Oh, mitt älskade strykjärn!
Det är uppåt sjuttio år vid det här laget men har tills förra året fungerat helt felfritt.
Jag älskar det för att det är så tungt, vilket blir bättre resultat när jag stryker mina broderier. VIlket är i stort sett enda gången jag använder strykjärn.
Det tål också att tappas i golvet. Mer risk att golvet går sönder än strykjärnet!
Jag är litte´"fipplig" i händerna sedan jag fick MS och har råkat tappa två nya strykjärn. Vilket de inte tålde. De gick i tusen bitar.
Men mammas gamla strykjärn, det klarar allt!
Förr året råkade jag få vatten i det och då trodde jag att dess sista stund var kommen.
Lät det torka ordentligt innan jag använde det igen men så fort jag satte kontakten så gick proppar i huset.
Så jag vågade inte använda det på ett tag. Lånade hyresvärdinnans nyare strykjärn ett tag.
Men saknade av mitt kära strykjärn blev för stort och jag testade med att sätta i kontakten och inget hände med propparna och det fungerade!
Men så började det krångla i höstas. Det var hit oo miss ett tag. Ibland blev det varmt och ibland inte.
Hade något innuti till slut börjat krångla eller var det bara kontakten som var lös?
Frågade mina svågrar och hyresvärd om hjälp. Min ena svåger förbarmade sig över det och några timmar senare så var strykjärnet lagat.
Det var trådarna i kontakten som satt löst och det var lätt fixat.
Jag började nästan gråta av lättnad!
Mitt älskade strykjärn fungerar fortfarande!
Lycka!!!!
Tack svåger!!!!!!
Tack svåger!!!!!!
Kommentera