Ingalills Stuvning

Ibland så jag till det om jag så säger.
Min kära kusin visste inte riktigt vad hon önskade sig. En kista full med guldpengar och ett skulle inte sitta fel, tyckte hon. Grublade i flera dagar över vad jag skulle ge henne när jag fick syn på en liten, ca 10 cm bred, omålad träkista. Då började en tanke slå rot. Om jag skulle ta och ge henne vad hon önskar! Jag fyller kistan med diverse guldpengar och så ritar jag ett slott. Sagt och gjort, jag målade kistan brun och slipade sedan lite på den för att den skulle se gammal och sliten ut. Fyllde den med tior, chokladtior, euro, pund, danska mynt och jag vet inte allt. Bara det var guldfärgat dög det. Sedan satt jag mig och ritade ett slott eller vad det nu blev. Det blev så fult att jag bara inte kunde ge bort det ens på skoj. Men när jag körde ner till Jönköping för att gå på bio två dagar innan julafton slog det mig helt plötsligt vad jag skulle göra. Vad är det jag gör bättre än ritar? Jo, broderar! Så när jag kom hem på torsdagskvällen letade jag lite på nätet efter lämpligt slott. Det blev Strömsholms Slott. Inte allt för detaljerat och så har de jag hästar, som Ann-Catrin gillar.
Satte mig direkt och började sy på kvällen. Hann med de gula och vita detaljerna innan jag gick och la mig. Nästa dag satte jag mig och sydde direkt efter frukost. Sedan sydde jag fram till klockan tre, med avbrott för fika och lunch. Strök den och la ner den i den lilla kistan. Utan att jag mätt eller planerat den så passade den precis in utan att jag behövde vika den! GOD JUL ANN-CATRIN!