Så var äntligen dagen för uppsättningen av min utställning i Kuben på Kulturhuset Pigalle i Nässjö här.
Efter många om och men förra veckan fick jag till slut tag i en kvinna som lovade att jag kunde komma och sätta upp mina broderier halv nio på morgonen. Hon skulle vara där.
Jag gick upp i den arla morgontimman och gjorde iordning allt och sköt ner alla kartongerna i trappan för avgång vid klockan åtta.
Så gulligt, Winston villev vara med och titta. Gick ner och stegut på en av de hopfällda kartongerna som fastnat halvvägs ner i trappan. Han gick upp på den och halkade sedan ner i full fart tills väggen tog emot.
Jag hade kameran upp och filmade det hela. Trodde jag. Men icke, hade inte lyckats få igång kameran påinspelning och missade att filma det roliga. Typiskt!
När vi håller på att packa storastorasysters bil får jag ett sms från Nässjö Konsthall där jag hälsas välkommen kl 13 för att sätta upp allt.
What!
Skickar iväg ett sms och skriver att jag blivit lovad att komma halv nio och att vi är påväg. Inget svar, så då ringer och efter en lång tid svarar en kvinna.
Smset skulle gått iväg i fredags men blivit en miss. Hon skulle sitta i möte hela förmiddagen men när jag berättade att vi redan var på väg, startade bilen och åkte när jag pratade med henne. Så sa hon att jag kunde ringa henne när vi kom fram så skulle hon gå ifrån och komma ner och öppan Kuben när vi kom.
Ringde när anlände men ingen svarade men när jag gick in i entrén stötte jag på en kvinna som glatt öppnade Kuben. Jag träffade henne när jag bokade Kuben för utställning.
Syster och jag kånkade in allt och började sedan fälla ihop de tjugo kartongerna.
Varmt och svettigt att hålla på men till slut var vi färdiga och jag kunde sätta upp allt.
Fick titta på korten jag tagit på kartongpyramiden här hemma för att se hur jag tänkt det hela.
Lite fick jag tänka om då jag räknat fel på storleken på Kuben. Bedömde den påbild vara 2x3 meter men den var större än så.
Så jag kunde inte lägga så mycket på kanterna som jag tänkt mig, för då skulle de inte kunna se broderierna eller vad det stod på ett par lappar.
Jag runt, runt hur många gånger som helst för att få till det hela.
Storastorasyster hade fullt upp med att ta kort och påpeka om jag satt något snett.
Det var väldigt rörigt ett tag men till slut hade jag fått ordning på allt.
Jag hade tagit med mer broderier än jag satt upp där hemma och även om jag tyckte att jag tagit med mig gått med nålar så räkte de inte utan syster fick gå till coop och köpa fler.
Fick be ett par långa herrar om hjälp för att rikta om spotlighten i taket. De var precis utom räckhåll för mig.
Roligt var att båda jobbade på kulturhuset. Även herren som stod och beundrade mina alster när jag bad om hjälp.
Jag tittade från alla håll både i och utanför glaset för att se så allt syntes bra.
Tyvärr så blev det väldigt mycket skuggor i fönstret mot vägen. Där jag hängt mina allra finaste broderi dvs två tavlor på Kronprinsessan Victoria. Men, men... folk får gå tätt intill och på så vis skugga ljuset.
De andra hållen syns väl.
Bra också att det ligger ett fik precis bredvid Kuben. Där hoppas jag att det finns besökare som stannar och tar sig en titta på mina alster.
Efter ett tag dök kvinnan som hade smsat upp. Vi pratade en stund innan jag fortsatte att sätta upp.
När jag var färdig och ringde och talade om att de kunde låsa Kuben som kom båda jag träffat under förmiddagen.
Vi pratade en stund och jag pratade åter om att att jag önskar jag kunde ställa ut på fler ställen. Fick tips om Finntorps missionshus och så har de på kulturhuset också tärffar där folk kan komma och berätta om saker. Kommer inte ihåg vad de hette men blev eld och lågor.
Jag ÄLSKAR att prata om mitt broderande. Jag har gjort det flera gånger och har ett bildspel färdigt som stöd till mitt prat.
De sa att de kunde lägga fram det till en annan kvinna som skulle lägga upp hösten program.
Hoppas verkligen att jag kan få komma dit.
Trodde inte att det skulle ta så lång tid att sätta upp allt men oops, så hade två timmar gått.
Jag var helt utmattad när vi gick och satte oss på fiket för lite sötsaker.
Huvudet susade och trycket på hjärnan blev bara värre och värre.
Det ärmycket som jag ska hålla reda på när jag gör sådana här saker och då blir min stackars hjärna överbelastad.
Det var bara att åka hem och lägga sig.
Nu ska det bli roligt och se om jag får några reaktioner. Jag har satt upp en lapp med lite, inte hela mitt namn, om mig själv där jag också har lagt ut mina broderisidor på Instagram och Facebook.
Oh, vad det är roligt att brodera och oj, vad roligt det är att få visa upp dem!
Kommentera