Så var detta året över. Det har varit ett både fantastiskt år och konstigt år. Gjort två underbara USA-resor, men sommaren försvann ut i tomma intet. 
Den första USA-resan fanns inte med i planerna inför 2017, men hipp som happ hade Pelmas och jag bokat en resa i april. Vi reste runt i Kalifornien, Arizona, Utah och Nevada. Vi besökte fantastiska nationalparker, Bryce Canyon var nästan för bra för att vara sann, vi flög över Grand Canyon, besökte USS Midway och stannade till i Tombstone. Vi körde, eller ska jag säga Pelmas körde 771 mil under lite över två veckor. Vi hade allt från nästan 40 grader varmt till nollan. Stekande solsken och ett par gånger snö.
Andra USA-resan var med bästa bästisen och gick först till New York ett par nätter och sedan flög vi ner till Texas och bilade runt i Arkansas, Tennessee, där vi hälsade på hemma hos Elvis, Louisiana och New Mexico. Vi besökte släktingar till Kerstin i Austin och tittade på döda släktingars gravar. Det var ett par trevliga dagar hos Marcia och de andra släktingarna. Även för mig som inte var släkt med dem. Vi körde 654 mil i stekhett väder. Kröp upp till 42 grader vid ett tillfälle. Vi besökte fyra nationalparker och fantastiska White Sands National Monument.
Sommaren var dock väldigt konstig. Det försvann i ett töcken av absolut ingenting. Vad gjorde jag egentligen? Jag var väldigt trött efter första USA-resan, tog runt en och halv månad att återhämta mig. Men jag gjorde inte mycket annat än att vara ute och gå med Eddie och Abbe. Gick bara runt Madhemmet, inte en enda gång gick jag till Gällöa. Ok, nu var det inte något vidare badväder i år, men jag kunde ju ha gått dit ändå. Besökte mamma varje vecka och passade även på att gå en del på bio när jag väl var inne i stan. Men utöver det blev det inte mycket. Nej, det har inte varit en sommar som kommer att gå till historieböckerna. Kan säga att den bara var tidsfördrivet mellan två USA-resor.
Försökte vara lite mer kulturell och besökte Tändsticksmuseet i Jönköping och Industrimuseet i Huskvaran. Båda för första gången. Roligt och intressant. Passade också på att vandra Pustaleden i Huskvarna.
Var på en helt otroligt fantasisk konsert i Globen med Hans Zimmer. Jag var i sjunde himlen mest hela tiden. Så häftig upplevelse att den knappt går att beskriva. Vilken musik han har komponerat!!! Nästan grät av lycka.
Som vanligt har det blivit många biobesök, nästan varje vecka och oftast två filmer åt gången. Jag har för första gången i mitt liv sett en egyptisk och en finsk film. Intesiva The Nile Hilton Incident och intressanta Okänd Soldat. Har svårt att minnas alla filmer jag sett, men störst intryck gjorde nog Kong: Skull Island. Passenger gillade jag på bio men älskar sanslöst här hemma. Vet inte hur många gånger jag sett den. Jag har sett några mindra bra filmer, men de flesta har varit bra. Går så mycket på bio att jag nu blivit kompis med de flesta på Filmstaden i Jönköping. De är alla så jättegulliga.
Jag har mer eller mindre massproducerat handarbeten under året. Har suttit och sytt i timmar var och varannan dag. Det har blivit många tecknade figurer till Serieserievägg. De är så otroligt roliga att sy. Syr så mycket att det börjar kännas i fingrarna.
 
Har haft tillgång till bil i höst. Bara kört korta sträckor, men det har räckt. Det är ofta en obehaglig upplevelse. Hjärnan klarar inte av alla momenten med körning, ratta, gasa, bromsa, se sig omkring och allt annat. Bli totalkaos i hjärnan. Min MS har blivit lite sämre. Svårt att komma ihåg saker och ibland uppfattar jag inte vad som händer runt omkring mig. Som när jag inte fattade att tåget rullade in på stationen och jag missade tåget till Stockholm. Det känns mycket frustrerande.
 
