Rabarber är något som jag alltid tyckt om väldigt mycket.
När jag flyttade ut till Bruket upptäckte jag ett stort rabarerstånd så direkt letade jag på nätet efter ett recept på rabarberpaj. Vad jag hittade var en sanslöst, om jag får säga det själv, god rabarberkaka. Tack o lov, för jag är inte speciellt förtjust i paj. Den hårda kanten är rent äcklig i mitt tycke.
Men den här kakan har ingen hård kant. Det är mer som en kletig, väldigt kletig, sockerkaka.
Här kommer receptet.

RABARBERKAKA

Ingredienser till ca 8 personer.

FYLLNING:
½ kg    Rabarber
3/4 dl   Socker
1 dl    Vatten


SMET:
150 g     Smör
2 dl    Socker
3 st    Ägg
1,5 dl    Vetemjöl
1 tsk    Bakpulver

FYLLNING: Rensa rababerna, skär dem i små bitar och lägg dem en stund i vatten med sockret. Häll av vattnet. Sparar 0,5 dl av det.

SMET: Rör socker och smör vitt. Tillsätt äggen, ett åt gången och rör sedan ner det sparade sockervattnet. Vänd ner mjölet och bakpulvret. Tillsätt rabarberna och vänd försiktigt om i smeten. Häll smeten i en pajform och grädda kakan i 200 grader i ca 20 minuter.
I mitt tycke blir kakan godast om den är lite kletig i mitten. Men vill du ha den som riktig kaka häll den i rund form med borttagbar kant och ha den i ugnen tills den blir lite torrare. Jag följer heller inte receptet slaviskt. Hivar i mer rabarber och lite mer av ingredienserna utan att den för den sakens skull blir sämre. Passa på nu innan rabarberna blir för stora och trådiga.

Servera ljummen med vaniljsås, glass, creme fraiche eller vispgrädde.

Detta var Everts favorit efterrätt. Så när jag gör den minns jag alltid allt roligt vi hade under de två åren vi delade hus. Han behöll det som blev över efter vårat fika och sedan åt han lite åt gången då och då. Godast tyckte han den blev den gången jag inte hade tid att vänta tills den stelnat helt. Då var det mer eller mindre varm smet med precis lagom sega rabarber. Mums!



De senaste två dagarna har jag tillbringat den mesta tiden på en madrass på golvet med dataskärmen på framför mig tittandes på film. Eller ska jag säga sovandes framför film.
Blev totalt utmattade efter en morgonpromenad igår. Så jag tvingades hålla mig i sängläge med huvudvärk och utmattning resterande tid av dagen. Kände mig lite bättre idag, men inte mycket. Pallrade mig iväg in till Nässjö för att handla men så fort jag kom hem var det bara att lägga mig ner ytterligare igen.
MS-huvudvärk är inte som vanlig huvudvärk och går inte att ta bort med medicin. Ibland är det bara värk men allt som ofta kommer den med yrsel och en känsla av att hjärnan kokar också. Mycket jobbigt och mycket energikrävande. Horisontalläge är det enda som gäller då.
Så länge jag ligger ner känner jag mig inte så dålig. Somnar ibland men kan lika väl ligga i en slags "koma" i timmar. Jag är inte vaken men jag vet att jag inte sover. Mycket underlig känsla. Men så fort jag sätter upp huvudet mår jag genast sämre. Mycket jobbigt och frustrerande. Ibland försöker jag läsa men har svårt med konsentrationen så det är bara att lägga ned. För det mesta ligger jag bara och lyssnar till filmen, orkar inte titta.
Den ende som är glad över mitt sängliggande är Nikkie. Jag hinner knapt inte lägga mig förrän hon kommer susande och rullar ihop sig bredvid mig. Sedan ligger vi där och snusar i timmar. Mycket mysigt.
Känner mig piggar nu på kvällen och hoppas på en bättre dag imorgon.


Vad är det som får en människa att titta på en nästan lodrät bergvägg och sedan säga att där uppe på toppen, nästan 600 meter upp, vill jag bygga mig ett hus! För att sedan få släpa upp precis allt, byggmaterial, möbler och djur längs med sagda bergvägg. På ryggen! Inga kärror eller dylikt får plats på den smala stigen. 
I runt 400 år har det bott människor uppe på Kjeåsen i Norge. Det ligger nästan längst in i Hardangerfjorden. Närmaste by är Simadal och det tar en och en halv timme att ta sig dit ner. Snacka om väg till skolan! Som mest fanns här 13 barn här. De gick ner till skolan varje dag under sommarhalvåret med bodde hos släktingar nere i Simadal under veckorna på vintrarna. Det kan det komma upp emot fyra meter snö här på vintrarna! Då går den mesta tiden av dagaran åt till att skotta snö. Det här är ingen plats för svaga människor eller för någon med höjdskräck.

Hittade information om denna udda plats nere i Eidfjord när jag besökte Norge -95. Jag bara var tvungen att ta mig en närmare titt. De har numera byggt en tunnel upp till de två gårdarna. Den byggdes 1974 och är 2,5 km lång. Den är enkelriktad och man får bara köra upp och ner på bestämda tider. Kom dit lagom till sista uppkörningstiden vid 17.00. Det var otroligt obehagligt att köra i tunneln. Den är smal, otroligt krokig och här finns varken belysning eller reflexer som talar om när vägen svänger. Men efter många om och men lyckas jag ta mig upp och fram. Där gjorde sig en buss och några bilar sig redo för att köra ner.
Husen som nu finns här byggdes på slutet av 1800-talet och timret bars ju givetvis upp för hand. De sista stadigvarande boende flyttade här ifrån 1962. De levde på det karga jordbruket och getskötsel. Nu bor här bara folk över somrarna på den ena gården och de lever nog mest på turister.
Jag parkerar snabbt min bil och kilar ut för att ta några kort. Utsikten är helt fantastisk men det blåser också något helt otroligt här uppe. Husen ligger nästan i en brant backe så det känns nästan som om jag kan blåsa ner. Köper ett vykort innan jag skyndar tillbaka till bilen. Lägger mig sedan bakom bussen som kör ner först. Känns klart skönt att ha några lyktor att titta på. Phu, när jag är nere och ute ur tunneln igen.
Det blev ju inget långt besök men detta lilla udde ställe var värd varenda otäck sväng i tunneln.

Ibland körde jag bara på mina semestrar. Klev nästan aldrig ur bilen för mer än att tanka, äta och gå på toa. Sov gjorde jag ju i bilen. Men då och då hittade jag små udda platser. Kjåsen måste jag säga är bland den mest udda plats jag besökt.
Vilket ställe!