Idag är det tjugofem år sedan jag landade i USA för första gången.
En jobbarkompis på Blomsterlandet skulle åka iväg som au pair till Orlando, Florida, men hoppade av i sista stunden. Hon hade precis träffat en grabb. Jag vantrivdes på jobbet och hoppade in med båda fötterna. Allt gick jättefort och helt plötsligt satt jag på planet till det stora landet i väst. På några få veckor pratade jag med familjen i Orlando, sa jag upp mig från jobbet, sa upp lägenheten och drog iväg.
Jag flög från Arlanda den nittonde och fick sova över en natt på Island, innan jag till slut landade på eftermiddagen i Orlando dagen därpå. Det hade precis åskat och luftfuktigheten var skyhög. Det var som att kliva in i en våtvarm filt. Jag fick nästan en chock. Sommaren i Sverige hade varit rätt så kall och jag hade just inga riktigt tunna kläder med mig.
Mamma Charlie och hennes två söner och de grabbarna jag skulle ta hand om, Mark och Parker, sju och nio år gamla, mötte mig på flygplatsen.
Jag slängdes in i jobbet direkt. Redan nästa dag fick jag städa huset, ta hand om grabbarna när de kom hem från skolan och laga mat. 
Synd att säga att allt gick smärtfritt. Jag hade lite svårt att anpassa mig. Det mesta var helt annorlunda från hemma. Hade också bott själv i sju år. Så det var lite svårt att helt plötsligt bo med andra. Jag hade inget eget rum, utan fick sova på en futon inne på deras kontor.
Charlie var inte lätt att komma överens med och tyckte hon att jag inte skötte mitt jobb 100% blev det avdrag på lönen. Det var sällan jag fick de utlovade 100 dollarna i veckan. Eftersom jag var där olagligt, var jag helt i hennes händer. Kunde inte klaga det minsta för då kunde hon slänga ut mig direkt utan minsta hjälp.
Vid jul hade jag så svår hemlängtan att jag höll på att bli knasig och i början på februari året därpå åkte jag hem. Fem månader tidigare än tänkt. 
Allt var givetvis inte hemskt. Jag umgicks med lite andra svenskar, de flesta också au pairer. Så på helgerna hängde vi på baren Bennigan´s, då ingen hade ett eget hem vi kunde vara i.
Jag gick mycket på bio. Besökte Kennedy Space Center flera gånger. Åkte ofta ut till stranden och badade. Kuriosa. När jag första gången pratade med Charlige i telefon, sa hon att de bodde nära stranden. Det tog en timma att köra till Cocoa Beach. Det anser inte jag nära. När jag bodde två kvarter från Vätterstranden, då hade jag nära till stranden.
Själva Florida var kanon, varmt och härligt och nästan varje eftermiddag åskade det. Vilket jag älskar. Fanns mycket att göra och hade otroligt rolig shopping. Det mesta här var billigare än hemma.
Trots att allt inte riktigt gick så bra, ångrar jag inte en sekund att jag åkte dit. Vad hade jag varit idag om jag inte hade åkt? Hade jag fortfarande jobbat på Blomsterlandet? Fortfarande bott i en liten etta på Torpa? Med all säkerhet hade jag i alla fall inte rest runt i hela USA och besökt alla femtio staterna. Resan förändrade mitt liv totalt och jag kommer för alltid var evigt tacksam för att jag fick chansen att ge mig iväg sommaren 1993. Det gick snabbt, men det var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv!
 
Jag vet att kor är flockdjur, men varför måste de alltid stånoch ligga tätt, tätt ihop?
De ligger nästan på varandra när de vilar och de ska tydligen alltid äta från samma tuva. 
Blir en rädd och rusar iväg, rusar alla iväg i full panik. 
Är det sånt som kallas grupptryck?
(null)

Den härliga fortsättningen på underbara första filmen.
Här får man följa dels Sophie när hon håller på att göra iordning hotellet inför stundande nyöppning och den unga Donna när hon för första gången träffade Harry, Bill och Sam. Det växlar otroligt snyggt emellan de olika tiderna.
Lily James som spelar den unga Donna, är otroligt charmig och är väl den av alla skådespelarna som sjunger bäst. Hon är filmens hela motor. Hon är klart bäst av alla och får här sitt stora genomslag. 
ABBA-låtarna kanske inte alltid är de mest kända, men ändå vill jag och många andra, speciellt hon som satt bredvid mig, sjunga med. Det är otroligt svårt att sitta still i vissa låtar. Även de lugnare vill jag gunga och sjunga med i.
Inte för att avslöja för mycket, men tonen på filmen är inte riktigt den glada och glättiga som det var i första filmen. Det vinner den mycket på. Får lite mer djup. Jag rörs till tårar på slutet. Men när den är rolig, är den jätterolig. Underbara gapskratt.
Det stör mig lite att de ändrat på hur Harry beskrivs som ung i den första filmen, Harry Headbanger och punkare, mot hur prträtteras här. Han är dock otroligt rolig och hans möte med Donna är klart det roligaste.
De flesta av skådespelarna är verkligen inga sångare och aldrig märks det så väl som när Cher kommer och river av en fantastisk Fernando. Hon kan verkligen sjunga!
Läste i en intervju med Stellan Skarsgård, att han från början skulle ha lite solosång. Men han såg hur Benny Andersson led när de spelade in sången. Benny sa att de lät bra när de var färdiga, men tre dagar senare fick Stellan ett nytt manus och då var hans solosång struken. Han måste låtit verkligen illa, för det lilla Pierce Brosnan sjunger själv, är gräsligt. Men det gör inget. Det gör bara filmen ännu charmigare och roligare. 
Roligaste scenen/sången är en absolut gräslig version på Kisses of Fire. Så vansinnigt rolig!
Det ryktas också att Cher ska sjunga in en CD med ABBA-låtar. Det tycker jag låter som en ypperligt bra idé. Hennes röst passade otroligt bra till Björn och Bennys låtar.
Tycker nästan att den här var bättre än första filmen. Jag greps med mer i sångerna. Ville verkligen sjunga med HELA tiden. Jag vet inte om det vår många som sjöng med eller om det bara lät så. De flesta sångerna var av allsångstyp och det kunde lika gärna vara ljudet bara från filmen. Jag skulle dock älska att gå på en sing-a-longversion. 
Filmen känns lite lång, men när den efter nästan två timmar slutar vill jag inte att den ska ta slut. Jag och flera stycken sitter kvar till en bra stund efter att filmen avslutas. Jag fullkomligt bubblade över av lycka efteråt. Trackaserade folk till höger och vänster för att prata av mig. Måste bara se den igen!!!!
Tips!!!! Sitt kvar till sista rutan. Då kommer en jätterolig lite extra scen.