Om några veckor är det trettio år sedan jag började köra buss.
Nu har jag inte kört på över tretton år och jag saknar det fortfarande i massor.
Jag känner fortfarande igen lite av passagerarna men om några mer än Jim känner igen mig vet jag inte.
Jim har jag kännt sedan han var liten knodd. Han är nu en bit över trettio och ca 1.90 lång. Mentalt är han kanske runt tolv. Men han kommer fortfarande ihåg mig och han skriker i högansky när han får se mig. Sedan blir det kramkalas.
Han åkte med på linje 14 upp till Barnarp från det att han var i sjuårsåldern skulle jag tro. Han älskade att åka buss och prata med oss chaufförer. Han var för det mesta oförarglig och lite lagom gullig. Även om det nu kanske blev lite fel ibland när han blev vuxen men fortfarande betedde sig som ett barn. Men för det mesta är han bara gullig.
Inte alls länge sedan jag träffade honom på bussen och som vanligt ropade han i högt. Även om han försöker låta som om han inte gillar mig. Men han skiner som en sol när han får syn påmig.
Igår såg jag två stycken som åkte mycket med.
Den förste kallade jag och en kollega Schampo, inte för att han var slimig men vi kom aldrig riktigt ihåg vad han hette men det började med ett sch-ljud.
Han bodde i Bankeryd och var en grabb som hamnat fel i live, han använde droger och sålde även, så ibland satt han i fängelse. Han var dock alltid noga med att betala på bussen och såg även till att hans kompisar betalade.
När han åkte med själv var han alltid jättetrevlig och gullig. Lite blyg men väldigt pratsam när han lärt känna mig. Han var så tråkigt att se att han hamnat fel i livet.
Han var mycket omtänksam när andra behövde honom. En gång höll han och en annan stammis på och bråkade längst bak i bussen när jag körde nattbussen till Bankeryd. När jag svängde in på en gata i toppen på Trånghallabacken så stöp en tjej, som satt precis bakom mig, i golvet. Hon slog i munnen så illa att blodet började forsa.
Direkt kom Schampo farande och började pyssla om henne. Såg till att få stopp på blödandet och hon kunde sätta sig upp. Hjälpte sedan henne av bussen. Om han kände henne vet jag inte.
Han verkar fortfarande bo i Bankeryd då det var bussen dit som jag såg honom på igår.
Jag vet inte om han kände igen mig men han tittade efter mig när jag gick av. Jag önskade att jag haft tid att sätta mig och prata med honom och höra hur det är med honom nu för tiden.
Han såg precis ut som vanligt, bara lite gråhårigare.
På bion fick jag sedan sy på en karl, skulle tro att han är i min ålder, som jag pratade mycket med i början av min busskörarkarriär.
Han jobbade i Tenhult och bodde vid ändhållsplatsen i Kaxholmen på linje 31, som den hette då. Den har för länge sedan lagt ner. Bussen gå inte längre in till Kaxholmen utan det är Grännabussen man får åka med nu.
Han jobbade skift och åkte ofta med när det var tämligen tomt i bussen, så det blev ofta att vi pratade med varandra.
Han flyttade senare till Huskvarna och när jag flyttade tillbaka hem så körde jag inte någon linje som han åkte med längre. Men jag har sett honom flera gånger genom alla år. Han ser precis likadan ut!
Han är knappt ens gråhårig! Det är som om tiden stannat.
Träffade för ett tag sedan en annan mycket rolig passagerare.
Kunde inte låta bli att gå fram till honom och se om han kände igen mig. Tror att det gick upp ett ljus för honom till slut.
Bengan var en sådan där person som alla gillade. Lite speciell men aldrig otrevlig utan nära till skratt. Han hade blivit lite gammal nu och satt på sin rullator. Men ändå kul att se honom igen.
Det var många roliga passagerare som jag pratade med genom åren.
Speciellt när jag körde i Jönköping. I Göteborg var folk mer av stilen att bara stämpla och sedan gå och sätta sig. De flesta tittade inte på chauffören. Mycket också tack vare att vi satt bakom rutor på en del bussar. Svårt att få kontakt med folk då.
I Jönköping med omnejd var folk mer öppna och pratsamma.
Hade många ensamma människor som åkte med en stund och pratade. De piggade även upp min dag.
Jag saknar både och köra buss, det är något speciellt med att ratta ett stort fordon, och då många och ibland bara korta möten med folk.
Jag gillade verkligen att jobba som busschaufför.
Kommentera