Jag har hittat hem!
På lördagen var jag på Sci-Fi World uppe på Elmia under några underbara timmar.
Det var fullt med folk bland alla stånden där de sålde allt från filmer till smycken, kläder och andra roliga prylar från film-, teveserier- och spelvärlden.
Överallt gick det människor uppklädda i sina favoritkaraktärer.
Jag var helt överlycklig där jag gick runt och tittatde och fotade i massor.
Här behövde jag inte känna mig udda och utanför. Här var jag en i gänget.
Att få se många, tyvärr var ingen utklädd till varken Hon Solo eller Prinsessan Leia, karaktärer från Star Wars var helt underbart.
Jag tog massor av kort och alla ställde med glädje upp när jag frågade om jag fick ta kort på dem eller med dem.
De hade nog tvärtom blivit besvikna om ingen fotat dem.
Jag hann inte vara där länge förrän någon knackade mig på axeln.
Det var den härlige leksakjägaren från Porteshult. Han med det nördiga museet på övervåningen på en lada. Så roligt att se honom igen.
Det var mycket folk men inte så mycket utan att jag gick på honom flera gånger. Han är så rolig att prata med. Jag behöver inte skämmas för mitt filmintresse och mitt nördiga prat om detaljer från diverse filmer.
Jag hade inte varit där länge förrän de hade Star Wars-parad men det var inte så många som skulle gå med så de jagade upp folk från andra filmer också.
Jag var i sjunde himlen.
Jag köpte inget, tack o lov. Del för att jag inte har plats för mer prylar i mitt hem men också för att säljarna tog sällan kort eller hade swish, utan man var tvungen att betala med kontanter.
Bra sätt att sätta shopping stopp på mig. Jag har sällan kontanter på mig och hade bara tagit ut för att betala inträdet.
Vid ena väggen satt en rad skådespelare som man, mot betalning, fick gå fram och prata med och få deras autograf.
Det var bland annat Ulf Brunnberg, ende svensk, Rick Rossovich från Top Gun och Navy Seals, Casper Van Dien från Storm Troopers, sångerskan Samantha Fox, vad hon nu hade där och göra och några till men för mig okända.
Först när jag kom dit så satt alla helt ensamma och såg lite lagom obekväm ut. Casper vandrade ut bland publiken och jag hade kunnat gå fram och prata med honom.
Men jag hade ingen aning vad jag skulle säga.
Loved your film! Hur töntigt kändes det!
Så jag nöjde mig med att ta kort på dem alla på lite avstånd.
När jag kom tillbaka senare så hade folk börjat samlas för att få autografer och prata med dem. Casper var dock frånvarande mest hela tiden.
Samantha hade längst kö. Hon var kände för två saker när hon slog igenom på 80-talet och det var inte hennes röst. Vad nog många karlar som var där och dreglade över henne men hon såg mycket glad och trevlig ut.
Alla utom en var bakom snören. Den som var vid sidan om hade konstant folk hos sig och var mycket engagerad när han pratade med sina fans. Han hade varit med i någon skräckfilm jag inte kände till.
För 300-400 kr kunde man få ta kort tillsammans med sin favorit. Köerna till det undanskymda båset ringlade sig lång efter en stund.
Rick Rossovic hade visst på sig sina originalkläder från Top Gun.
Om igen, visste jag inte hur jag skulle bete mig om jag tog kort med dem och jag ville inte lägga så mycket pengar på ett kort, så jag pratade bara med leksaksjägaren när han väntade på sitt foto han tagit med den kvinnliga skådespelaren från skäckfilmen Chucky.
Jag blir alltid lika förvånad när någon känner igen mig.
Först leksaksjägaren, men ha erkände att han stalkat mig på Instagram efter mitt besök på hans museum och en grabb Mandalorian från Star Wars.
Jag hade tagit kort på honom strax efter jag kommit dit. Nu kom han fram till mig och sa att det blev jag lite struligt när du fotade innan, så du kanske vill ta nya?
Det var två timmar innan och det var vid det här laget över tusen personer där. Men han var så gullig i alla sin avighet att jag givetvis tog mer kort på honom och tillsammans med honom.
Man kan aldrig ta för många kort.
De flesta som hade ansiktstäckande masker sa inte ett pip.
Gjorde de det så var det ljuden de "pratar" med i filmerna. Ibland blev det därför lite avigt att ta kort med dem men alla ville verkligen att man skulle ta kort på dem.
En herre, det var inte bara ungdomar som var utklädda, kom som Batman när jag satt och tog en vilopaus ute i foajén.
Först var det ingen som brydde sig om honom och han såg ut att inte riktigt veta vad han skulle ta sig till. Så jag susade fram till honom och tog ett kort och då följde flera andra efter. Då såg han betydligt lugnare ut. Kanske första gången han var ute bland folk utklädd.
Efter ett par timmar började jag bli rejält ur och utmattad.
Att gå runt bland så mycket folk tar på krafterna sedan jag fick MS.
Jag ville inte gå, det var så roligt att se alla uppklädda och leksaksjägaren försökte övertala mig att stanna lite till men jag kände att jag orkade inte.
Men oj, vad glad jag var för att jag åkt dit!
Jag har velat gå på liknade mässor, comic con, i flera år men det har aldrig passat och många har varit otroligt dyra, även om man inte köpt tid till att prata med skådespelare.
Sci-Fi Worl är lite mindre i storleken än de stora Comic-Cons men det gjorde inget.
Jag hade sååååå roligt!
Kommer de tillbaka till Jönköping igen får jag nog ta och försöka sy kläder från någon favoritkaraktär.
När kusinvitamin fyllde 40 år hade hon kostymparty och då klädde jag ut mig till Prinsessan Leia.
Gjorde hennes klänning av ett gammalt lakan och gjorde delar av hennes udda frisyr med hjälp av garn.
Men även om jag har klänningen kvar så var den allt för enkelt gjord och "håret" har jag inte kvar. Så skulle jag behöva göra nya men det kanske vore en idé.
Det verkade ju finnas ett hål då ingen var klädd som Leia.
Har ett år på mig att fundera.
Kommentera