Så var det äntligen dags för ett besök på Sofiero igen!
Det är fantastiskt att gå runt i parken när som på året men givetvis lite, ok, mycket extra när rhodedendronen blommar.
Det var bara det att de hade mestadels redan blommat över.
Måste säga att jag var lite lagom besviken.
Det är verkligen inte lätt att pricka rätt när blomningen är i sin höjdpunkt.
Var här på exakt samma datum tre år sedan och då blommade ungefär 95% av alla rhodedenronen. I år var det kanske 30%, resten hade redan blommat över.
Vilket är lite lagom konstigt eftersom det varit en sådan kall vår.
Men det går inte att vara sur i Sofieros vackra park. Den är så otroligt vacker även när rhodedenronen inte finns i överflöd.
Vädret var också på min sida.
Det var sex grader när jag lämnade Bruket på morgonen och jag fick klä mig "lite" varmare. Men när solen kommit upp en bra bit på himlen blev det väldigt skönt och ljummet så jag passade på att sätta på mig kjol och linne.
Det var tillräckligt med de stora vackra blommorna för att jag skulle kunna ta en massa kort.
Men jag tog dubbelt så många sist jag var här! Det vill säga över 800 stycken!
Jag vandrade runt på stigarna och bara njöt. Parken är så otroligt vacker och när solen lös ner igenom de gröna bladen blev det emellanåt magiskt.
Jag anlände precis när parken öppnade vid 10 och det gjorde också två bussar med pensionärer. Kom några bussar till men det blev aldrig trångt.
De många förskolebarnen höll mest till runt lekplatsen och den stora gräsplanen i den norra delen av parken, så de störde inte speciellt mycket.
Det var så varmt och härligt att jag inte kunde låta bli att köpa en glass.
De hade gjort om butiken som bara hade dyra saker som ingen ville ha till ett café.
Smart gjort, för trots att det inte var så många i parken så var det kö här.
Jag satte upp mitt stativ överallt och tog en drös med kort. Så efter ett par timmar så hade telefonen laddat ur.
Så när jag intog en jättegod sparrissoppa med mängder av räkor och etthalvt ägg i Orangeriet, så passade jag på att ladda den en stund.
När jag varit där en bra bit över tre timmar så kände jag att jag behövde sätta mig och ta en paus i solskenet.
Jag hann bara sätta mig förrän två damer undrade om de också fick plats på soffan.
Det går jättebra, tyckte jag.
De var här på bussresa från Kinna och väntade på att de skulle få ta en gemensam lunch inne i slottet.
De berättade om saker som de lärt sig om slottet på den guidade turen de fått när de anlände till parken.
Det blev en mycket trevlig stund i det sköna vädret.
Men till slut började jag fundera på om jag var nöjd med besöket och skulle ta bussen in till Helsingborg.
Sagt och gjort. Jag tackade för mig och gick ut till busshållsplatsen.
Halvvägs in mot Helsingborgs centrum klev jag av och vandrade längs med den inte allt för gamla strandpromenaden.
Standbiten och omklädningsrummen och en restaurang kallades Fria Bad. Betyder det att man måste betala för att bada på de andra stärnderna?
Det myllrade med skolbarn längs med promenaden.
Allt från förstaklassare upp till overallklädda universitetselever. Friluftsdag? För alla yngre hade lärare med.
När jag kom längre in mot centrum fanns flera minnesplatser, för veteraner och Raul Wallenberg. Det var här som många av judarna han räddade undan nazisterna landsteg 1943.
Här var också platsen Kronprins Karl Johan, dvs Jean Bernadotte, landsteg när han anlände från Frankrike 20 oktober 1810, för att så småning om bli Sveriges konung, Karl XIV Johan.
Jag styrde så sedan mina steg om en garnbutik en bit upp.
Jag letade efter riktigt ljust grått garn till min tavla med Greta Garbo.
Hon hade väl inte riktigt vad jag letade efter men köpte ändå två garn nystan i grått. De kan nog passa ändå.
Jag kände mig orkeslös och utmattad där jag sakta vandrade bort mot Filmstaden för ett biobesök.
Passade på att ta en tur inne i Mariakyrkan.
Där höll vaktmästarna på att sätta nya ljus i de stora ljuskronorna i taket.
Där höll vaktmästarna på att sätta nya ljus i de stora ljuskronorna i taket.
Den inte allt för gamla biografen i Helsingborg ligger på andra våningen i ett litet köpcentra.
Jag var den ende där till en början, jag kunde utan att bli störd ta lite roliga kort i deras fina lounge.
Vi blev till slut fem stycken på Wes Andersons galna The Pheonician Scheme.
Han har verkligen en speciell stil på sina filmer. De liknar inget annat.
Ibland älskar jag dem, Asteroid City och ibland tråkas jag ihjäl, The Tennenbaums. Denna var någonstans mitt emellan. Klart underhållande men lite för knasig ibland. Men superbt skådespel av Benicio Del Toro och Mia Threapleton.
Jag hade inte köpt några tågbiljetter för hemresan utan höll det öppet och tur var det.
För när filmen var slut kände jag inte alls för att stanna kvar och gå på stan i en och en halvtimma.
Jag var saftigt utmattad. Så jag vandrade mot stationen och började leta efter passande tåg.
Skulle gå ett Pågatåg efter en halvtimma som skulle passa med snabbtåget till Nässjö i Lund.
Men när jag kom till stationen blev jag lite orolig.
Det hade varit tågstopp pga folk i spåren och de sa att de skulle meddela allt efter hur tågen skulle gå.
Skulle mitt bli mycket försenat?
Men efter att jag ätit och tiden var inne så avgick tåget i tid.
I Lund funkade allt bra också och jag kom fram i tid till Nässjö så jag hann handla innan jag åkte hem.
Det hade varit en mycket härlig dag på Sofiero. Trots att det inte blommade så mycket.
Vädret var toppen och parken är även utan massor av ustlagna rhodedendron otroligt vacker.
Jag kanske inte var jättepigg under dagen men all skönhet som jag såg underdagen fyllde på mitt glädjekonto.
Det ärså vackert med blommor!
Kommentera