I Örebro hade jag knappt två timmar på mig att hinna med allt.
Jag susade runt som ett skållat troll.
Först gick jag till Järntorget, där den underbara gummiankan står. Jag tycker den är helt underbar och har flera kort med den från tidigare besök.
En bit bort står en stor bänk som jag också passade på att ta kort vid. Skulle filmat när jag kravlade upp på den. Jag är inte den graciösaste personen på jorden om jag så säger men till slut lyckades jag ta mig upp och en hög kort.
Sedan skenade jag vidare för att äta men den restaurangen jag tänkt gå till var stängd, så jag hamnade på en mysig innergård där charmiga Gro låg.
Jag beställde äppellagad utegrisfile’ i cointreausås och citrusrostade cocktalpotatis.
Lite torrt kött men god smak.
Gillade verkligen den lilla restaurangen. Mycket mysig med gamla trasmattor gängade i taket. Hur går jag gärna igen.
Jag har länge haft en staty på Kronblom som jag velat se. Men den står en bra bit söder om centrum och har aldrig haft tid att åka ut till den.
Velade länge om jag skulle ta bussen ut till den. Skulle bli väldigt stressigt men när alla ärenden var gjorda i centrum så skenade jag till bussen och åkte dit.
När jag kom till hållplatsen så hade jag en kvart på mig att kuta till statyn, ta lite kort och sedan åka tillbaka med sista bussen jag kunderna för att hinna med tåget till Skövde.
Sprang så snabbt jag kunde, vilket inte kommer vinna några sprinttävlingar om man så säger, är sanslöst otränad.
När jag kom fram blev jag otroligt besviken då solen stod helt fel.
Kronblom har flyttats flera gånger inom Örebro och målats om flera gånger, allt pga vilken fotbollsarena han stått utanför.
Nu är han målad i gult och blått och står utanför en Ica-butik. Mycket konstig placering.
Jag kunde inte heller ställa upp mitt stativ då det hade fått stå mitt i trafiken på den mycket bilruta parkeringen.
Så jag raggade upp en Karl som stod och rökte vid sin bil.
Sedan körde jag med honom försatt få han att ställa sig på rätt plats och få med hela Kronblom.
Blev sådär nöjd men det berodde på solen, inte fotografen.
Jag tackade honom och han gick iväg. Jag fotade lite till och hittade då en vinkel där solen inte störde så mycket. Då roligt cykel jag tag i kompisen och domderade runt honom.
Han löd snällt och jag tackade honom i massor innan jag skyndade tillbaka till busshållplatsen.
Kom sedan lagom tillbaka till stationen och hoppade på tåget till Skövde.
Där var det kontrollanter som noga kollade allas biljetter och för första gången någonsin, så fick jag visa kortet från försäkringskassan som talar om att jag är sjukpensionär.
Kommentera