2015 har varit ett ovanligt bra år, sedan jag blev sjuk. Flera drömmar har förverkligats och min MS har hållit sig på en bra nivå. Visst, jag har i mångt och mycket tagit det bedövande lugnt. Men då mår jag också bäst.
Mina många promenader med Eddie har gjort att kroppen blivit starkare och att jag orkar mer. Gett mig iväg på flera långa, över milen, promenader. Den runt Lilla Nätaren var underbar, kändes som om jag kunnat gå det dubbla.
Alaskaresan var mycket lyckad, även om jag kände lite att det ser ju ut som hemma, fast med högre berg. Maskrosor, ängabollar, midsommarblomster och massor av björkar. Vi såg enorma älgar, glaciärer, en grizzly, knölvalar och jag fick förverkliga min dröm att flyga i ett litet bush plane.
På grund av kommande Hawaiiresa har det inte blivit några tågresor till Stockholm eller Köpenhamn. Måste spara pengar. Men en mycket lyckad tågresa till Värnamo hade jag råd med. Hade med mig all mat och själva tågresan blev 50 kr billigare, då jag lyckades åka fram och tillbaka på övergång. Övergångstiden var 1,5 timma och jag lyckades stämpla återresan inom den tiden. Bra gjort!
Jag fullkomligt brinner för mitt broderande, jag syr så mycket att jag börjar få skador av det hela. Ont i höger armbåge, ibland domnar partier bort på min underarm, eller somnar ska jag säga och fingrarna är stela och fulla med självsprickor. Men än stoppar inga plågor mig. Jag bara syr och syr.
Nu har Winston bott hos mig lite över ett år. Vi kanske inte alltid är sams, dock har hans ovana att sitta och vråla i ett annat rum än där jag är, minskat, tack o lov. Vi håller inte samma dygnsrytm. Han sover mest hela dagarna och kommer och väcker mig på nätterna för att kela, ibland flera gånger. Men han är så mysig, oftast rolig att leka med och så sanslöt söt att jag förlåter honom precis allt. Han är ett härligt sällskap.
Jag har ställt ut mina handarbeten flera gånger under året. På Barkeryds Hembygdsfest, Kulturdagen i Församlingshemmet i Forserum och två veckor i början på december i Församlingshemmet i Lekeryd. Alltid roligt att visa upp mina arbeten.
Givetvis har det blivit flertalet biobesök. Personalen på Filmstaden i Jönköping såg till att jag skaffade mig rätt papper, så jag kunde få pensionärsrabbat på biobesöken. Höjdpunkten och klart en av årets bästa filmer, i konkurrens av Mad Mad: Fury Road, Star Wars: The Force Awakens. Så fantastiskt bra!
Nu tackar jag för 2015 och hoppas att 2016 ska bli lika bra. Hawaii here I come!
Kommentera