Austtaliensk dramady med Kate Winslet, Liam Hemsworth, Judy Davis och Hugo Weaving. Gjord efter boken med samma namn av Rosalie Ham.
Den utspelar sig i början på 50-talet och handlar om Tilly (Winslet) som kommer tillbaka till sin hemby 25 år efter att de tvingat henne att lämna den. Hon vill veta om hon mördat någon. Hennes hemkomst river upp många gamla minnen och snart är hela byn i uppror. Många känslor börjar svalla, goda som onda.
Det enda jag visste om filmen innan jag såg den, var att Kate Winslet var med. Den blev en underbar överraskning. Så fantastiskt absurt rolig. Mitt i det tragiska är det hysteriskt gapskattroligt och skratten kommer från hjärtat. Inga mesiga småfniss, utan rakt ut ända nere från magen. Längesedan jag skrattade så hjärtlig. Att den är australiensk märkt, hade varit helt annorlunda om den varit amerikansk.
Här finns galet roliga karaktärer men också djupt tragiska. Det är absolut ingen flamsig komedi. Det komiska blandas med djup sorg. Mycket som sopats under mattan genom åren kommer fram i det öppna, på gott och ont.
 
Tilly har utbildat sig till kläddesigner i Paris och syr fantastiska kreationer till kvinnorna i byn. Fullkomligt dreglar över vissa av klänningarna. Vill ha!
Här finns också en gullig kärlekssaga. Liam är kanon som byns hunk. Men här kommer mitt enda klagomål på filmen. Han och Kate ska vara i ungefär samma ålder, men i verkligheten skiljer det femton år på dem och det syns. De har verkligen inte försökt dölja Kates rynkor. Liams skägg gör att han ser lite äldre ut men inte tillräckligt. Men vem tänker på det när han tar av sig skjortan! Skådespelarna är fantastiska. Judy Davis som Kates alkoholiserade mamma är helt underbar och Hugo Weavings polis, drar ner många härliga skratt.
Oh, vad jag vill se den igen. Få skratta hjärtligt, dregla över de vansinnigt snygga klänningarna och Liams bara bringa. Få skratta och gråta och känna med alla i byn. Detta var en förhansvisning, den har premiär 3 juni.

För första gången sedan jag kom hem från USA, så har Eddie och jag varit ute på långpromenad. 
Det är inte mycket som gått min väg sedan jag kom hem när det gäller motion. Först var det för mycket snö, trött efter resan, sedan hade jag länge problem med yrsel och ovan på allt annat skadade jag foten. Som gjorde att jag bara kunde hå på plan mark. 

Först var systerdotter och systerdotterbarn med men sedan fortsatte Eddie och jag själva. Det är inte alltid som han vill följa med när lillmatte är hemma. Men idag rusade han lyckligt iväg. Det var som om han inte uppfattade att de inte var med när vi kommit en bit. Då blev han plötsligt velig. Ska jag rusa hemåt eller ska jag fortsätta med promenadmatte? Han stannade flera gånger och bara tittade på mig.  Jag traskade oförtrutet på. Till slut skuttade han lyckligt iväg framför mig. 

Vi traskade på ledningsgatan bort mot Madhemmet. Det finns något som liknar en väg, men är inte på något vis asfalterat, inte ens grusat. Det är ganska så ansträngande att gå där bland tuvor och torv. För det mesta var det torrt, men det gäller att titta vad jag sätter fötterna. Det finns lite blöta hål här och var. Eddie kunde inte förstå varför det tig sådan tid. 

Vid Madhemmet gick det kor och vi fick gå tillbaka lite och ta en annan väg. Till slut kom vi ut på bättre skogsväg och sedan på den asfalterade vägen. När vi kom till systers damm sa det plask och Eddie for i med ett skutt. Den hunden älskar verkligen att bada. 
Sedan travade han snabbt på hemåt. Stannade till ett par gånger för att se att vi var på väg hem. När han får klart gör sig att så är fallet, så går det i ett sträck hem utan att jag behöver gå med honom. 
Trött men glad att det äntligen blivit en långpromenad gick jag in till mig. Klämda vänsterfoten är inte helt läkt ännu, kände jag. Något gör fortfarande ont när underlaget inte är plant. Men det är ingen svår smärta, mer bara ett obehag. Så det överlever jag. 



Undrar vad det är som är fel med foten? Såret vill i te läka sig. Nu har jag ätit penicillin sedan i tisdags och ser ingen skillnad. Det kliar något hysteriskt. Som sår brukar göra när de läker. Men såret har inte det minsta mindre. 
Har också fått besvär av plåstren som jag sätter på och river av varje dag. Huden har blivit irriterad och röd. Går vara utan plåster ett tag. Men det är väl inte så bra det häller. Då kommer det smuts i såret och var rinner. 
Vad är det för fel?!!!