Jag älskar att gå på musikaler och teater.
Det har blivit några stycken genom åren även om jag nu gärna hade gått på fler. Ska inte säga att jag kommer ihåg allt. Tack o lov har jag köpt program till de flesta.
Just nu går On The Town med Rennie Mirro och Karl Dyall på Spira i Jönköping. Jag bara måste pallra mig dit. Musikalen bygger på en film från 40-talet med Gene Kelly och Frank Sinatra som jag bara älskar. Inte blir det sämre när Rennie ser ut som om han kunde vara son till Gene Kelly.
Den absolut roligaste musikal jag någonsin sett är Singin' In The Rain med just Rennie och Karl. Jag skattade så mycket att jag höll på att trilla av stolen. Sissela Kyle var så hysteriskt rolig med sin pipiga röst att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sedan dansar de ju helt sanslöst bra också. Bara en sån sak.
Allt kommer jag inte ihåg som jag sett. Tittade för ett tag sedan på komedin Hotelliggaren på SVT med bla Robert Gustafsson och inte ens då kom jag ihåg den. Men jag har ett program, så jag måste varit på den någon gång.
Phantom Of The Opera var häftig men upplevelsen hade nog blivit ännu bättre om vi inte suttit på första raden. Det blev för mycket detaljer som stal fokus från helheten. Det hände att ögonen for iväg och tittade på orkesterns som vi satt så nära och en tappad lösmustasch som sedan fastnade på någons sko gjorde att jag tappade fokus och när ljuskronan kom farande hände det mestadels uppåt och bakom oss.
Teatern Blommor av Stål som bygger på en verklig händelse som blev en teater som sedan blev film sedan kom som teater till Stockholm var härlig. Gunilla Nyroos som Clairee var absolut bäst.
Spring i dörrar komedier gillar jag. Trassel på China Teatern var rolig med Brasse Brännström som otrogen politiker var bäst. Problemet var bara att jag satt uppe på läktaren och såg lite över kulisserna och vad som hände bakom scen. Det var lite distraherande.
Firade min födelsedag på Lisebergsteatern ett år. Ytterligare en spring i dörrarnakomedi. Var rolig men den kunde varit mycket roligare om de inte improviserat så mycket. Det stoppade upp flödet och mycket kändes väldigt internt och ansträngt. Som om de improviserat det någon gång  början och sedan gick det på slö rutin.
Men de flesta av vad jag sett har jag gillat.
Funderar starkt på om jag åter ska fira min födelsedag med att gå på musikal nästa år. Det finns mycket att välja emellan men just nu lutar det åt musikalerna Ghost eller Så Som I Himmelen. Som båda bygger på filmer. Då kan jag blanda mina stora intressen om man så säger.
 
Idag har jag tagit över gravrätten till min älskade gammelmosters grav. Det känns så vuxet på något sätt. 
Betyder det att jag är gammal nu? Det har alltid kännts på något vis som om sådant tillhör den äldre generationen. Att när man tar ansvar för en grav, då är man gammal eller i alla fall väldigt vuxen.
Problemet är att jag är snart är i den äldre generationen, den älsta. Det är bara far, faster och farbror kvar sedan är mina systrar och jag de gamla.
Ok, jag är i den nedre kanten på den generationen men ändå är jag ingen ungdom länge. Det var väldigt länge sedan jag tillhörde DEN generationen. Att jag fortfarande älskar att gå på hjärndöda actionfilmer betyder inte att jag är ung. 
De grå, nä, jag skulle nog hellre sänga de vita, håren breder ut sig och rynkorna blir fler. Nu är vi tack o lov inte speciellt rynkiga i min familj, inte ens pappa 87 år gammal är speciellt rynkig. Mamma var inte mycket rynkig heller. Hoppas det betyder att vi har bra gener.
Ibland känner jag mig väldigt gammal. Man kommer ihåg eller har använt saker som numera finns på museum. Andra gånger tycker jag att jag fortfarande har min ungdom kvar. Typ vid alla biobesöken. Fast det händer ju rätt ofta att jag är den äldsta i salongen. Vill jag känna mig extremt ung, då får jag gå på filmer som tilltalar de gamla. 
Det är både roligt och lite pinsamt att bli tilltalad med orden att här kommer flickan. Jag är trots allt över femtio. När de säger att det är så trevligt när ungdomarna är med. Fast det är klart, är man själv runt nio är ju femtio ungt.
Så får jag lite åldersnoja får jag söka upp lite gamlingar och så känner jag mig "ung" igen.
 
Idag är det 33 år sedan jag började jobba på Autotransit. Mitt första fasta jobb.
Ett speditionsföretag som senare under min anställningstid slogs samman med ett par andra företag, Schenker och Wilson och fick namnet Scansped. Efter att jag slutat köptes det upp av DHL, tror jag det var. Det finns inte längre kvar i alla fall.
Anledningen till att jag kommer ihåg datumen så väl är för att mellansyster födde sitt första barn dagen därpå.
Jag var nittion år och hade inte aning om mycket i livet. Det var min kusinvitamin som sett till att jag fick jobbet. Jag jobbade på importavdelningen jag satt och fyllde hemtagningsblanketter i massor. Det vill säga de papper som skickas till tullen för att visa vad som tas hem till Sverige. Det blev också en massa fraktsedlar för utkörning av varorna. Var det stora frakter körde Autotransits chaufförer ut direkt. De mindre tog Bilspedition hand om.
Minns att jag hade en leksaksväska för barn som handväska när jag började på Autotransit. Detta tyckte en kollega var gräsligt och gick till personalchefen och klagade. Vi kan vill inte anställa en sån knäppgök! Han tyckte dock att det var modigt av mig att ha en sådan väska och jag fick jobba kvar. Den väskan använde jag i många år och jag har den fortfarande kvar. Många roliga minnen med den.
 
Hade roligt med mina jobbarkompisar och flera av de väldigt udda chaufförerna var roliga. Men jag hade väl inte riktigt hamnat på rätt jobb. Sitta fast på ett kontor var inte min grej så att säga. Att alltid sitta och glo på samma fyra väggar var dag har aldrig passat mig. Så efter tre och sju månader, cirka, sa jag upp mig utan att ha nytt jobb på gång. Vantrivdes å det grövsta. Personalkemin hade också ändrats totalt sedan hopslagningen med de andra två speditionsföretagen. Kusinvitamin jobbade heller inte kvar. Men innan sista anställningsmånaden var över hade jag fått jobb på Blomsterlandet till hösten. Sa upp mig på våren, maj tror jag var min sista månad. Under tiden mellan de båda jobben hade jag sommarjobb på Wilhemros demensboende. 
 
När Autotransit lades ner och blev Scansped delades all gammal reklam ut mellan personalen. Jag har fortfarande vissa saker kvar över trettio år senare. Tycker loggan var väldigt snygg.
Vad det är härligt med gamla minnen!