Ibland har jag svårt att fatta att jag rest runt så mycket i USA under trettio års tid.
Jag har besökt alla de femtio staterna.
Jag har besökt New York och Washington DC flera gånger, jag har besökt Grand Canyon fyra gånger och även flugit över dalgången i ett litet plan.
Jag har varit på valsafari flera gånger, jag har avskytt varje besök i Las Vegas, jag har kört på raksträckor som pågått i flera mil. Åkt på vägar så krokiga att man nästan möter sig själv i kurvorna.
Varit så långt ifrån civilisationen att det tagit flera timmar innan jag sett en enda människar.
Jag har sett rymdfärjor skjutas upp från Kennedy Space Center flera gånger.
Jag har besökt tjugofem, tror jag att det är, av USA:s nationalparker. Jag tappade hakan när jag kom ut på kanten och såg de orangea färgerna i Bryce Canyon Nationalpark.
Stått och skrikit i pur glädje över att se de tjugosju radioteleskopen vid VLA, Very Large Arrey, i New Mexico.
Jag har gråtit ögonen ur mig vid minnesmonumentet på Pearl Harbor.
Firat min 50-årsdag på Hawaii med att flyga helikopter runt ön Ohau, fått kära vänner i Texas och jag har bott på loppiga motell under bilresor runt landet.
Jag har gjort så mycket under mina resor genom åren att det nästan är ofattbart.
Jag har haft så otroligt roligt. Jag har rest alldeles själv och jag har rest med släkt och vänner.
Men nu känns det som om jag är färdig med det vidsträkta landet. Nu vill jag se andra delar av vårt klot.
Ok, jag kommer åka tillbaka till Florida om "min" son Mark gifter sig. Det har jag lovat honom. Men förutom det så tror jag att det räcker nu.
Men det är först nu som jag känner så.
I många år fick jag nästan panik om jag inte hade en USA-resa planerad för kommande år.
2013, när jag firade tjugo år sedan första resan dit, så blev det rikgtigt svettigt innan jag till slut reste till mina vänner i Texas under några veckor innan jul.
Jag skulle givetvis vilja träffa dem igen men jag längtar mer efter dem som personer än att åka till USA igen.
Det kändes så otroligt bra att Parker och Emely gifte sig i Portugal istället för hemma i Orlando, Florida.
Underbart att träffa så många av de jag lärde känna när jag var och jobbade som au pair 1993. Men nu vill jag resa någon annanstans.
Planerat i år är en resa till Australien. Jag ska bara få ur tummen och skaffa flygbiljetter.
Jag har alltid velat resa till Down Under men den evighetslånga flygresan dit har stoppat mig.
De biljetter jag har råd med har en restid på lite över trettio timmar! Det är en väldigt lång flygresa att göra två gånger på kort tid.
Men nu MÅSTE jag åka dit då jag ska besöka en kompis. Hon är där och studerar detta året.
Så nu är det, nu eller aldrig!
Men USA, det får vara ett tag nu. Det har varit fantastiskt men nu är jag mätt.
Kommentera