Följde med Lillemor in till stan för att gå på bio medan hon jobbade.
Precis lagom att jag skulle hinna med två filmer plus lite lagom långa pauser. Godzilla och Grace of Monaco stod på programmet.
Grabben i kassan på Filmstaden i Jönköping såg inte ut att vara en dag över 12 men troligen runt 20. Han gjorde lite stora ögon när jag först skulle se Godzilla ensam och sedan skulle se Grace of Monaco efter det. Det var en annorlunda kombination tyckte han. Men det är det som är så bra. Hade det varit två actionfilmer hade de kanske varit svåra att skilja åt. De är två filmerna kunder inte vara mera olika.
Först en häftig action om en enorm ödla. Godzilla var i mina ögon ovanligt genomtänkt. Eller så är det bara att jag fortfarande minns den förra Godzillafilmen från nittiotalet. När en ödla stor som ett höghus på Manhattan kunde försvinna ner i tunnelbanan utan att någon upptäckte den. Som också kunde lägga ägg inne i Madison Square Garden, om jag nu minns rätt. Så stor är inte Madison SG. Nej, i nya filmen är ödlan enorm och det gör det ingen hemlighet av. När den försvinner är när den dyker ner i havsdjupen. Som vi människor fortfarande inte vet så mycket om. Häftig action som snabbt rullade förbi. Men det var inga överlånga actionscener och det dröjer länge innan de tre ödlorna i filmen får utrymme. Bra gjort! Blev lite förvånad när Bryan Cranston som det tjatats om inför filmen dör en bit in i filmen. Hade jag inte väntat mig.
Film nummer två var, som sagt, helt annorlunda. En högintressant film som givetvis handlar mest om Grace. Men som utspelar sig 1962-63 när Frankrike ville lägga beslag på det lilla furstedömet. Det äldsta i världen för övrigt.
Grace vet inte var hennes plats i livet är. Utan någon slags förvarning och utbildning, om livet som kunglig inte skolutbildning, kastat in i en värld totalt olik den i USA. Hon känner sig mycket ensam och vet inte på vem hon kan lita. Nicole Kidman är lysande. Kanske inte glömma-bort-att-det-är-Nicole-lysande. Förutom en scen. Då hoppade jag nästan högt för det såg precis ut som Grace Kelly. Men Nicole gör rollen fantastiskt bra. Kameran följer henne nära, nära, ibland nästan för nära, då bara hennes ögon filmas. Men mitt i all stelhet och alla konstiga etikettsregler lyckas hon visa massor av känslor. En Oscarsnominering tack!
Alla intriger runt Charles De Gaulles försök att annektera Monaco var jätteintressant och nästan spännande. Vet ju att han inte lyckades. Hur mycket som sedan är sant om Grace inblandning i det hela är svårt att gissa. Här framställs hon som om hon är den som mer eller mindre räddar Monacos framtid. Men det har jag svårt att tro på. Men bra är filmen i alla fall.
Jag må vara nästan femtio men än är jag inte för gammal för vare sig actionfilmer eller att gå på flera på en och samma dag. Hoppas aldrig jag blir för gammal för det!
Kommentera