Vilken underbar morgon det blev!
I veckor har jag oroat mig över att det skulle regna på Kristi Himmelsvärdsdags morgon.
Det såg verkligen inte ljust ut bara för ett par dagar sedan.
Men så kom dagen och med sig hade den helt underbart väder.
Solen sken från nästan molnfri himmel. Det var visserligen bara fem grader när vi började gå men ju längre upp solen kom, desto varmare blev det.
Det var helt stilla och fåglarna kvittrade i mängd.
Dessa morgonpromenader har funnits i bygden sedan 60-talet.
Jag upptäckte den först för två år sedan och tur är det. Så trevligt och roligt, trots att jag får gå upp jättetidigt.
Redan halv sex på morgonen var det dags här hemma i Bruket.
Det är olika platser i bygden och i år hade jag tagit över ansvaret.
Jag var lite lagom stressad när jag stod och väntade på att någon skulle dyka upp.
Hur många kommer det? Kommer det någon alls?
Det är ingen anmälan utan man kommer om man kan och är villig att gå upp i den tidiga morgontimman.
När klockan var dags dök det till slut upp elva personer, inklusive mig.
Två var kompisar till mig. Maken och jag jobbade ihop på Swebus i Göteborg och när han gick in pension så flyttade han hem till Småland igen.
En var från grannbyn, min skolkamrat och hans syster. Ett par var långväga, speciellt den äldre damen, tror hon var mor till en av dem, hon bodde i Hälsingland.
Övriga var från bygden och jag har träffat dem förut på promenaderna.
Det var ett härlgit gäng som gav sig av på tur.
Jag hade fått ändra lite på turen då dels så går det kor med kalvar när man kommer fram till nästa by och så, framförallt, så ska man korsa en oorganieserad bäck. Är det tort är det inga problem men nu har det regnat och då den rinner över skogsvägen, så blir det väldigt geggigt.
Vi gick istället en runda uppe i hagen med den enorma eken och sedan tvärs över till lyckorna ute i skogen. På vägen passerar man en enorm sten som står uppallad på en liten sten.
En lämning från när inlandsisen drog sig tillbaka.
Vi gick i olika tempo och tidigt visade det sig att ungefär tre personer drog iväg lite fortare än oss andra. De båda herrarna gick oftast sist.
Men det gör inget att vi går så olika fort. Men jämna mellanrum, i regel när vägen delade på sig, så stannade vi upp för lite vila och ofta berättade jag om platsen eller bygden.
Vi gick en bit på grusvägen fram till mitten av min lilla älskade by, sedan var det belagd väg fram till skogsvägen som skulle ta oss tillbaka i en stor både via den andra grannbyn.
Det var så otroligt härligt att vandra tillsammans. Vilket är helt otroligt när det gäller mig, som i regel avskyr att göra saker tillsammans.
Men vi var ett gott gäng och vi gör ju detta endast en gång om året...
När vi till slut kom fram till en gammal bro över ån fick vi krypa under stängslet på andra sidan eller kliva över, som de båda långa herrarna gjorde.
Jag som är lika vig som ett kylskåp kravlade under taggtråden. Men till slut kom jag under och kunde kravla mig upp i stående ställning.
Stackars jobbarkompisen stack sig på taggtråden och blödde ymnigt ett tag.
Vi passerade snabbt över en smal remsa av en kohage och under/över nästa stängsel men det var en ensam eltråd.
Sedan följde vi den gamla skogsvägen, som förr var otroligt mysig men nu bara är kal och igenvuxen efter att de huggt ner all skog runt omkring den.
När vi kom fram till nästa del av kohagen och som vi åter bara skulle passera snabbt över så blev det problem då korna gick vid den grinden vi skulle gått igenom på andra sidan.
Men eftersom en av oss bodde i den närliggande byn, så fick hon guida oss längs med ledningsgatan så vi kom fram till vägen lite längre bort i byn.
Jag har aldrig gått här förut men det kan bli fler gånger.
Utsikten var jättefin och vi var rejält högt upp, så vi såg långväga.
Här fann vi också en stor samlig kattfot och de flesta av oss började nynna på Taubes Sjösala Vals, "gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol."
När vi kom fram till byn och den belagda vägen var det inte långt kvar tills vi var tillbaka i Bruket igen.
Det hade gått riktigt bra och vi hade varit ute och vandrat i lite över två timmar.
En del av oss, mig inberäknad, var lite möra och det var skönt att kunna sätta sig på diverse utemöbler vid sågen/kvarnen.
Några hade diverse stegräknare och liknade och det visade sig att vi gått lite över sju kilometer. Bra runda.
Det var så gott att få äta och dricka efter vår härliga promenad.
Det blev lite titt inne i kvarnen och sågen innan vi alla satte oss för att äta.
Vi avslutade samlingen med en liten andakt.
Jag hade skrivit ut blad med min absoluta favoritpsalm 210, Jag Lyfter Ögat Mot Himmelen.
Det blev en jättefin allsång i det härliga solskenet.
Sedan läste jag Herren Är Min Herde innan min skolkompis berättade om ett par av hans favoritbibelord.
En fin avslutning på en mycket härlig morgon.
Flera följde sedan med upp till mig.
Där oades det och ahades det över över min broderier.
Alltid roligt att kunna visa dem. Några tyckte att jag måste börja sälja dem eller åtminstone ha dem på utställning.
Men jag har svårt att släppa iväg dem, de är som mina barn. Sälja kan jag inte då de som inte är broderade med bilder från mina resor, är bilder jag hittat på nätet och är upphovskyddade. Speciellt alla Disneyfigurer.
När de alla till slut åkte hem till sig så gick jag och la mig direkt.
Jag var helt utmattad och då inte bara i kroppen utan mest i huvudet.
Det tar på mina krafter att ordna och hålla reda på allt. Oron över vädret gjorde sitt till och jag sov i över tre timmar.
Katten störde mig till en början. Först gick jag upp extremt tidigt och sedan gick jag och la mig direkt när jag kom tillbaka in.
Det gör man inte ostraffat! Mycket skrik och vrål innan han lugnade ner sig och jag kunde slappna av och somna.
Nästa år syns vi i en annan by i området och det ser jag verkligen fram emot.
Kommentera