Fick ett litet brev idag där jag inte kände igen stilen på adressen. Men namnet på baksidan kände jag igen. Det var från en av mina MS-vänner. I brevet låg en liten lapp ihopvikt om en biobiljett. Blev nästan tårögt av glädje när jag läste lappen. Jag kommer verkligen att använda biobiljetten med glädje!! Redan imorgon faktiskt. Ibland är det verkligen väldigt bra att Facebook finns, annars hade Rose-Marie troligen inte vetat om hur mycket jag älskar att gå på bio. 
Nu kommer den till användning direkt!
Många tack och kramar till dig, Rose-Marie!
 


Jullunchen i Barkeryds församlingshem är både rolig och otroligt jobbig.
Vid halvtiotiden började Ulla och jag och plocka fram, steka köttbular och prinskorvar, skära sallad och brygga kaffe. Det är mycket som ska göras, men vi jobbar bra ihop, så allt flöt på väldigt bra. Tack olov dock att jag skurit skinkan dagen innan. 
Strax innan tolv var vi färdiga och då blir det en stunds otålig väntan på att gudstjänsen skulle ta slut.
När de väl sedan dyker upp, får vi fullt upp. Svåger tog betalt och sedan vällde de upp och i en halvtimma eller lite mer har vi mycket att göra. Då ska det fyllas på och plockas ihop. Då fick vi hjälp av den nya församlingsassistenten Pernilla. Hon var trevlig och det ska nog inte vara några problem med att samarbeta med henne i framtiden.
Det var dukat både uppe och nere, men klart alla vill ju sitta där uppe, så flera satte in fler stolar och kom och krävde, lätt irriterat, att de inte hade några bestick, glas och servetter. Då ville jag bara fräsa till att det finns gott om plats nere. Men det var bara att bita ihop och se glad ut.
Jag hälsade alla välkomna och sedan började gästerna ta om. Efter en liten lång stund till så fick vi äntligen sätta och äta lite. Sedan var det dags att börja diska. Under en stund känns det som om disken aldrig kommer att ta slut, men så helt plöstligt är det bara några tillrikar kvar och så var allt färdigt och vi kunde alla åka hem.
 
Kände mig bättre idag, ingen feber på morgonen, men hade 38,5 när jag gick och la mig. Så jag var lite orolig att jag inte skulle klara av dagen. Men det bra trots den skarpa huvudvärken. Sov en timma när jag kom hem, sedan kände jag mig bättre.
 
Så var denna lätt galna dag över och kommer inte igen förrän nästa år. Får se om jag orkar engagera mig då. Blivit lite svårare att få folk att hjälpa till. Den är ju en helg då man gärna umgås med familjen, kanske inte vill laga Jansson eller tillbringa hela söndagen i ett överhett kök. Har ett år på att fundera, så det är ingen brådska.


Idag var det dags för att duka inför Jullunchen. Kände mig riktigt dassig, ont i halsen och snuvig. Jag som aldrig är förkyld. Måste jag bli det just denna helgen?!!!!
Åkte med grannen fram, hade tur att hon skulle till Nässjö i rättan tid. Min hjälpreda Ulla och fixade borden på lite över någon timma. Sedan hann hon skära lite korv innan hon tvingades åka. 
Då skulle jag börja skära åtta kilo skinka. Tack o lov på skärmaskin. Mam o Pap dök upp för att fixa ägghalvorna. De hade också med sig lunch, som vi åt innan vi diskade och packade in allt så gott det gick i kylskåpet. 
Nu är det bara att vänta på morgondagen och hoppas att jag mår bättre då.