Nu blickar jag framåt 2018. Då blir det mycket resande, men hoppas att jag kommer att kunna göra lite däremellan också. 
 
Den nästan, inte alls, sanna filmen om cirkusmannen PT Barnum.
The Greatest Showman är en underbar musikal med massor av underbara sånger och shownummer. PT Barnum hade älskat den! Musikalnumren avlöser varandra, ena låten efter den andra i häftiga scener. En glittrande vacker yta som inte ens försöker berätta den sanna historian. Den vill bara underhålla, som som Barnum gjorde så framgångsrikt på 18000-talets mitt. Hans cirkus turnerar forfarande runt världen. Jag såg den i Orlando, Florida, för lite över 20 år sedan. Men nu är det häftiga cirkus nummer med akrobatik och diverse djur. Inte den freakshow som det var från början. Då folk kom för att stirra på, vad dåtiden tyckte, diverse missfoster.
PT Barnum framställs i filmen som en ganska hyvens karl. I verkliga livet ville han väl mest bli känd och tjäna en massa pengar utan bry sig om vem han utnyttjade för ändamålet.
Men det är inget man behöver bry sig med när man tittar på denna härliga musikal. Det finns inte en enda dålig sång, även om nu ett par tre stycken är bättre än de andra. Det är moderna sånger, som konstigt nog passar in i 1800-talsmiljön. Flera av numren är otroligt läckert filmade. Jenny Linds sång griper tag i mig, trots den enkla scenframställningen. Sången är otroligt bra och det är mycket vackert filmat. Sången där Barnum ska övertala en populär skådespelare att börja jobba för honom, är mycket roligt filmad. Övriga nummer är storslagna och häftiga. Flera gånger vill jag ställa mig upp och dansa och sjunga med.
En kanonbra musikal helt enkelt.
 
 
Oj, vad mycket det blev helt plötsligt!
Just nu håller jag på att planera för två, ja tre egentilgen, dedet blir en resa till i höst, resor. En tillbaka till USA med Pelmas och en till Nordirland med systerdotter. En i mars och en i slutet på april. Det gäller att spara och åter spara. 
Sitter och googlar dagarna i ändan. Finns så otroligt mycket att se under båda resorna. Men de kommer att blir helt olika. I USA är avstånden enorma, vägarna raka och jag är van vid omgivningarna. I Nordirland är det inga avstånd alls, vägarna smala och krokiga och det myllrar med slott, både hela och ruiner.
Det var inte rikgtig meningen att det skulle bli så många resor i år. Men jag kan aldrig säga nej. Ok, årets första USA-resa var mitt förslag. Så där får jag skylla mig själv.  När jag tänker på det så var Nordirlandsresan det också. Ja, inte att det skulle bli Nordirland, men att ut och resa med Göteborgsboende systerdottern. Men jag älskar att resa!!
Så nu måste jag verkligen spara. Om det betyder att jag får offra lite saker att göra här hemma, så gör det verkligen inget. Det är det garanterat värt. Första resan är något sponsrad av Pelmas chef, då vi ska utföra lite jobbrelaterade inköp, som kan ta några timmar. Men när vi ändå åkt så långt, måste vi se oss lite omkring  också. Vi kan inte flyga hem direkt! Pengar går alltid åt ändå. Måste äta, men större inköp av onödiga saker kan jag verkligen dra in på. Finns inte plats hemma. Behöver nya skor och ett par jeans, men allt annat är helt onödigt. 
Det är resandet jag lever för. Den ständiga nyfikheten och enroma längtan efter att vilja veta vad som döljer sig bakom nästa vägkrök, är det som driver mig. För det är road trips som jag helst vill åka på. Behöver verkligen inte bara vara i USA. Får jag, numera, sitta med kartan i knäet och vara vägvisare, bryr jag egentligen inte om vilket land jag är i. Bara jag får vara ute och resa så är jag lycklig.