rullade ihop sig och var lättare att plocka bort.
Att tre långhåriga katters päls kan vara så olika. Otroligt mjuka och lena alla tre. Jag älskar långhåriga katter! Att köra fingrarna i den gosiga pälsen är så mysigt.
 
Jag vet att jag inte borde rita upp dem. Men jag kunde inte låta bli. Jag måste verkligen skärpa mig och göra färdigt Loke. Han får verkligen inte bli liggande! Men all de små detaljerna är så jobbiga att sy numera att jag blir alldeles förtvivlad. Har inte mycket kvar att sy på honom och han är inte så stor. Men måste verkligen titta och koncentrera mig för att det hela ska bli rätt. Det tar på krafterna och orken. 
Nu kommer Simpsons ligga och reta mig. Men Loke har prior 1! Han ska bli färdig snart!!!