Så var 2018 slut och det är synd att säga att jag kommer sakna dig.
Inte för att det varit ett otroligt gräsligt år men det har heller inte varit det roligaste.
Lilla mamma somnade in lugnt och stilla i augusti. Jag saknar henne men den riktiga mamma försvann för flera år sedan då demensen började ta över. Så sorgen är inte så tung. Jag kommer för alltid sakna henne. Hennes goda mat och sanslöst goda bullar. Vila i frid lilla mor.
Jag gjorde två stycken resor till annant land. Den inte helt lättsmälta resan till västra USA. Där vi hamnade i både snöstorm, åska, hagel och regnstorm men också i underbart sommarväder. Höjdpunkterna var lilla utomjordiska Rachel i Nevada och de underbara åsnorna i Oatman, Arizona. De ville jag inte lämna. Så underbara.
Knappt en månad efter USA-resan åkte jag till Nordirland med systerdotter och en kompis till henne. Vi hade otroligt roligt. Aldrig har jag vandrat så mycket på en semester som jag gjorde på denna. Höjdpunkten var de underbara timmarna i total ensamhet i Mournemountains. Jag var alladeles tagen av den karga men vackra naturen, stillheten och ron som infann sig.
Jag har gått på bio nästan varje vecka under året och ofta sett två åt gången. Några gånger blev det tre på raken. Runt åttio biobesök hann jag med. Favoriten blev Mamma Mia - Here We Go Again som jag såg jag fem gånger. Sista gången var det sing-a-long. A Star Is Born såg jag en och en halv gång. Tycker första timman är helt fantastisk så personalen lät mig smita in gratis för att titta på första timman en gång till. Är så mycket på Filmstaden att jag blivit jättebra kompisar med de flesta som jobbar där. #bästapersonalen.
Jag hann också resa runt i Sverige under året. Vättern Runt två gånger ena gången med systerdotter och far i bil och andra med tåg. Hade en liten tågluffardag, Nässjö - Falköping - Örebro - Hallsberg - Katrineholm - Linköping - Nässjö. Längre stopp i Örebro där jag tog en närmare titt på slottet och Wadköping och i Linköping hann jag också gå på bio. Vad annars! Som vanligt gjorde familjen också två resor till Simonstorp för att se till Mosters grav. Alltid lika roliga resor. Inte många vägar vi inte åkt på mellan Simonstorp och Kynholmen.
Det blev två Stockholmsresor tätt efter varandra. Hipp som happ bestämde jag mig för att åka på Shania Twain och hade hur roligt som helst. Sjöng mig hes av ren lycka. Veckan efter var jag på Sy- och Hantverksmässa och kunde sorgligt nog konstatera att broderandet är en utdöende konstart. Passade också på att besöka våra roliga släktingar. Hos dem blev jag kvar halva natten.
Sommaren var varm och plågsam. Oftast var jag helt utslagen efter att ha varit ute med hundarna på förmiddagen. Så resten av dagen spenderade jag hasande runt lägenheten eller i sängläge. Det var en lång, het och jobbig sommar.
Förvirrat och plågsamt blev det också när jag gjorde mitt årliga besök hos neurologen. Där skrek läkaren att jag hade absolut inte MS. En missbildning på lill hjärna, autism och kanske lite MS i alla fall. Sa han att det var. Vi kom helt i kant med varandra och min journal är ingen rolig läsning. Förvirrad och chockad ringde jag och pratade med en sjuksköterska som bokade tid hos en annan neurolog. Hon sa, jo, jag har MS men en godartad variant. Hur nu en obotlig sjukdom kan vara godartad? Skulle vara att jag aldrig kommer att bli sämre än var jag är nu. Vilket är tillräckligt för att krångla till livet för mig. Båda läkarna var dock överens om att jag skulle sluta ta min bromsmedicin uder ett år. Hittills har jag inte märkt någon skillnad. Blir fortfarande totalt utmattad så fort jag gör något som kräver koncentration, stimmiga miljöer och omändring i min omgivning. Lugn o ro och fasta rutiner gör att jag mår bäst.
Översvämning i badrummet pga av stopp i avloppet gör nu att jag nu kommer få ett nytt badrum. Jag hade full panik när det rann och forsade vatten överallt både på övervåningen och på undervåningen. Det blir inte bara nytt badrum hos mig utan även på nedervåningen. Hallarna både uppe och nere blir upputsade och även trappen upp. Det kommer att bli en stökig start på året.
Det har blivit mycket broderande givetvis. I timmar broderar jag varje kväll jag är hemma. Äntligen har ett arbete som blivit liggande i över fyra år färdigt. Det har blivit fler och fler figurer till min serievägg. De är roliga att sy. De kräver inte så mycket koncentration, de är bara att sy. Krångligare arbeten har blivit svårare att göra tyvärr. Men än kan jag sy, så det är alltid något att glädja sig över.
Har också fått nöjet att lära en blivande brodös att sy. Det är alltid roligt när någon intresserar sig för det jag brinner för.
Winston är ett härligt sällskap om än inte i den tidiga morgontimman då han väcker mig för att kela. Men oftast är han otroligt mysigt sällskap, den lille pratsamme missen.
Nu tittar jag framåt 2019 där det blir en resa till Texas i mars bland annat.
Hej då 2018!
