Så var alla artister klara för nästa års Melodifestival. 
Känner mig väl inte supertaggad på någon måste jag erkänna. Väldigt många har jag ingen aning vilka de är. Men andra är lite roligt att de är tillbaka, Wictoria, Robin Bengtsson, Charlotte Perrelli. Att Loreen tävlar igen så snart efter att hon vunnit hela tjottaballongen känns väl lite jaha. Tydligen har SVT varit efter henne i flera år. Varför? Bättre det hade fått gå några år till. 
Ove Törnqvist känns väl ungefär 20 år försent. Inte för att jag har något emot honom som artist. Han har gjort massor av härliga sånger, men han är 87 år. Men hur mycket sångröst har han kvar? Någons röst som jag dock gillar skarpt är Roger Pontares. Han är välkommen tillbaka.
Sedan vet man ju aldrig hur de nya kommer att låta. Kan ju bli någon favorit där. 
Vilka det än är som kommer att tävla, så ser jag fram emot hela kalaset hur mycket som helst. En av årets stora höjdpunkter.
För ett tag sedan ringde en telefonförsäljare från Harlequins bokförlag. Han försökt givetvis sälja böcker. Men jag tackade nej. Förr prenemunerade jag på flertalet serier, men har nu inte köpt något från dem på flera år. Däremot köper jag varje månad Harlequinböcker från USA. Detta förklarade jag för grabben i telefonen. Så det är inte så att jag övergett bokförlaget helt. Berättade för honom att jag inte gillar de böcker som säljs i Sverige. De är bara om idiotrika sydeuropéer och amerikanare. Så tråkigt! Jag läser hellre om cowboys, poliser, militärer och vanligt folk. 
Så tycker jag bättre om amerikanarnas bokomslag. När de sålde Blazeserien i Sverige kunde det vara allt möjligt tråkigt på framsidan. Ett päron, en bit spets eller närbild på en kvinnlig mage. Inget som får mig att köpa boken. Den amerikanska motparten har ALLTID en supersnygg och lättklädd karl på sin framsida. De köper jag väldigt mycket hellre!!!!!! Ibland stirrar jag mer på framsidan än läser själva boken.
Vi kom igång att prata riktigt länge om allt som har med romantiska böcker att göra. När samtalet till slut var över tackade han mig och sa att jag räddat hans dag. Det är klart han får nog mest höra nej tack daganarna i ändan. Roligt att jag kunde pigga upp honom lite. Men jag sa bara som det är. 
 
Nu har mina älskade Serieserier kommit upp på väggen bakom skrivbordet. Satt dem i en enda lång rad, nästan. Blev bra med variation eftersom jag gjort figurer utan den cirkelbakgrunden. Suttit länge och sytt ihop först Barbapappa med familj och sedan Mumintrollen. Lättare att hålla reda på dem om de sitter ihop. Vet ju aldrig om de ska ut på äventyr igen. Men nu hoppas jag att de stannar hemma ett bra tag. 
Gick inte att få ihop dem på ett och samma kort. Raden är några meter.
Älskar min Serieserie. Nu kan jag sitta och titta på dem alla igen när jag sitter och syr. Har saknat det. Kommer säkert att bli fler. De är så otroligt roliga att sy och Barbapappa är lite ensam på sin rad under de andra. Men just nu har jag lite som ligger på kö att sy och så har jag inte kommit på någon serie jag vill sy ännu. Men det kommer säkert. Ska i alla fall sy lilla Swee' Pea till Karl-Alfreds tavla.