Ibland snöar jag helt in på någon film. Då tittar jag på den om och om igen. I flera dagar. Tittar sönder filmen totalt. Gör om vissa strofer till mp3, så jag kan lyssna på dem om och om igen. Är helt fixerad. För att efter någon vecka eller så nästan helt glömma bort att filmen finns.
Vad har då dessa filmer som jag så hårt fastnar för?
Snygg karl i huvudrollen? Ja, givetvis! Men det räcker inte med det. Fullt så ytlig är jag inte. Här måste finnas åtminstone lite humor, en stark kvinnlig motpart gör heller inget och nästan det viktigaste, konstigt nog, den snygge skådespelaren måste ha en bra röst. Glöm det där med att snöa in på en film med tex Tom Cruise. Hans röst har jag aldrig gillat, för ljus. Nej, en lite raspig mörk röst som
Just är jag som besatt av 300: Rise of an Empire. Sullivan Stapleton ser bra ut men det är framförallt hans ljusa, gjorda ännu ljusare än de egentligen är även om de nu är knallblå i verkliga livet, som jag helt fastnat för. Regisören har tydligen samma smak som jag för han filmas ofta i närbild med känslorna i ögonen.
Stark, superstark, kvinnlig motpart är här Eva Green. Utan henne hade filmen varit tråkig.
Filmen innan dess var Man on a Ledge med Sam Worthington.
Med Sam Worthington är det 80% rösten som jag går igång på. Lite lagom hes. Elisabeth Banks den starka kvinnan. Lite lagom rolig och så hjälper det ju att den är inspelad på Roosevelt Hotel i New York. Här bodde Kerstin och jag på vår resa 2012.
Pacific Rim må ha en några scener med en lättklädd Charlie Hunnam. Men det är INTE dem som gör att jag älskar filmen. Det är den ständigt påklädde Idris Ebla. När han vrålar i "Today we're canceling the apocalypse!" då blir jag fullständigt tossig. Här finns en skön humor och en till synes skir men otroligt stark kvinna, Rinko Kikuchi.
Vad vore Aliens och alla de andra filmerna utan Sigourney Weaver? Absolut ingenting! Men grädden på moset i Aliens är Michael Biehn. Han tillför skön humor, något att flämta över och en underbar röst.
Thelma & Louise, en film som jag aldrig kan titta sönder. Den är definitivt undantaget som bekräftar regeln. TVÅ starka kvinnor och ingen snygg karl att flämta över. Brad Pitt må ha en snygg kropp men här är han alldeles för valpig. Nej, här är det kvinnorna, våga leva tema, humorn och superba musiken av Hans Zimmer som får igång mig.
Musiken är också något som kan få igång mig. Även om det givetvis behövs mer än bara bra musik för att få mig att älska en film. The Lone Ranger är typexemplet här. En av de sämsta filmer jag sett men bra musik av min favorit kompositör Hans Zimmer.
300: Rise of an Empire och Pacific Rim har båda otroligt bra filmmusik. Vilken lycka! Snygga karlar, humor och bra musik. Nej, nu kan jag inte skriva mer nu ska jag titta/lyssna lite till på 300: Rise of an Empire.
Kommentera