Vilken lycka!
Jag tittade ut igenom sovrumsfönstret under förmiddagen och fick syn på en mörk fläck på isen. Tittade noga och det visade sig vara uttern. Blev helt galen av lycka. För en gång skull fick jag ringa till grannen och tala om att han var och skuttade på isen. Brukar alltid vara tvärt om, då hennes goe hund upptäcker uttern.
Men idag var det min tur att ha tur. Han höll sig på rätt sida dammen, ur min synvinkel. Han skuttade fram och tillbaka på isen. Rullade i snön och låg och killade sig på magen. Efter en stund skuttade han ur synhåll.
Jag satte på mig kläder och gick ner till dammen för att se om han fortfarande var kvar. Ja, det var han! Sakta gick jag närmare och närmare. Han satt och åt på en fisk han fångat. Dolde mig bakom alarna så han inte upptäckte mig. Sedan satte jag mig och tittade och fotade en stund.
Han tittade åt mitt håll flera gånger, men verkade inte se mig. När han ätit färdigt dök han i igen. Då gick jag fram till bron precis där han varit innan och efter en kort stund kom han upp igen med något i munnen. Han tittade på mig men brydde sig inte. Antingen ser han inte så bra eller så såg han mig inte som något hot. Efter en stund hoppade han i igen och jag fann för gått att gå min väg.
Det var dock svårt. Jag ville så gärna stå kvar och titta och titta. Men ville heller inte störa honom. Vill ju att han ska fortsätta att komma hit varje dag.
Den här var lite större än den jag såg för några veckor sedan. Har vi ett par boende här? Kan vi hoppas på att det kommer att bli en hel familj till sommaren? Jag håller tummarna.
Jag älskar uttern!
Kommentera