När jag vandrade förbi hållplatsen vid Högskolan i Jönköping igår så vällde minnen över mig från när Securitas rånades mars 2007.
Halvåtta på morgonen körde rånarna in med en hjullastare i Securitas kontor. Bytet blev ringa, då Securitas hade tajtat till kontoret efter rånet november 2005.
Om detta visste jag inget när jag strax efter åtta åkte från resecentrum med linje 28 mot Taberg och Torsvik.
Jag passerade flertalet polisbilar i alla korsningar och jag undrade givetvis vad som hänt. Så här många poliser är extremt ovanligt att se.
Stannade vid hållplatsen vid Högskolan och en passagerare klev på. Där såg jag en mycket konstigt parkerad bil i den skarpa kurvan.
Passageraren talade om att några hade stannat med bilen och sedan springande lämnat den.
Konstigt, tänkte jag.
När jag sedan körde vidare och förbi bilen får jag syn på en polisbil stå snett över vänster körfält strax därefter. Två poliser hukar sig i den öppna dörren på polisbilen.
Jag glider sakta förbi och tittar storögt på dem.
Det visade sig att rånarna hade sagt att bilen innehöll en bomb!
Då undrar jag, Varför lät de mig köra förbi? Polisen själva vågade inte gå fram till bilen men jag med min stora buss fick köra tätt förbi den.
Varför stoppade inte någon av alla polisbilar jag passerade mig?
Det kunde ju gått hur illa som helst!
Strax därefter stängde de sedan av hela väster. Byggnader fick utrymmas och folk fick lämna sina jobb och jag fick till slut reda på att det hade varit ett rån.
Detta gjorde att resten av dagen var det ett totalt kaos i stan då inga fick köra på den västra delen av Jönköping.
All trafik leddes om till Herkulesvägen som blev totalt igenkorkad på nolltid.
De fick kalla på bombtekniker från Malmö, så det tog ju några timmar innan de överhuvudtaget tog sig till Jönköping.
Sedan skulle då kontrollera bilen och allt var inte över förrän runt artontiden.
På eftermiddagen skulle jag köra linje 25 till Månsarp, som går via Herkulesvägen....
Det tog mig tjugo minuter att köra från Östra Centrum till Ica Maxi. En sträcka som normalt tar några minuter. Otroligt frustrerande.
När jag rejält sen kom till hållplatsen i Ljungarum ett par kilometer senare fick jag massor av skäll av passagerare som väntat länge.
Jag var otroligt frustrerad. De hade ingen aning om rånet.
Jag förklarade för dem vad som hänt och tonårsgrabben som klev på först krävde att jag skulle be linje 28 vänta i Slätten. Han, med sina smala små ben, skulle absolut inte klara att gå upp för backen mot Flahult.
Jag trodde damen som stod efter honom hade hört vad jag sagt och då hon inte skulle med mig så bad jag henne kliva av.
Hon blev tvärilsk då hon inte hört något jag sagt men hon klev av och jag kunde sakta åka vidare.
Tonårsgrabben gav sig inte. Han tjatade och tjatade och jag var så frustrerad.
Bussen han skulle åka med var garanterat också vrålsen och skulle han komma till hållplatsen i Slätten så skulle han ändå inte vilja vänta.
Till slut fick jag grabben att gå och sätta sig.
Lata tonåringar, suck!
Rånet gick på bara några minuter och deras flyktbil hittades senare helt utbränd i Gränna men kaoset i stan pågick hela dagen.
Det är otroligt vilka minnen som kan komma till liv när man besöker en speciell plats.
Men det är ju lite speciellt att ha passerat tätt inpå en bil som kunde ha innehållit en bomb om man så säger.
Kommentera