I min unga ungdom hade vi just bara två LP-skivor att spela.
Det var Djungelboken och Jesus Christ Superstar. Vi spelade dem jämt och ständigt. Hela tiden. De blev fruktansvärt repiga och hoppiga.
Det hakade upp sig eller hoppade över delar av sånger men det var ju det enda man visste om på den tiden. Jag kan nästan sakna det där speciella knastret som blev när lyssnade på dem ofta. Inte när de hakade upp sig, men det charmiga knastret.
Varje gång jag hör Jesus Christ Superstar blir jag galet nostalgisk. Ser den gamla skivspelaren framför mig och hur jag dansade runt och sjöng med.
Djungelboken var både med sångerna och talet. Kunde varje ord men upptäckte flera år senare när jag såg filmen igen, att de inte varit i helt rätt ordning och mycket saknades.
Men det var inget jag visste då. Det var gamarna, Baloo, Shere Kahn och alla de roliga figurerna i en härlig röra.
De båda skivorna ger mig härliga minnen.
 
 
 
Så har Chers CD med ABBA-sånger kommit ut.
Den är kanon! Hon sjunger dem med en otrolig själfullhet. I vissa sånger riktigt sprudlar det om henne. Det är som om on älskar att sjunga ABBA-låtar. I andra kan man höra hennes smärta. Chers mörka röst passar något sanslöst bra till Björn och Bennys ljusa sånger.
  1. Dancing Queen
  2. Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)
  3. The Name of the Game
  4. SOS
  5. Waterloo
  6. Mamma Mia
  7. Chiquitita
  8. Fernando
  9. The Winner Takes It All
  10. One of Us
Mamma Mia, Dancing Queen, Waterloo och Gimme! Gimme! Gimme! är underbara glädjepiller. Hon har hottat upp sångerna något men inte så mycket att de är förstörda. Enda klagomål jag har är när hon använder auto tune men det är inte på alla sånger och bara lite här och var. Så det kan jag överleva.
Bäst tolkningen är One of Us. Hon sjunger den något så otroligt bra. Hon får fram smärtan i den sorgliga sången så att jag ryser. Det märks att hon har upplevt texten. Det är annat det än när Pandora okänsligt vrålade sig igenom den på 90-talet.
Över huvudtaget får Cher in mycket känslor i sångerna och ger dem en extra dimension. Jag är otroligt imponerad. Synd bara att hon inte sjungit in mer än tio sånger. Det går alldeles för snabbt över. Jag vill höra mer!
 
Funderat länge på om jag ska sy mor och så småningom far.
Idag gjorde jag slag i saken och ritade upp henne på väven. Det är mycket detaljer och alla bara i grått. Vilket oftast blir lite tråkigt i längden. 
Men jag håller på med två andra ytterst färgglada arbeten också. Så jag kan alternera mellan dem. det är ingen brådska när den ska vara färdigt. Även om jag blir alldeles galet frustrerad om jag håller på för länge med ett och samma broderi.
Den är inte så stor, ungefär ett A5. Så den kommer nog inte allt för lång tid att göra. Hoppas jag.
Vi är inte riktigt säkra på hur gammal mamma är på kortet. Kan vara så att det är hennes första körkortsbild dvs arton år. Hur gammal hon än är, det är en väldigt bra bild på mamma. Så det är bara att hoppas att jag kommer att kunna sy henne så det syns att det är hon.
Bara att hålla tummarna. Det gäller att få till ögonen också. Så de tittar åt samma håll. De får heller inte bli för skarpa och stirrande. Mycket pill, men samtidigt är väldigt roligt om det verkligen syns att det är mamma.