När jag funderar på vad som vore värst att mista, synen eller hörseln. Blir jag döv kan jag fortfarande brodera, men då kan jag inte lyssna på musik. Något som jag har svårt att leva utan. Rätt låt kan förändra humöret på bara någon sekund eller två.
När ett härligt energipiller till låt drar igång, tex The Moniker med Oh My God!, så kan jag gå från grå vardagsdiss till att livet känns rätt härligt trots allt. Då börjar det rycka i mig och jag kan inte sitta still, jag bara måste dansa och sjunga med.
Jag kan bli galet lycklig när storsvulstig filmmusik drar igång, tex det mesta från Mad Max: Fury Road eller något storslaget av Hans Zimmer, tex Gladiator eller något från Piratesfilmerna.
En gullig liten sång kan göra mig alldeles varm och jag kan nästan bli gråtfärdig av andra.
Musik är något otroligt viktigt för mig. Den kan få mig att drömma bort en stund, att för en minut eller två bara känna glädje/lycka/sorg eller bara få mig att känna.
Behöver inte vara på hög volym, även om nu känslan av lycka blir större med högre musik som även känns i kroppen. Det kan vara en liten fin mjuk slinga som kan få mig i rätt stämning.
Det är underbart med musik.
Musik är livet!
Kommentera