Jag har för det mesta alltid med mig mitt handarbete när jag vet att jag kommer att få sitta och vänta eller ha mycket tid för brodering. Så också så jag följde med pappa till sjukhuset. 
Jag han mer eller mindre bara plocka fram det, förrän kvinnan bredvid mig uppmärksammade mig. Jag tittade upp och log och då nästan rykte hon broderiet hur händerna på mig och började fråga massor på, för mig okänt språk. En yngre kvinna bredvid henne började översätta. De härstammade från Irak och den äldre damen kunde ingen svenska. Men vi lyckades ändå förenas över det gemensamma intresset. Hon tittade i min typpåse och klämde på garnet. Vi fick en trevlig liten stund.
Det är inte första gången jag fått kontakt med folk på grund av mitt broderande. När jag flyger kors och tvärs över till USA, händer det nästan jämt. Har blivit vän med en kvinna, också från Irak, på Facebook tack vare att jag satt och sydde på flyget hem från Dallas förra året.
Satte och sydde utanför Linköping station, i väntan på att systerdotter skulle komma och hämta mig, då en tjej kom och satte sig bredvid mig och undrade vad jag höll på med. Satt och sydde på en tavla om 2001s resa runt USA och det visade sig att tjejen var från USA! 
På en och annan tågresa har jag också sytt och pratat med folk. Även på ett tunnelbanetåg i Stockholm har jag fått kommentarer när jag suttit och sytt. 
Handarbete förenar verkligen!
 
För ett par veckor sedan var det tomt i mitt broderihuvud, men nu sprudlar hjärnan över av saker jag vill sy.
Har svårt att hålla mig till ett åt gången. Håller på med bakgrunden till Kalle, men jag har också börjat sy på Rosie The Riveter. Samtidigt har jag fått massor av andra idéer som jag vill sy. Känns som om jag får skaffa mig ett par händer till för att kunna sy allt som vill ut just nu.
Känns härligt när det är så!
Jag älskar att brodera!
 
Så har jag satt upp årets andra resekollage på en av väggarna i köket. Det börjar bli lite fullt väggarna även där. Den sticker också ut i all sin vithet. Men samtidigt är det bra att den sitter på den väggen. Där är alla lite olika. På väggen med mina första resekollage har de alla ungefär samma stuk och likadan ram runt. 
Till nästa års USA-resa får jag antingen flytta klockan eller sy en lite långsmal, som passar ovanpå de andra. 
I köket har jag bara mina USA-resor. Borderiet som blir efter Nordirlandsresan hamnar på väggen som varit London-vägg och efter förra årets resa blev Englandsvägg. Nästa år blir vägen kallad Storbritannienvägg eller UK for short. 
Det är roligt att sy en minnestavla över alla de större resorna jag gjort. De har nästan ersatt mina fotoalbum. Älskar att sitta i köket och titta på dem när jag äter eller bara slänga en titt på dem när jag passerar genom köket. Underbart att bli påmind om alla mina resor.