Syskonbarnbarnet spenderade tid hos Moster, för några dagar sedan. Bla så satt hon och ritade och jag kände direkt att jag ville sy hjärtat.
Nästa dag dök hon upp igen och ritade ännu mera på teckningen. Då hade jag redan ritat upp hjärtat på väv, så jag bestämde mig för att sy dit några blommor på hjärtat istället.
Det är härligt att hitta inspiration lite överallt.
 
Det alltid lika roliga symötet gick av stapeln under onsdagseftermiddagen.
Denna gången blev det lite speciellt då Alexandra var nyhemkommen, kom hem i måndags kväll, efter tre månader på Bibelskola i Alaska.
Hon berättade om sina äventyr i den enorma staten långt borta. Lite svårt med svenskan hade hon allt ibland.
Jag mådde inte överdrivet bra till en början. Höll på att svimma när jag först kom upp för trappen till Margit. Men det lugnade ner sig och jag mådde bara lagom dåligt. 
Som alltid blev det gott fika, rejäla smörgåsar och diverse kakor. Det var säkert goda de också, men kakor har aldrig varit min förtjusning.
Vi pratade så mycket att avslutningen blev lite hastig, men annars var det lika trevligt som vanligt. Nästa gång ska vi på utflykt och får även herrarna följa med.
 
När jag var på supercharmiga och mycket rörande Guernseys Litteratur- och Potatisskalspajssällskap på bio härom dagen, kände jag helt plötsligt att hjärnan liksom delade upp sig i två.
En sidan njöt av filmen och den andra började planera för hur broderiet för Nordirlandsresan skulle se ut. Jag hade inte svårt för att koncentrera mig på filmen, utan hjärnan jobbade på med två saker samtidigt. Kändes mycket udda, för jag kunde omöjligt stänga av broderidelen. Samtidigt var jag helt inne i filmen. De inblandade var så lätta att tycka om och historien berörde verkligen.
Det var inte som när jag ibland flyter iväg och inget fastnar. Då känns hjärnan som om den är fylld med gelé. Nu var den kristallklar och alla intryck sorterades upp i ordentliga fack. 
Slutar aldrig att förvånas över hur min hjärna fungerar.