Varför ska det vara så förtvivlat svårt att bara få vanligt vatten?
Varför ska de alltid lägga en massa citroner, lime eller allra värst, gurka i?
När jag säger att jag vill ha vatten, vill jag bara ha helt smaklöst vatten utan något annat i. Hade jag velat ha smak på vattnet så hade jag köpte läsk! Men nej, det måste alltid läggas i en massa i vattnet. För ve och fasa om det inte smakade något!!!
Värst är det ibland i USA. Där sätter de ofta en citronklyfta på glaskanten. Inga problem med det. Den går att plocka bort. Men tyvärr så går en del restauranger ett steg till. När de satt ner glaset tar de bort klyftan och trycker ut saften i vattnet! Utan att fråga. Usch och ve och fy! Jag avskyr citronsmak på drickat. Jag har fått be om nytt glas vatten när de gjort så. Så ofta förklarar jag att jag bara vill ha ett glas utan något som helst sittande på kanten.
Dricker jag inte en coca cola till maten vill jag bara ha helt smaklöst vatten. Det passar bäst till maten. Punkt. Slut.
Bort med all äcklig citron lime eller gurka!
 
Idag har gått i utomhusets tecken.
Först var jag på Hembygdsgården och hjälpte till att servera fika till Kommunrundans deltagare. De började rundan vid Nässjö Gamla Kyrka och stannade lite här och var på vägen för frågor och besök, innan de hamnade på Barkeryds Hembygdsgård.
De kom i lagom fart under två en halv timma. En bil i taget. Så det blev aldrig någon kö. Tack o lov. Jag kunde lugnt räkna ihop vad de skulle betala. Kände mig aldrig stressad. Såg också till att det alltid var fullt på faten. 
Timmarna flög iväg i det svala vädret. Jag frös aldrig men var heller aldrig speciellt varm. Men trevligt hade jag. Alla var trevliga och lät sig väl smakas. Ett fikabröd, vilket som, för 30 kr. Två valfria för 40 kr och fubbet för 50 kr. Kaffe ingick i allt. Lyckades övertala flertalet att satsa på allt. Skulle nog satsat på att sälja bilar om jag varit ung idag ;) och gillat bilar. Vilket jag inte gör. Är bra på att få folk att köpa mer än vad de tänkt sig. Så roligt att med total glädje nöta ner folk.
Känner att jag också kommer mer och mer till rätta i Hembygdsföreningen. Hade det väldigt svårt i början. Jag känner till bygden väldigt dåligt, trots att jag är uppvuxen här. Men nu börjar jag komma igång.
När det var klart på Hembygdsgården åkte jag vidare till Scouternas 75 års jubileum i Långåsa Ungdomsgård. Det började med en kort tipspromenad. Jag hade alla rätt! Trots att allt handlade om scouterna. Sedan var det fem olika stationer där man skulle utföra diverse saker. Bland annat dofta på sex små flaskor med kryddor och gissa vilka som var vilka. Jag kryddar nästan, extremt sällan, min mat och fick bara två rätt. Borde varit curryn och kanelen. 
Det var visserligen inte glassväder, direkt kylslaget under eftermiddagen, men jag smakade ändå på scouternas egna glass-smak, choklad, banan och mashmallow. Passade också på att äta en kokt korv, som tack o lov var varm. Det hela avslutades vid lägerelden med allsång. 
Ganska så kallt och efter ett tag regnigt men ändå mycket trevligt. Jag har aldrig varit scout. Skyller alltid på att bästa bästisen alltid kom upp till min älskade lilla by på helgerna när jag växte upp och jag hade ingen direkt kompis som var med i scouterna. Men jag har aldrig gillat att göra saker i större grupper. Så även om hon inte funnits hade jag nog inte gått med. Enstöring som jag är.
 
Blev lite nostalgisk härom veckan.
Letade efter Oslynlige Mannen från 1975 på Youtube. Hittade alla 13 avsnitten och tittade på några.
Den handlar om Dr Daniel Westin, David McCallum Ducky i NCIS,  som exprimenterar med att göra saker osynliga. Han lyckas och till slut testar han på sig själv. Då annat har blivit osynligt har de alltid blivit synliga igen efter ett tag. Tyvärr stabiliserar inte Danny sin synlighet, eller hur jag nu ska säga och han förblir osynlig. 
Ofta har gamla serier som man älskade som barn fått ett vackert skimmer i minnet, men är nästan otittbara som vuxen. Det gäller inte Osynlige Mannen. Det är givetvis hopplöst daterat. 70-talet var verkligen inte vackert och har inte riktigt åldrats väl. Men det är trots allt väldigt charmigt.
Jag kommer ihåg att jag älskade serien när den gick. Jag har spelat in delar av den på kasettband. Något jag gjorde med flertalet serier på sjuttio- och åttiotalet. Det var tiden innan VHS och enda sättet att uppleva en film eller serie för mig var att spela in dem på kassettband så jag åtminstone kunde lyssna på dem igen.
Det är så sanslöst roligt hur han sätter på sig masken i ett huj, allting fastnar direkt och han ser helt verklig ut. Han måste också ha massor av masker eftersom han slänger av sig dem lite då och då. Specialeffekterna var häftiga då, men väldigt töntiga nu. Men oj så roliga. 
En underbar serie från min unga ungdom som faktiskt fortfarande håller.