Så var alla 2001s resekvitton inskannade. Men för det var jag inte färdig.
Ville sortera in dem i rätt stat också. Det tog sin lilla tid, för det var rätt så många kvitton jag samlat på mig under de tre månaderna jag var i USA den sommaren.
På de flesta står adressen till butiken jag shoppat i och det var lätt att sortera in dem. Men bra drös hade bara datum och tid. Så dem fick jag kolla upp i min resedagbok var de hörde hemma i för stat. Walmart, K-Mart och Target tycker att det är viktigare att skriva vem som är manager i varje butik än i vilken ort den jobbar.
För att hitta rätt stat fick jag ibland läsa igenom lite av texten för att hitta rätt. Han med mer än stat vissa dagar.
Det var så otroligt roligt att läsa om resan och minnena bara vällde över mig. Som hotellrummet i Wheeling, West Virginia, som hade plast om madrasserna och alla möbler var av metall. Hyrde de bara ut per timma? Stället var billigt och personalen var trevlig, så det gjorde inget om så var fallet. Det här var över tre veckor in i resan och jag var rejält avslappnad när det gällde kvaliteten på motellrummen. Bara jag fick någonstans att lägga mig ner en stund räckte. Över huvudtaget var det väldigt roligt att leta rum.
Fullt? Gör inget jag letar vidare någon annanstans. Oj det var dyrt! Frågar på nästan motell.
Det finns gott om motell i USA.
Eller karln som jag inte höll på att bli av med i Amish Acres, Indiana. Kändes som om jag skulle få adoptera honom. Han ville styra upp hela min resa. Fick hans e-mailadress för att hålla kontakten. Jag har den kvar fortfarande, men var glad och lättad när jag lyckades göra mig av med honom.
Hur kul det var att be folk ta ett kort på mig vid någon vacker utsikt. Ett bra sätt att få en liten, med tygnd på liten, pratstund. Alla var så fascinerade över att jag åkte själv.
Att oplanerat stanna till vid en plantage, Boone Hall, South Carolina, för en närmare titt och få veta att de spelade in TV-serien Nord och Syd här.
Det var den absolut bästa resa jag någonsin gjort och jag önskar jag kunde ge mig ut i det blå så igen på egen hand. Men nu gör ju omständigheterna att jag måste ha någon med mig när jag reser och det är inte illa det heller. Så länge jag kan resa är jag lycklig!
Kommentera