Känslomässigt och kroppsligt tog jag ut mig fullständigt under fredagens eftermiddag.
Jag var helt utmattad under kvällen, hade kunnat gå och lägga mig vid åtta men satt och sov lite när jag broderade.
Sov sedan tungt hela natten, givetvis med några toabesök men jag somnade om nästan innan jag lagt huvudet på kuden. Men när jag till slut vaknade så kände jag mig ännu sämre. Orkade knappt inte att hasa mig upp.
Tung i kroppen och huvudet dunkade svårt. Men det var bara att ta mig upp. Jag hade en full dag framför mig som jag kände att jag inte avboka.
Min underbara kramgoa syssling fyllde 80 år. Det var inget jag ville ställa in, hur dåligt jag än mådde.
Åkte med hennes syster dit och hjälpte till att ganera en av tårtorna.
Jag mådde så dåligt att jag bara ville rulla ihop mig i en boll och stortjuta. Hela kroppen skakade och jag kämpade för att fungera.
Det var tack o lov inget jättestort kalas, så ljudnivån blev inte så hög. Det är så jobbigt när jag måste koncetrera mig för att höra vad andra säger men här kunde jag föra samtal utan problem.
Men när vi ätit middagen och jag hjälpt till att plocka undan så gick jag och satte mig ute i hallen för att få vara ifred en stund.
Koppla bort allt runt omkring mig och bara fokusera på ett spel i mobilen.
Ovanpå 80-årskalaset, så skulle jag till Ängs Missionskyrka för att hjälpa till under musikgudstjänsten.
Hade lite lagom panik när vi åkte iväg mot Äng.
Kämpade mig dit och hjälpte till att plocka fram till fikat. Under gudstjänsten så skulle jag sköta bildspelet där texterna till alla sånger som sjöngs visades.
Det var en vers i taget, så jag fick inte sitta och sova. Ovanpå det så filmade jag delar av alla sånger för att kunna lägga ut på Ängs Missionskyrkas sociala medier.
Tack o lov så släppte den värsta utmattningen under kvällen och jag kände mig mycket bättre när det var dags att hjälpa till vid fikat.
Men när alla hade tagit av allt det goda och det var min tur, så satte jag mig i ett annat rum. Där var det lugnt och skönt. Ljudnivån i stora rummet i källaren i kyrkan var allt för hög för att jag skulle orka med att sitta där.
Jag hatar när jag blir så här dålig!!!!
Det syns inte på mig hur dåligt jag mår. Men jag känner mig som om jag går runt i en bubbla och allt händer långt bort.
Jag får kämpa för att röra mig och ingenting är roligt.
Musikgudstjänsten var fantastisk men härlig sång och Lina Sandells alla fantastiska texter. Tack o lov kunde jag njuta efter ett tag och ta del av stämsången.
Men det är ingen dag vill ska återkomma.
Jag hatar att må så fruktansvärt dåligt!!!!
Men jag vill inte att MS:en ska vinna över mig utan kämpar på i det som känns som en otroligt brant uppförsbacke.
Men jag vill inte att MS:en ska vinna över mig utan kämpar på i det som känns som en otroligt brant uppförsbacke.
Livet med MS är verkligen inte lätt!.
Kommentera