Idag bestämde jag mig för att gå de sju kilometerna ut till Sund och ta bussen därifrån.
Sedan jag opererade foten för lite över ett år sedan har jag bara gått hit ett par gånger eller om det bara är en.
Jag tog till rejält med tid då jag absolut inte är i så bra form som jag var innan operationen.
Då gick jag ofta till Sund. Plus det blev många längre turer med systerysters hund.
Men han har inte mått bra på det senaste så jag har knappt kunnat gå mer än ut till brevlådan med honom.
Det brukar ta ca 1 timme och femton minuter att gå. Idag tog det 1.30.
Jag stannade och tog några kort med timern ett par gånger och så pratade jag lite kort med grannen och när jag nästan var framme så mötte jag storastorasyster. Men de sakerna försenade mig inte så mycket.
Jag har verkligen ingen kondition nu.
Men jag hann byta kläder och vänta lite innan bussen kom. Så det var aldrig någon panik.
Skönt att gå, även om det gjorde ont I hälen efter ett tag skin tryckte fel.
Men att hoppas att jag skulle kunna lyfta med någon finns inte på vägen ut till Sund.
Trafiken är mer än minimal och kommer det någon bil, så är det alltid på fel håll.
Så det är bara att tuffa på.
Men det behöver jag.
Kommentera