Bästa dagen någonsin!!!
Efter att jag vandrat runt i Brisbane i några timmar, tog jag Uber ut till Lone Pine Koala Sanctuary.
Här skulle jag få träffa koalor i livs levande livet och en massa andra djur.
Men grupper om sex personer får man träffa och klappa en koala i en kvart.
Det var meningen att vi skulle vara fem men två dök inte upp.
Koalahanen vi fick klappa på ryggen hette Pretzel och var vansinnigt gullig.
Jag blev helt galen av lycka att få se dessa ludna sötingar.
De var tre stycken som höll i kvarten. En som berättade om koalorna, en som tog så mycket kort vi ville ha tillsammans med koalan och en som kunde gripa in om Pretzel blev orolig.
Han var ullig och mjuk att ta på. Pälsen är så tjock att även om de sitter ute i ösregn så blir de inte genomblöta.
Det som jag fastnade för var att de hade två tummar. Jag blev helt fascinerad över detta. Hade jag helt missat.
Evolutionen är helt fantastisk!
De äter endast de näringsfattiga eucalyptusbladen. Det är därför de är så alla. De äter mängder varje dag. Kommer inte ihåg hur många kilo det var.
De äter bara de unga bladen och känner noga efter med nosen vilka som är de bästa att äta.
Vi fick sträcka fram små grenar och hoppas att koalan skulle bli intresserad.
Efter en stund ville inte Pretzel vara med längre utan ville hoppa ner från ställningen med fastsatta eucalyptusgrena på.
Då stoppade de tidtagaruret och gick och hämtade en ny koala.
Han hette Merlin och vi fick några minuter med honom.
Tänk att jag har både fått se två koalor på nära håll och även gått klappa den!
Galet underbart!
Det finns ca trettio koalor på centret chèvre var utspridda i den inhängnader lite var stans.
De bytte ut grenarna med eucalyptus varje dag.
Inhägnaderna hade brösthögt staket runt och tak över men annars var de öppna. Så man såg ullbollarna väl.
I den sista fanns tre honom med tre ungar i olika ålder, sk Joeys.
De var galet söta och jag tog mängder med kort. Hade svårt att slita mig men till slut tvingades jag fortsätta.
Oh, vilken underbar resa detta är!!!!
Kommentera