Alexander Dumas bok om de tre musketörerna det hur många filminspelningar som helst verkar det. Grund historien är den samme. Richelieu intrigerar med hjälp av Buckingham och Milady att ta över den franska tronen. De tre musketörerna med hjälp av unge D'Artagnan försöker stoppa dem.

Jag har sett tre olika versioner. Den från 1973 med bla Michael York och Richard Chamberlain. Kommer inte ihåg så mycket mer än jag tyckte den var lite lätt töntig. Michael York är heller ingen favorit. Atos, Porthos och Aramis är bäst.

1993 version med Charlie Sheen, Kiefer Sutherland, Chris O'Donnell, Tim Curry mm är väl inget mästerverk direkt men onliners står som spön i backen. Tim Curry som Richelieu är helt suverän. Han har underbar timing. Oliver Platts Porthos gör mig också väldigt glad. Rebecka DeMorneys Milady får till sina onliners bra också. Den ende som är helt fel är Chris O'Donnell. Han ser ut som en liten tös i sin långhåriga perukt. Låter som en också. Men som sagt filmen är hyrsteriskt rolig. Har sett den fyra gånger på bio.
Richelieu:"With a snap of my fingers I can put you back where you came from."
Milady(med kniv i handen) "With a flick of my wrist I can change your religion."


I 2011s version fullständigt myllrar det med snygga karlar. Luke Evans Aramis är favoriten, unge Logan Lerman är lite väl ung för att jag ska gå igång, blir lite väl gummsjukt då, men har otroligt charmig utstrålning. Mads Mikkelsen som Rochefort är inte fel. Matthew Mac Fadyen är väl inte så snygg men hans röst är härligt djup. Orlando Bloom som Buckingham passar jättebra som skurk. Precis vad han behöver. Blir för mesig när han är god. Ray Stevenson som bufflige Porthos är helt rätt. Här finns massor av häftiga actionscener. The War Machine är väl lite väl överdriven men samtidigt genererar den massor av läckra actionscener så jag kan inte klaga allt för mycket på den. Sett den två gånger på bio. Än så länge...
D'Artagnan: "You need to apologize to my horse."

Det de tre versionerna har gemensamt är fäktningsscenerna. Älskar när de fäktas! It's so sexy! Fram med fler filmer där karlar fäktas i mängder. Love it!


Vad är det som gör att man gillar en film och inte en annan?
Vad är det som gör att jag inte gillar en film som egentligen är väldigt bra men inte har det där som gör att jag vill se den igen och igen?
The Cell från 2000 med Jennifer Lopez, Vince Vaughn och Vincent D'Onofrio är en film som jag inte borde tycka om men som jag fullständigt älskar. Den handlar om en seriemördare(D'Onofrio) som faller i koma precis när FBI-agenten(Vaugh) får fatt honom. För att ta reda på var senaste offret finns kontaktas ensocialassistent(Lopez) som med hjälp av diverse maskiner kan ta sig in i mördarens undermedvetande. 
Låter helt knasigt och det är det också. Men det är väl det som gör att jag kommer tillbaka till filmen om och om igen.
Det visuella är helt otroligt. Själva handligen blir sekundär till de otroliga bilderna. Mördarens hjärna är en helt galen värld där socialassissenten får kontakt med honom som litet barn. Varje filmruta är ett mästerverk. Kända tavlor iscenstätts på ett mycket läckert sätt. Varje gång jag ser den hittar jag nya detaljer eller njuter bara av vissa scener för att de är så vansinnigt snygga och läckra. Mördarens psyke är en labyrint av galenskap.
Howard Shores musik förstärker det hela med sina disharmoniska toner.
Vill man se något annorlunda och helt knasigt, ja då ska man välja The Cell. Inte blir det sämre av att jag känner igen mig ett par gånger när de hittar var senaste offret hålls gömd. Den är inspelad, dvs scenerna som inte utspelar sig i mördarens hjärna, utanför Bakersfield, California. Där var jag 2009.
JAG ÄLSKAR DENNA UNDERBART KNASIGA GALNA FILM!


      Texas är den stat utöver Florida som jag besökt flest gånger. Enorm stat så därför delar jag upp den i tre delar:D
    Det jag hört om Texas har alltid varit stort och platt och torrt. Men det stämmer verkligen inte i östra Texas. Det är stort, ja, platt, nej. Lummigt och grönt och kulligt. Förundrat tittar jag mig omkring. Kör ner till Gulfkusten och Bolivar halvön. Här är jättefint, grönt men inget folk trots att det är i början på juli. Varför? Får jag reda på när jag kör stannar och går ut till stranden. Den full av tång och skräp. Synd för det är annars en väldigt fin strand. Husen är dock häftiga där de står på sina höga pelare.
    Tar färjan över till Galveston och kör runt staden en stund, passerar vackra Bishop's Palace och en kritvit katolsk kyrka. I Houston stannar jag på Johnson Space Center och det säger jag. Har man möjligheten att välja emellan JSC och Kennedy Space Center i Florida. TA KENNEDY SPACE CENTER!!!!!
    JSC är så tråkigt att det är helt sanslöst. Litet, ointressant,stort och tråkigt. Själva utsällningshallen är inget att ha, trång och mörk. Tåget runt det enorma området är så långsamt och nästan bara: Här gör de det, där gör de något annat. Det som gör att besöket inte är helt bortkastat är att man får besöka Mission Control. Att se var de sköter allt ifrån när färjorna är uppe i rymden var hur häftigt som helst. Här höll jag nästan på att få glädjefnatt. Trots att det var enorma procedurer att komma in och fotograferingsförbud.
    I Austin blir jag guidad runt av släkt i släkten som älskar allt Sverige men aldrig varit där. Jag fick se den vackra kyrkan i New Sweden, som de av någon anledning har flyttat några kilometer, vackra Zilker Park, där Sven Magnus Svenssons första lilla stuga finns att skåda, ätit gått och mycket på Chuy's och traskat runt i Texas State Capitoleum.
     Allt var intressant men bäst var Bob Bullock Texas State Museum. Nyöppnat 2001. Fyra våningar med allt som finns att säga, visa och titta på om Texas. Otroligt intressant även när man bara är lite lagom intresserad. Bäst filmen som inte bara visade film och bilder på tre skärmar utan också där stolarna hade specialeffekter och där det även regnade. Häftigt värre.
     I Waco traskade jag runt och tittade på allvarliga män i stora hattar på Texas Rangers Hall of Fame. Bäst delen som visade filmer, tv-serier och böcker som handlar om dessa män, satt en Harlequinbok på väggen ;)
     Hos våra vänner fick jag för första gången uppleva kolibrir. Jösses vad söta dessa små fåglar är! När jag sedan fortsatte väster ut blev omgivningen så som jag alltid trott att Texas ser ut. Platt och torrt. För första gången i mitt liv kör jag på en raksträcka som jag inte ser slutet på. Häftigt värre!