De är verkligen inte svåra att sy, vitt, vitt och mera vitt. Blir bara lite pilligt först när jag ska sy den svarta linjen runt allt. Ibland är detaljerna så små att de nästan försvinner i det svarta. Mammamumin är sen enda som är lite mer på. Nu har jag två med 95% vitt på. Det hår fort nu.

Det händer då och då att jag får frågor om alla mina ringar. Det är väl inte så vanligt att någon har SÅ många ringar på sig. För mig är dessa ringar viktiga. Det är inga ringar bara för att man ska ringar. Nej, varje liten ring bär på ett minne från en resa.
Med början på vänster lillfinger.
USA 2001. Den värdefullaste av mina ringar. Inte för att den är i guld och diamanter, nej, det är bara silver. Men för minnena den innehåller. Resan runt USA 2001, är den mest fantastiska resa jag någonsin gjort. Den är helt ovärderlig, köpt i Sedona, Arizona. Vad nära att jag tappat bort den för evigt, när jag var och bowlade för några år sedan. Men tack o lov hittade de den när de städade. Puh!
MALTA 2006. Min 40-årsresa. En härlig vecka bland vackra kyrkor, fantastiska silversmycken och sol.
ENGLAND 2016. Min nyaste ring. Köpt i härliga Tintagel. Full med minnen av fantastiska upplevelser, tjocka höga häckar och underbara vyer.
TEXAS 2013. Fick uppleva de fyra årstiderna på tre veckor innan jul. Texas har verkligen allt. Köpt i härliga Fredericksburg.
HAWAII 2016. Femtioårs- och femtio staterresan och lite Texas också. Helikoptertur runt Ohau, Pearl Harbor, knölvalar och skalleormar i sanslösa mängder i Texas. 
Höger hand från tummen.
ALASKA 2015. Det såg till viss del ut som hemma, fast med högre berg. Men upplevelserna var desto unikare, flyga i bush plane, grisslybjön och enorma älgar.
USA 2009. Första resan Sara och jag gjorde ihop. Temat var Twilight, både filminspelningsplatserna och själva Forks, Washington, där böckerna utspelar sig och ringen är köpt. Efter en vecka reste Sara hem och jag fortsatte själv i ytterligare två veckor. Sista resan på egen hand.
USA 2014. Två sanslösa veckor, vi körde hela 725 mil! Såg otroliga saker i Yellowstone och upplevde allt från -20 och snö, till över 30 grader och sol. Köpt i Rosemont, Illinois, några mil väster om Chicago.
LONDON 2013. Första Londonresan, stekhett, klabbigt och ständigt hög ljudmatta. En resa fylld med filminspelingsplatser, Sherlock, Notting Hill, Fyra Bröllop och en Begravning och Thor: The Dark World. Köpt på Portobello Road.
USA 2012. 618 roliga mil med Kerstin. Vackra vyer i Appalascherna, Jack Daniels Destilleri, Niagarafallen, fnittriga kineser och tatuering i New York, Kerstin, inte jag. Köpt på Manhattan.
När jag köpte ny ring i Tintagel offrade jag ringen från Kreta, 2009. Ska jag fortsätta resa får jag nog börja med dubbla ringar på varje finger, vet inte om jag vill ta bort någon av ringarna som jag bär nu. 
Många underbara minnen att ständigt bära med mig.
När jag, för ett tag sedan, såg filmen Sully på bio blev jag grymt resesugen. Trots att filmen handlade om en flygplanskrasch. Visserligen en lyckad sådan, men ändå. 
När de visade hur de gick på planet, ville jag rusa iväg till närmaste flygplats och åka iväg. Älskar den där nervösa lyckokänslan, att nu är jag på väg, när man går i gången ner till planet. Att nu ligger ett äventyr framför mig. Den känslan är klart beroendeframkallande. Vill uppleva den om och om igen.
Tyvärr infinner sig inte den rätta känslan när man får ta bussen ut till planet eller ve och fasa gå direkt från gaten och ut till planet. Blir liksom lurad på konfekten då.
Vill ständigt ut och resa. Nu blir det ingen längre resa förrän i maj nästa år. Men jag kan alltid ta tåget till Stockholm, Göteborg eller Köpenhamn. Behöver inte flyga iväg i veckor till ett annat land. Det går bra att göra någon dagsresa här hemma också. Även om jag inte får samma lyckokänsla av att kliva på ett tåg, så gillar jag dock den känslan också. Gillar att vara på väg. 
 
På hemvägen är dock känslan bara att, är vi inte framme snart. Då är jag alltid trött och har en enorm hemlängtan. För hur härligt det än är att vara ute och resa, så är underbart att vara hemma också. Även om känslan av att vilja ut och resa ständigt finns inom mig, så skulle jag inte vilja vara ute och resa jämt. Hemma är trots allt väldigt skönt det också. Lagom är bäst får jag väl säga, som den svensk jag är.