Det blev lite mycket igår, så idag är jag jättedålig. 
Systeryster och jag var i stan med mamma. Lilla virriga mamma är lite som att ta hand om en tvååring. Man måste ha koll på henne hela tiden. 
Även att jag inte var ensam om det så är jag helt utslagen idag. 

Låg lite efter frukost men efter elva var jag tvungen att hasa mig över till vovven för hans dagliga promenad. Det gick inte fort för mig. Tur att jag inte behöver ha honom i koppel, utan att han kan springa fritt, så han får röra en massa på sig, trots att jag går i snigelfart. 
När jag lämnat av honom hemma, efter en trask runt dammen, fick jag kämpa för att ta mig upp för sista backarna mot huset. Benen var som överkokta spagetti. Kände mig som en hockeyspelare som varit ute på isen för länge, fick spänna benen raka för att få dem att röra på sig. 
Umattad fixade jag lite att äta innan jag kollapsade i dagbädden och där ligger jag nu och försöker få dagen att gå. Frustrerande eftersom jag inte känner mig så dålig när jag ligger ner. Men så fort jag ställer mig upp så blir trycket i hjärnan, som görig så trött, för svårt och tvingas lägga mig igen. Suck. 
 


Gjorde råmjölkspannkaka idag bara till mig själv och givetvis blev den otroligt fin. Inte det minsta vasslig, kanske nästan för stadig men god. Kan vara för att det troligen är tidig råmjölk. Har fått den från Västergötland den här gången. Så nu kommer jag att äta råmjölkspannkaka i dagarna i ända de närmaste dagarna. Mums, det är verkligen bland det godaste jag vet!
 
Gick, som så många andra, upp i den tidiga morgontimman för att titta på blodmånen. Hade varit vaken vid tretiden och då hade det hela börjat lite. En skärva av månen var mörk.
Hasade mig upp strax efter fyra för att titta, rätt så dimmig och dan. Det var rejält kallt ute på balkongen, så jag stannade bara korta stunder där ute. Winston bara stirrade på mig där jag satt och huttrade i morgonrocken. Till slut kröp han ihop på soffan och somnade om.
 
 
Sakta men säkert så blev månen mer och mer röd. Mellan de häftiga snabbtittarna på balkongen, så spelade jag spel på min mobil för att få tiden att gå. Vid fem var endast ett litet hörn av månen ljus. Häftigt!
Satte mig och löste korsord en stund, för att värma upp mig. Det var så roligt att jag glömde bort tiden och plötsligt hade en halvtimma försvunnit. När jag skyndade ut på balkongen igen hade den totala månförmörkelsen redan passerat och en ljus skärva började visa sig.
Typiskt! Men, men den var häftig att skåda även när det fanns lite oranget i ena kanten. 
Stelfrusen och lite irriterad på mig själv, hasade jag tillbaka till sängen för att sova lite till.